Och Gott Nytt År!

Jag trodde ju att jag skulle ha gott om tid att blogga lite i mellandagarna - men ack, vad jag bedrog mig... ;-) Det finns ju alltid en massa annat att göra när man är ledig tillsammans hela familjen. Och när man får långväga besök av släkt och vänner så har man ju inte heller tid att sitta vid datorn hela tiden.

Just den här dagen, för tre år sedan, vaknade jag av värkar och nyheten på radio att det brann i ett hus i min hemby. Lite mycket på en gång, kan man säga. Tack och lov blev ingen människa skadad, men ett av de äldsta husen i byn brann ner till grunden, tråkigt nog.

Åren går, och idag står ett nytt hus på platsen. Och de där värkarna... de visade sig bli en busig tjej med skrattgropar i kinderna och spring i benen. Som idag alltså fyller tre år! Lite hostig och snuvig, lite lätt feber, men absolut tillräckligt frisk för att både busa, öppna paket och äta tårta!

Chokladtårta blir det, om Alma själv får välja... Med romerska bågar-fluff och chokladfrosting. Strösslet valde hon själv när vi var och handlade igår.

Att blåsa ut ljusen går alldeles utmärkt!

Och god verkar den vara, det tyckte vi allihop, Alma, mamma och pappa och dessutom farmor, farfar och faster som kört upp från Ö-vik för att hälsa på.

Och så paketen då. Först kläderna som hon har på sig, mjuka och sköna. Och så ett kakfat med tillhörande bakelser. Garanterat fiberrika och kalorisnåla ;-) Gästerna hade också med sig trä-bakverk, snygga muffins med fat. Och en bok där man kan räkna djur. En sköldpadda hade de med sig också, men den fastnade visst inte på bild idag, men jag måste komma ihåg att fota den. En alldeles underbar sköldpadda som svärmor sytt till Almas pappa, så den har väl närmare 40 år på nacken. Men fortfarande lika söt...

Och så en bondgård till Schleich-djuren hon fått i julklapp av flera olika (och hon fick några till av mor och far idag). Schleich gör så fina djur, även om de är ganska dyra. Men hellre några få leksaker av riktigt bra kvalitet, än mängder av skräp, det är vår filosofi. Och så är det ju toppen att kunna önska sig samma av flera, både morfar och moster och några vänner har köpt djur till barnen i jul, och då blir det ju ganska lagom med djur på en gång till bondgården.

Och självklart ska djuren få smaka tårta också. :-)

God Jul!

Kommer ni ihåg hittegranen? Den som låg efter vägen när jag körde hem en dag, och som jag inte bara kunde låta ligga?

Igår kväll tog vi in den och klädde den. Bara icke-krossbart pynt i år, eftersom vi har en kattunge som säkert skulle riva ner allt vad hon kan nå... Plastkulor och trähjärtan går inte sönder så lätt, även om vi fått plocka upp och hänga upp igen ett par gånger redan.

Så med bilden på vår hittegran vill jag önska er alla en riktigt god jul! Ett gott nytt år också, men jag hoppas få lite tid till bloggen i mellandagarna, så förhoppningsvis kommer det något inlägg till innan dess.

Översvämning mitt i vintern

Förra veckan kom snön - ÄNTLIGEN! I måndags morse var det -19°, under dagen steg temperaturen sakta men säkert, det började snöa igen och så småningom övergick det hela i regn. Sedan har det varit plusgrader hela veckan... och lite mer regn.

Resultatet? En översvämmad å, återigen. Inte lika illa som i höstas, men blir det inte kallt snart, så lär det väl stiga ännu mer.

Nästan hela nedre ängen under vatten, igen...

Stora isflak invid kanten.

Och på översidan om bron hopas isflaken, jag hoppas att bron klarar sig, det vore inte roligt om den åkte iväg...

Jag vill har riktig vinter NU, inte regn och slask...

Min fina spinnrock

Spinnhörnan här hemma har börjat ta form så smått. Några små hyllor på väggarna, lite korgar och en skön Emma-fåtölj (med ruskigt fult och slitet tyg, det ska bytas när jag får tid - tills dess gömmer jag eländet med ett snyggt skinn). Korgen som sitter på fallskyddet vid trappräcket är egentligen en cykelkorg, men den här användningen passar mycket bättre nu. Särskilt med tanke på det icke-existerande cykelföret som råder för tillfället.

Som vanligt är det helt omöjligt att fota ifred med en vaken Alma hemma... lilla linslusen min. Ullen som ligger på stolen är köpt från Frankrike via etsy. Ekologisk merinoull som ska bli till en söt liten katt. Hoppas få tillfälle att återkomma till det efter jul. Före jul kommer jag inte att hinna någonting annat än att pyssla med julklapparna. Om jag ens kommer att hinna det...

Under hyllan står den fina härvlaren med varvräknare som köptes samtidigt som spinnrocken. Det var en verkligt lyckad omväg vi tog i somras. Två härvlare och en fantastisk spinnrock på samma gång. Och till ett mycket humant pris, måste jag säga. 

Här är den andra härvlaren. Egentligen lite onödigt, jag behöver ju bara en, men jag kunde inte låta bli att bli handlöst förälskad i den. Kedjedriven och finurlig. Inkarvat i tvärslån nertill är texten "Emma M:sson 1912". Jag gissar att det kanske varit en fästmansgåva till Emma, för snart 100 år sedan! 

Passade en Julia...

Ella, med bloggen Originella, var på resande fot för några veckor sedan. För att inte hennes lilla Julia alldeles skulle rosta upp under hennes frånvaro, så erbjöd jag mig att sitta "barnvakt" lite. Det är en lite annan känsla i en nytillverkad spinnrock, även om de inte är riktigt lika vackra som de gamla. 

Det blev några härvor garn under veckan som hon bodde här och jag kom faktiskt ihåg att fota lite också!

En tråd lila (kommer inte ihåg färgnamnet) och en tråd bright charcoal, båda merinoull från Collinette.

Tvinnas ihop till ett tvåtrådigt garn.

Som blev nästan helt och hållet lila! Jag trodde faktiskt att det grå skull skina igenom mer, men slutresultatet blev ganska jämnlila, mer som om jag spunnit ihop två olika lila trådar istället för en grå och en lila. Kanske är det detta som gör spinningen så spännande, man vet riktigt aldrig om det blir som man tänkt sig. I det här fallet tog de liksom ut varandra och harmoniserade ihop sig till ett riktigt läckert garn, om jag får säga det själv.

 

Tack så mycket för lånet, Ellinor! Det gör vi gärna om, både jag och Julia.

Julgarn

Garnet längst till vänster är pälsull i orange, lejongult och grönt. Spinner just nu på ett grått i samma kvalitet. Det ska bli svärmors julklapp i år, är det tänkt. Det lila i mitten är merino, silke, mohair och lite, lite glitter. Och längst till vänster finullen jag färgade på färgkursen i höstas, i lila-blå nyanser. Har ett till kardflor i samma på gång efter det gråa. Tänkt som julklapp till svägerskan.

Ett värmande byte i höstmörkret

Den här skapelsen borde ha landat i en brevlåda i Jämtland igår, eller senast idag. Handfärgat (dock inte av mig), handkardad och handspunnen ull, handstickad av undertecknad. Hoppas att mottagaren blir nöjd!

Och de här fina mössorna landade hos mig för en dryg vecka sedan, visserligen följde de kanske inte temat för bytet, som var "något som värmer i vinter" men de kommer att värma lika bra till våren! ;-) Tack Ida!

Kattelusser

Vad passar väl bättre idag än en bild på kattelussbaket här hemma. Inte för att vi bakade idag, men det är ju trots allt lucia, stora katteluss-ätar-dagen.

Lucior kommer de inte vara förrän imorgon, då det ska lussas för svärföräldrarna nere i Ö-vik. Självklart ska det bjudas på både kattelusser och hembakta pepparkaksänglar.

Det heter faktiskt kattelusser. Jag lovar. Jag har försökt få Alma, snart tre att säga lussekatter, men hon ger sig inte. Nu har hela familjen ändrat sig, och jag gissar att det för all framtid kommer att heta just kattelusser här hemma. 

Mors pigor

När det börjar bli kallt eldar vi i spisarna i huset. Som tur är tycker barnen att det är roligt att hjälpa till, så de bär glatt in ved till vedlåren i köket.

Vilken tur vi har som har sådana hjälpredor! Självklart bjuds det på något gott fika efter en sådan arbetsinsats, hembakt limpa, mjölk och kanske en liten kaka till efterrätt.

Tre kardflor och en liten tjej

Jag får sällan, för att inte säga aldrig, fota pyssel utan att samtidigt fota minst ett av barnen. Här är det Alma som ville vara med när jag fotade nya kardflor.

Längst till höger lilafärgad pälsull och rosa kid mohair. Även om fotokvaliteten inte är den bästa kan man se hur det glänser i rullen. I mitten en salig blandning av lila, grönt, terrakotta och lejongult. Det var det floret som blev det tunna entrådiga tidigare i bloggen. Och längst ut ett som liknar det i mitten, fast utan det lila. Och betydligt större.

Tunt och tjockt

Ett väldigt tunt, entrådigt av pälsull. Blandade terrakotta, lejongult, lila och grönt och tycker faktiskt att resultatet blev väldigt mycket bättre än jag väntat mig. Hade egentligen tänkt spinna färgerna var för sig och tvinna ihop med navajotvinning för att få ett randigt garn, men jag ändrade mig.

Det aningens tjockare garnet är merinoull från Collinette. Kommer inte på rak arm ihåg vad färgen hette, men den var i alla fall ganska så galen. Orange, brunt, blått, lila, rött, rosa, gult... 

Jag och Lotta på Bråkmakaregatan

Häromdagen hade jag ett ärende till Hörnefors, cirka en mil härifrån. På väg hem fick jag se en huggen gran mitt i vägen! Kanske inte vad man förväntar sig, men men, på landet kan allt hända! ;-)

Jag gissar att granen ramlat av en lastbil som varit och hämtat julgranar till försäljning inne i stan, precis som i boken "Visst kan Lotta nästan allting" av Astrid Lindgren. Och precis som Lotta, så tog jag hem granen! Jag kände ändå att det var min medmänskliga plikt att stanna och flytta granen ur vägen så att ingen skulle komma körande, få solen i ögonen och köra på den. Och det måste ju vara bättre att granen kommer till glädje och användning hemma hos oss, än att den ska ligga och ruttna upp i ett dike?

Så här ser den ut, vår julgran!

Cashmere... och lite merino

Kom på att jag glömt visa mitt ljuvligt mjuka cashmeregarn. Köpte ett hekto kardband, alldeles ruskigt dyrt var det, men sååå mjukt. Hade jag varit lite smartare hade jag väntat lite, till typ nu, med att spinna det, så hade jag fått ut många meter till av ullen. Jag kunde inte spinna lika tunt och jämnt då som jag kan nu. Nu blev det både tjockt och lite ojämnt, men strunt, jag får väl investera i lite mer någon gång. 

Och så en bild på lite merino-silke, 70/30. Även det mjukt och gosigt. Och inte lika fasligt dyrt, så den blandningen blir det mer av!

Färgkurs!

Jag och Ella var på färgkurs hos Kia för drygt två veckor sedan. Naturligtvis glömde både hon och jag kameran hemma, men jag fotade i alla fall lite när jag kom hem och bredde ut all ullen för fortsatt torkning. Håll till godo!

 Längst till höger garn färgat i mikron. Den lite mörkare rosa-lila ullen är grå pälsull, den blå/rosa/orange blandrasull.

Överst från höger: Småtussar, ca 50 g, färgade i stekpåsar i ugn och mikro.

Nederst från höger: grön finull, rosa/lila finull och grönfärgad grå pälsull. 

Ett superwashbehandlat merino-kardband handmålat och färgat i mikron.

Vi började dagen med att rensa en hel finullsfäll som Kia hittat i sina gömmor. Sedan blandade vi vatten och ättika i två stora grytor och började fundera på vilka färger vi skulle göra. Bestämde oss för en random-gryta med rött/lila/blått och en gryta med jämnt färgat skogsgrönt. Blandade färgpulvret med citronsyra och vatten och provdoppade småtussar tills vi kände oss nöjda med färgerna.

I den jämna grytan blandade vi ner färgblandningen först och la ner finullen, lite grå gotlandsull och en del blandrasull. På grund av att värmen sprider sig lite ojämnt (antar jag) blev en del nästan svart, medan annat blev lite ljusare. Den grå gotlandsullen som jag färgade speciellt med tanke på att göra något fint åt sambon, blev tack och lov precis som jag tänkte mig, en riktigt härligt skogsgrön med mjuka nyansskiftningar. 

Randomgrytan fick rött i sig från början, och så la vi ner ull och mer färg omväxlande. Lite som en ull-lasagne, faktiskt, precis som Ella skriver. Tyvärr blev inte resultatet riktigt det önskade, vi fick inget rött alls och det som var tänkt att vara lite röd-orange blev någon underlig rosa-orange färg. En del blev också helt klarblått, riktigt kornblått. Dock blev det mesta mörkblått och mörklila, vilket var helt acceptabelt. Men så är det när man gör en sådan gryta, man vet aldrig vad man får plocka upp ur den!


Efter att vi gjort klart grytorna åt vi goda lunchpajer som Kia bjöd på, sedan rensade vi lite årsull, alltså ull som fått växa på fåret ett helt år. Sådan ull är inte helt enkel att få till, fåren måste ha mycket gott om utrymme för att de inte ska gå och skava mot varandra eller mot väggen. Som tur är har Kia en sådan ulleverantör, och det är riktigt häftigt med så lång ull även från svenska får.


Den ullen delade vi upp i små stekpåsar för att färga i ugnen. Vi provade även att måla på garnhärvor och garnnystan, samt på kardband av superwashbehandlad merino. De målade garnerna blev jag riktigt nöjd med, särskilt den blå och röda härvan längst bort i översta bilden.


Jag har inte hunnit spinna något av den färgade ullen ännu, men det kommer väl det med, vintern är ju lång, även om snön lyser med sin frånvaro än så länge. Tråkigt eftersom det blir så mörkt här utanför, men bra eftersom traktorn har vissa startproblem...

Trassel!

För någon vecka sedan satt jag och spann lite merino, inköpt på fiberfestivalen och från Renee, som har ullaffären. Nu önskar jag nästan att jag köpt mer, för färgen är underbar.

I alla fall. Jag spann och spann. Gissningsvis hade jag ungefär 700 meter på spolen och kände inte alls för att nysta upp det för hand. Kom på en lysande idé! Jag köpte ju ut en nystmaskin åt min syster när jag var på färgkursen. Nog kunde jag låna den lite? Ner i köket, plockade upp maskinen, instruktioner? Strunt i dem, hur svårt kan det vara? Det är ju bara att veva så får man ett snyggt nystan, plättlätt! 

Hmmm. Jo, i teorin så. I praktiken hade det nog varit bra om jag läst instruktionen så jag hade uppmärksammat att den lilla öglan som ska styra garnet rätt behövde vridas på plats. 

Resultatet av min nystning blev 700 meter trassel. Vilket då medförde att min smarta, tidsbesparande plan, i själva verket gjorde att det tog minst dubbelt så lång tid att nysta och tvinna. Eller kanske tre gånger så lång tid... Men jag är inte så lite stolt över att jag ändå orkade trassla ut nästan alltihop, istället för att bara slänga hela trasslet i papperskorgen.

Och så här vackert blev slutresultatet:

Det blev till slut 393 meter på lite drygt 2 hg. Hade jag inte trasslat hade det blivit över 400 meter. Och så var jag ju tvungen att ge nystmaskinen en andra chans, och gör man bara rätt, så blir det ju riktigt snygga nystan.

Fåren före och efter

 Äntligen har vi fått fåren klippta! Vilken tur att det är så milt ännu! Igår var det den stora klippardagen, och jag vill tacka Rolf för toppenbra hjälp! Nästa gång ska vi nog klara det själva!

Före klippning. Arn är glad och lycklig över att äntligen få fårkompisar igen. Att det är tackor har han säkert inget emot heller ;-)

Efter klippning och verkning av klövarna. De ser helt plötsligt väldigt små ut, och Arns horn blir gigantiska i förhållande till den nätta kroppen. Det är helt klart snyggare proportioner MED ull än utan...

Rensad ull från den minsta tackan, Märta, som är nästan hel Dalapäls. Renrasigt kan det ju inte bli, inte ens hennes avkomma med Arn blir ju det, även om vi då börjar räkna sju generationer Dalapäls. Men ullen blir då (såvitt jag kan bedöma) lika fin som ren Dalapäls. Helt underbart mjuk är den.

Samma ull tvättad, centrifugerad och lagd på tork. Kan knappt vänta tills det torkar så jag får prova karda och spinna den. Det kliar i fingrarna...

Det är inte särskilt svårt att tvätta ull, och jag tänkte lite snabbt berätta hur det går till. Anledningen till att man tvättar den är främst att hållbarheten förbättras avsevärt. Ullen börjar brytas ner efter ungefär sex månader om den får ligga otvättad. Efter 1½-2 år duger den inte till annat än gödning. (Ull som gödning!? Jo, faktiskt. Man kan använda skräpull som ett långtisverkande gödsel, om man till exempel ska plantera buskar, träd eller anlägga en ny köksträdgård. Jag har inte provat själv, men det ska tydligen vara riktigt bra. Och miljövänligt!)

Så, man tar alltså rensad ull, bort med alla dubbelklipp, allt skräp och för korta och/eller smutsiga fibrer. Baggar med horn kan få väldigt grov ull närmare huvudet, det är inte heller så trevligt. Lägg gärna ullen i en trådkorg eller dylikt, så blir det lätt att plocka i och ur. Spola upp 45°-igt vatten och tillsätt några droppar diskmedel eller ulltvättmedel (eller schampo) om ullen är mycket smutsig. Sänk ner ullen i vattnet. Ge sjutton i den i tio minuter. Petar man för mycket riskerar man att det tovar sig och låter man det ligga för länge blir vattnet för kallt och då fäster smutsen tillbaka på ullen och blir mycket svårare att få bort. Centrifugera gärna ullen innan den läggs på tork, annars får man vänta så länge innan den torkat... Bred ut ullen luftigt och låt ligga tills det torkar, gärna utomhus. Sådana där brödbackar som finns på affärerna är perfekta! Man kan gärna vända ullen någon gång, så går det lite fortare. Färdigt! Ren ull som ändå har mycket lanolin kvar, färdig att karda och spinna eller tova!

Hönsflocken decimerad

Vår hönsflock startade ju med fyra tuppar och tre hönor. En tupp bytte vi mot hö tidigare i höst. Och så var de bara tre...

Sedan hade vi en som vi tänkte att vi skulle ta bort på grund av, hmm, medicinska orsaker. En tupp som går omkring och ruskar på huvudet konstant kan helt enkelt inte vara riktigt normal. Att han dessutom var ganska aggressiv mot både de andra tupparna och hönorna samtidigt som han var rätt egoistiskt när det gällde fodersök bättrade ju inte på hans odds.

Tyvärr så hann vi inte ta bort honom förrän han en dag gett sig på den tuppen vi hade tänkt behålla, vilket tyvärr slutade med att vi fick ta bort båda två. Kvar blev då den vita, som vi döpt till Vidar. Så nu består vår flock av tre hönor och en tupp, vilket har resulterat i ett nytt lugn på gården. Och Vidar sköter flocken riktigt bra, varnar för faror och jagar bort konkurrenterna (skatorna). Sammanhållningen i flocken har blivit väldigt mycket bättre.

Hönorna har vi döpt till: Grållan (den grå), Agda (den ljusbruna) och Prillan (högsta hönset). Att fota en flock hönor är inte det lättaste, i alla fall inte om man vill ha dem på samma kort. Här är de någorlunda samlade, även om både Grållan och Prillan vänder baken till. 

Auktionsgarnet framme!

Jag blev så glad igår, när jag fick veta att garnet från min Rosa bandet-auktion kommit väl fram till Britt, som vann auktionen.

450:- till bröstcancerfonden, och mjukt gosigt garn till en nöjd mottagare, kan det bli bättre?

Jo, det kan det :-) För Britt berättade också att hon flitigt använder den stickpåse och det stickfodral jag skickade till henne för, ja, jag kommer knappt ihåg, över ett år sedan i alla fall, när vi var båda med i ett pysselbyte på Sjalbarn. Det är så himla roligt att höra att de saker man knåpar ihop kommer till både nytta och glädje!

Ett byte i vinter?

När jag läste på Idas sida om det roliga byte hon var med i för ett litet tag sedan, blev jag så väldigt sugen på att anordna ett eget byte. Nog måste det finnas flera ullnördar där ute i cyberrymden som skulle vilja byta till sig lite ullglädje i höstmörkret? Eller vintermörkret, kanske det blir, jag tänkte att det skulle bli som en liten extra julklapp. :-)

Så här tänkte jag mig det hela:

Vi byter:

100 g handspunnet garn,

100 g fibrer att spinna,

100 g te och 

100 g god choklad.

Anmälan till min mail (solaengel@gmail.com) senast första advent, paketet skickas så det kommer fram före jul. Skriv i anmälan lite ledtrådar om dig själv, länka gärna till din blogg så att den som ska skicka kan få veta lite mer. Skriv också om det finns allergier att ta hänsyn till. Och självklart din adress! Du får mail om vem du ska skicka någon av de sista dagarna i november, allra senast första december.

Och sprid detta, så det blir många som är med! :-)

Mer om auktionen

Nu är det snart bara en vecka kvar av min Rosa Bandet-auktion. Tänkte att jag skulle göra det lite mer värt att bjuda på paketet där ;-)

Därför lottar jag ut ett set med rosa stickmarkörer bland alla som lämnar bud på auktionen (OBS! att bud lämnas i auktionsinlägget, INTE i det här inlägget).

Så, kom igen nu, och var med och bjud på vackert värmande garn, stickpåse och markörer, och gör en liten insats för Rosa Bandet på samma gång! Tipsa gärna era vänner och bekanta om auktionen.

En mössa blev det!

Av garnet som Juliusdotter vann i utlottningen här tidigare i höst, har det blivit ränder på en väldigt snygg mössa! Lånar bilden för att visa resultatet, men gå in på bloggen, hon har mycket fint!

Vad glad jag blir när mitt garn kan bidra till att sticklusten återvänder! Och vad roligt att se mitt garn uppstickat! Man vet ju aldrig riktigt hur det blir när man spinner, särskilt inte såhär i början av min spinning-karriär. Visst kan jag ha en plan, en tanke med det jag spinner, men exakt hur resultatet blir, det vet man ju inte förrän det är stickat.

Fira Hedvig på ettårsdagen!

Hedvig firar ett år som bloggare och man kan vinna coola vantar eller bok och garn. Jag vet vad jag helst skulle vilja ha... Jag har länge sneglat på boken Sticka! av Nina Sagulin, lånat den på biblioteket och läst och inspirerats, men det har aldrig blivit av att köpa den.

Var med och tävla, du med!

Lila, lila och så lite mera lila.

Syrenlila två-trådigt ullgarn handspunnet av undertecknad. Den stora härvan har pärlor inspunna, men det syns knappt, ser jag. Den lilla härvan är exakt samma garn, fast utan pärlor. Pärlorna tog slut och jag tyckte inte det skulle bli snyggt att ta av garnet, trä på fler pärlor och sedan skarva. Istället blev det en egen härva. Troligen blir det en trekantssjal, så då börjar jag med det utan pärlor uppe i nacken, så får pärlorna komma längre ner mot udden.

Här har jag kidnappat Ellinors spinnrock, en Julia av märket Louet, som Kia på Forsbacka Gård säljer. Garnet är spunnet av lilafärgad pälsull, också den från Forsbacka och ett av mina fynd från Fiberfestivalen. Måste säga att hur nöjd jag än är med min gamla spinnrock, så finns drömmen om en nytillverkad högrock ändå... Den var ljuvlig att spinna på!

Och slutligen en hel hög handspunnet lila. Den översta lila och mörkröd pälsull, lite slarvigt spunnet. Den i mitten i mer rosa och lila toner. Och den nedersta av merinoull med lite glitter.

Finns det något avgiftningsprogram för lila?

En rosenträdgård

Köpte i vintras ett kardflor från Limmo-design, rosegarden hette det. Nu har jag spunnit det, och resultatet blev ett ganska galet garn, om jag får säga det själv. Vitt, vinrött, rosa, brunt, ljus petrol. Olika material, lite glitter...

Men ganska snyggt också... :-) Kan mycket möjligt bli en halsduk åt mig själv. Eller kanske en mössa.

Mera sockgarn

Vårt hus har ingen källare, utan torpargrund. Det innebär, har vi märkt, att det är ganska golvkallt. Läge alltså att sticka sockar, och nu när jag lärt mig spinna kan jag ju lika gärna spinna garnet också.

Med gotländsk lammull och lite tencel blev det tre härvor sockgarn till familjen. Tillsammans cirka 400 g. Den längst till vänster med grön tencel, i mitten rosa och till höger lila. 

Lika - men olika ändå.

På fiberfestivalen köpte jag såklart lite ull. Kanske egentligen lite mer än vad jag har behov av, men allt var ju så vackert och väckte mitt habegär. Man vill ju så gärna prova...

Garnet här nedan är resultatet av två handmålade kardband i merino och tencel från Ullaffären. Färgerna gick i fält av lila, rött, rosa, blått, gult och svart. En vän som fick se det kallade det solnedgång, vilket är ganska passande.

 

Det är lustigt hur två kardband som är så lika kan bli så olika när det är uppspunnet. Det högra spann jag först, höll färgerna ganska samlade i det entrådiga vilket gav ett riktigt multifärgat garn när jag tvinnade ihop det till två-trådigt. Det vänstra spann jag liksom längs med kardbandet, så färgfälten kom efter varandra. När jag spunnit ungefär hälften vände jag på ordningen. Jag har en tanke med det, vi får se om det funkar när jag stickar av det sedan. Sedan tvinnade jag det tre-trådigt med Navajo-teknik, vilket gör att det blir en randeffekt i garnet.

Och det blir ett helt annat utseende på garnet. Faktiskt gillar jag det vänstra bättre, men vi får väl se hur det blir när jag stickat av det. De här garnerna ska bli sockar till mig och sambon, har jag tänkt. Att värma våra fötter i vinter. Jag tycker att tencel gör sockarna mindre kalla än om man har nylon eller polyamid i sockgarnet. Varmast blir såklart ren ull, men de håller så dåligt...

Kan man spinna en stjärnhimmel?

Ja, det kunde man! :-)

Nu är bilden egentligen för ljus, garnet är mörkare blått, riktigt bläckblått. Färgad pälsull, iriserande glitter och glaspärlor med silverfolie inuti. Kanske får det bli en halsduk, eller en sjal, eller... möjligen blir det julklapp till svärmor eller svägerska istället. Vi får se, kul var det att prova i alla fall.

Hur har jag gjort då? Jag köpte lite ull från Kia, kardade den tillsammans med lite glitter och spann den till ett entrådigt garn. När jag kardade ullen blev jag först lite förskräckt, den blev ju så ljus! Det rättade dock till sig när jag började spinna den, och den återfick sin mörkt, mörkt blåa färg (som jag tyvärr inte lyckades fånga på bilden). Jag nystade upp garnet och trädde på en mängd pärlor i ena änden. Sedan tog jag en tråd inifrån nystanet och en tråd utifrån och tvinnade ihop till ett tvåtrådigt garn. Pärlorna sköt jag tillbaka längs tråden allt eftersom och petade in med (hyfsat) jämna mellanrum. Ungefär som när man stickar med pärlor på garnet, fast tvärtom, så att säga.

Fördelen med att spinna pärlgarn på det här sättet, är att pärlorna i viss mån är flyttbara sedan när man stickar, så att man kan flytta på en pärla lite om den hamnar på avigan. Det är ju på rätan man vill ha dem, så att man kan njuta av dess glans! Nackdelen: att det tar lite mer tid.

En sjal

Av mitt allra första handspunna garn på min fina spinnrock blev det en enkel trekantssjal. 

Det grå garnet är gotländsk lammull, kardad och spunnen av undertecknad på ulldagarna på Balfors Gård. Det finns knutar och ojämnheter, men det gör det nästan bara vackrare. Det är mitt allra första försök till tvåtrådigt garn på spinnrock, tidigare har jag ju bara spunnit på slända. 

Det röda garnet är ett med vilje ojämnt spunnet garn med utstickande lockar här och där. Tvåtrådigt även det.  Spunnet av samma grå ull som det jämngrå, samt rödfärgad pälsull.

En enkel trekantssjal, slätstickad med rätstickade ränder av det röda. Tyckte egentligen inte att garnet var så tjockt, men jag behövde gå upp till stickor 8 för att få det snyggt.

Jag gillar den här varianten av trekantssjal, den är enkel, lätt att variera och framför allt - garnet räcker alltid! Eller i alla fall är det lätt att anpassa storleken efter garnmängden. Fast just i det här fallet räckte faktiskt inte det röda till, men då upptäckte jag ytterligare en fördel med att spinna sitt eget garn, det var ju bara att spinna en stump till!

Kaninungarna

Kaninungarna är fortfarande små, men växer med rasande fart! I morse när jag var ut till dem upptäckte jag att två av dem öppnat ögonen helt, en har nästan öppnat sina ögon och den fjärde kommer knappast långt efter. I morgon har vi nog fyra seende kaninbebisar här i stallet!

Och de är alldeles ljuvligt söta! En mörkbrun, två nougatfärgade, en lite gråare än den andra, och en albino.

Har tagit för vana att plocka upp dem lite varje gång jag är in dit, som lite socialiseringsträning. Mamman är förvånansvärt lugn med tanke på att hon egentligen är mer vildkanin än tamkanin. Hon tittar lite, men visar ingen aggressivitet mot mig alls. Och äter massor! Men det är klart, hon äter ju för fem nu...

Det är fascinerande att se hur djurens instinkter leder dem rätt. Mamma Kanin har byggt bo, fodrat det med sin egen päls, vaktar dem mot fara och ger dem mat. Helt utan yttre påverkan från andra kaniner. Ibland önskar jag att det vore lika enkelt i människornas värld.