En kofta

En nätkompis till mig undrade om jag kunde sticka en kofta. Och det i sig är ju inga större problem. Problemet är att vi sitter i helt olika delar av landet, provningar under arbetets gång är med andra ord rätt svårt... noggrant tagna mått från hennes sida och ett evigt räknande från min sida hoppas jag ska ge önskad passform.

Men en kofta har det blivit, här provas den av vännen K som är ungefär i samma storlek som R som ska ha koftan. Själv är jag aningen för kraftig... 

Koftan är stickad i eco-ull från Viking, jag hittade ljusgrå härvor i fyndkorgen hos 3 stickor som jag färgade mörkgrått och melerat. Det röda är samma garn, fast en härva vitt som jag färgade på färgkursen förra hösten. Det passade så bra mot det grå. Instickade fickor. Rätstickade kanter mitt fram, virkad picotkant runt halsen och vid fickorna och en dubbelvikt hålvarvskant i ärmslut och nederkant. Får kanske ta några närbilder innan jag skickar iväg den. Garnet är underbart mjukt (och jag har fem härvor ljusbrunt som ska bli en uggletröja till mig själv, jag har bara inte bestämt mig för om jag ska färga det först).

UFO #4

UFO nummer fyra är klar. Grått, fyrtrådigt svenskt ullgarn i åtta varv, två varv handspunnen gotlandsull med stänk av tencel, mohair och sari-silke. En rand lite mer rosatonad, den andra åt det lila hållet. Men ganska lika ändå. Sari-silket gör att det här och var är en liten färgklick, knallrosa, grönt, rött...

Ganska vid i halsen, en mörklila pärlemorknapp fastsydd i högra raglan-"sömmen", tröjan är stickad i ett stycke.

Ganska kroppsnära passform, raka ärmar. Både nederkant och ärmslut har fått en liten rullkant i det handspunna garnet. Kom på nu att jag kanske borde fotat det med, jag är rätt nöjd med just den detaljen faktiskt.

Förvånad är jag också. Jag tvekade lite när jag valde garn till tröjan. Fyrtrådigt blir ju varmt... svenskt ullgarn  av den billigare modellen är inte känt för att vara det allra mjukaste, hur skulle jag kunna använda tröjan egentligen? Med långärmat under skulle det bli alldeles för varmt, men den skulle säkert bli alldeles för stickig för att användas med kortärmat... och så kan jag ha bara linne under! Den är inte alls så kliig som jag trodde att den skulle bli. Eller så är det jag som härdat mig genom åren. :-)

Nu ska jag bara sticka färdigt en kofta till en kompis, och sedan ska jag ta itu med solnedgångströjan igen. Har spunnit lite mer garn så nu har jag så att det räcker till kropp och ärmar också. Det kliar i fingrarna, men jag MÅSTE sticka klart koftan först. 

UFO #1, 2 och 3

3 UFOn klara. Koftor till barnen i ljusgrått fyrtrådigt svenskt ullgarn med ränder i handspunnen tvåtrådig gotlandsull. Slipover till sambon i tweedgarn från Rowan och en tråd självrandande från Ullcentrum. Själva slipovern blev klar för säkert ett år sedan, men sedan fick jag lite ågren över kanterna, men det blev riktigt bra bara jag vågade. Som det brukar bli... det är alltid värre innan man försökt, oftast i alla fall. Bilderna är tyvärr inte alls bra, får försöka klä på modellerna sina kläder och ta en utomhusbild i solljus någon dag istället. Men det syns i alla fall att de är klara! :-)

Slipovern är inte svart, utan mörkt röd med bruna kanter. Det randiga garnet går i brunt och gult.

 Storasysters kofta, metallknappar förutom på de tre terrakottafärgade ränderna, som fick matchande knapp med en liten blomslinga på.

Lillasysters kofta med tre fårknappar överst, resten ljust grå plastknappar med blommor.

 Sött litet får.

Den är inte så här röd heller, men man ser i alla fall ribbmönstret och dubbelflätan på ena sidan. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte gjorde en fläta i mitten som fick dela på sig på var sida halsen. Eller kanske till och med tre flätor.

Inga mönster. Koftorna är stickade uppifrån och ner, slipovern nerifrån och upp, i ett stycke. Jag gillar inte att montera... har nog svårt att avsluta projekt som det är, så ju färre moment som behövs för att få det klart, desto bättre. Lite pussel blev det för att få ihop färgövergångarna där jag var tvungen att dela, för ärmhål och halsringning, men jag tycker helt klart att det är värt lite restgarn för att få nyanserna att stämma överens på plagget.

UFO med förhinder...

... eller "Hur man får mer handarbete för pengarna".

Den vita koftan som jag skrev om tidigare var på god väg att bli klar, faktiskt redan i fredags. Men så kom jag på andra tankar...

Det var ju så att jag började på två ärmar, en gång för lääänge sedan. Där stickade jag mönstret med tappade maskor med vridna maskor. När jag kom till de tappade maskorna på kroppen på koftan, struntade jag i att vrida maskorna, jag tyckte det var för omständligt och besvärligt, helt enkelt.

Så där satt jag i fredags, jag och Alma hälsade på svärmor medan Almas pappa var på jaktmöte. Och jag stickade på. Hade nästan planer på att sticka klart och blocka under natten, för att kunna ha koftan på bröllopet vi var bjudna på på lördagen. Och så börjar jag titta på den gamla ärmen. Och den nya ärmen. Och den gamla ärmen igen. Nya. Gamla. Nya...

Det är helt enkelt så att det är vansinnigt mycket snyggare med vridna maskor i mönstret! Det håller formen så mycket bättre. Titta på bilderna, så ser ni! Och ändå syns det ännu mer i verkligheten än på fotona.

 Den gamla ärmen. Jämna, fina kruvor. Jämna, snygga maskor på sidan om de tappade.

Mönstret på kroppen. Mycket rakare mönster. Maskorna på sidan om de tappade blir stora och oformliga. Inte snyggt nånstans alls. :-(

Så. Det man inte har i huvudet, får man ha i händerna. Rev upp ärmarna där och då, snart ska jag riva upp nederdelen på koftan också. Mer jobb, men det får det vara värt. Annars kommer jag bara att gå omkring och gräma mig över att koftan inte blev som jag tänkt. Gör om, gör rätt.

Mer UFO

Idag har jag lite odefinerbar huvudvärk. En sån där som man inte riktigt vet var den tänker ta vägen. Ska den klinga av och försvinna, eller utvecklas till en dunkande migrän? En sådan dag passar det bra med lite kaffe och en stunds bloggande. Hade tänkt sätta mig på bron och njuta av vårsolen medan jag rensade lite ull, men så försvann solen. Så jag parkerar mig i soffan, mutar barnen med lite film om de inte vill leka på sitt rum, och sysselsätter mig med ett av de återupptagna UFOna.

Den här koftan har jag hållit på läääänge med. Började med att jag tyckte att mönstret med lodrätt tappade maskor var så fint. Och jag ville ha en något bolero-liknande, en kort kofta med ärmar som värmer axlar och armar när man bär i sjal. Det börjar vara ett tag sedan jag fick bära Alma i sjalen nu... Jag rev upp ärmarna och började sticka på en vanlig kofta istället. Under tiden hade en del av det vita garnet fått andra färger eftersom jag höll på att experimentera med karamellfärgsfärgning. Tänkte att jag alltid kunde köpa mer, garnet är Drops Alpacka, den tjockare varianten, var det Classic den hette? 

När jag så kommit en bit på väg och skulle köpa mer garn, ja då hade de slutat tillverka det. Fanns inte att få tag på någonstans! Lösningen blev att sticka mönstret med Alpaka från Schachenmayr. Samma färg, samma kvalitet och sträckning. Och är det eventuellt någon nyansskillnad mellan Drops och Schachenmayr så hoppas jag att man blir lagom förvillad av mönstret så att det inte syns. Det var alltså förra våren. I juni hade jag kommit så långt att det bara var ärmarna kvar. Och så flyttade vi till huset... Och koftan (som så många andra projekt) blev liggande... 

Jag började faktiskt på en ärm, men den blev lite för snäv. Och när jag ändå rev upp den tänkte jag att jag skulle sticka båda på en gång. Det förenklar ju så mycket, då behöver jag inte tänka så mycket för att de ska bli lika, det blir de automatiskt. Jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska ha 3/4-ärmar eller om de ska få bli hellånga. Jag drar ändå alltid upp ärmarna så fort jag ska göra något. Och nog är det opraktiskt med långa vita ärmar. De har liksom en tendens att bli, hmm, lite mindre vita ganska snabbt.

Det syns inte på bilden, men längst ner är det pärlor instickade i hålvarvet. Så ska det bli längst ner på ärmarna också. Och vita pärlemorknappar till. Och snart, snart hoppas jag vara klar. Ikväll skulle sambon bli bjuden på hockey (Modo spelar mot Skellefteå på hemmaplan) så lyckas jag bara hålla mig från datorn så borde jag komma ganska långt tycker jag. Äntligen Hemma, House och så kanske en film? 

Kalles lilla gröna - KLAR!

I tisdags kväll blev tröjan klar, den som jag fick beställning på före jul. Stickad i grönt Nepal från Drops och Kauni EA (fast visst har jag sagt det tidigare?). Stickor 8. Stickade uppifrån och ner, mosstickning på oket och ett ribbmönster på kropp och ärmar.

I går var det så dags att hämta tröjan, lite spänt var det att se om den verkligen skulle passa, jag har ju provat lite på U här hemma, men de har ju inte riktigt samma kroppsbyggnad. Men som ni ser passar den riktigt bra! Inger följde också med och vi passade på att fika lite, de fick leka med Alma som de är faddrar till, och så tog vi en promenad till förskolan med hundarna och hämtade Martina.

Jag är sååå glad att jag övertalade Kalle till det gröna garnet han föll för i butiken, trots att han egentligen bestämt sig för en mullvadsbrun enfärgard. Det tror jag förresten Kalle är också, den blev onekligen aningen gladare, och så mycket mer "Kalle".

Äntligen fick jag också livebilder i dagsljus, så här syns färgerna så mycket bättre än inomhus i blixtljus.

Hoppas du blir nöjd med tröjan Kalle! Och att det fortsätter vara kallt ett tag till så du hinner använda den lite innan sommaren ;-)

Utlovade bilder 2

Stickar ju en tröja på beställning. Dubbelt garn, mossgrönt Nepal från Drops och Kauni i färgen EA som vandrar mellan grönt, petrol, lila och rosa. Jobbade jag på Kauni skulle jag nog döpa färgen till krokus. Eller iaf något lite roligare än "EA". Det säger ju liksom inget.

Här provar U tröjan för att jag ska se hur mycket till jag måste sticka på kroppen.


Efter att beställaren fått prova också och säga sitt stickade jag kroppen klar. Efter att denna bilden togs har jag börjat på ärmarna, men inte kommit så långt. Skolan kom i vägen, så att säga.


Men fy, så svårt det är att fånga färger på bild, särskilt i blixtljus. Den är inte alls så skrikig i verkligheten som den verkar på bilderna. Bara riktigt, riktigt läcker med mjuka färgövergångar i och med användningen av ett enfärgat garn i grunden.

En (för) liten tröja

Jag stickade en tröja till Alma i Rowans ljuvligt mjuka garn Tapestry, en soja-ullblandning. Provade flera gånger och tyckte det blev bra. (Den stickades uppifrån och ner, så det är lätt att prova under arbetets gång.) Men när jag stickat kroppen klart var den ändå alldeles för tight. Hur nu det gick till?

Nå, eftersom jag hatar att riva upp, Alma har en ett år yngre kusin och jag hade mer garn kvar, så blev det en enkel lösning på problemet. Den här söta tröjan fick förra veckan åka paket ner till Stockholm, tillsammans med Almas elefantmössa som även den blev för liten. Det är inte illa att få överta urvuxna kläder som är alldeles nya! ;-)

Knapparna är en återvinningsdetalj, faktiskt från samma systers äldre barn, som hade en köpetröja med de här fantastiska hjärteknapparna, som gått i arv, först till mellansyrrans barn och sedan till mina. Efter en sisådär sju år och fyra barn hade tröjan gjort sitt, men knapparna var fortfarande lika fina! Jag tycker de är så himla fina, och önskade att det funnits dubbelt så många av dem.

Kofta...

Igår frågade jag Martina om hon ville välja ett garn som jag skulle sticka en "uppifrån- och nerkofta" i. Det ville hon. :-)

Det blev ett rea-garn som jag fyndade för 10:- nystanet förra hösten, just med tanken att sticka barnkoftor. Men vilket garn att sticka i... 100% äkta polyester, resultatet liknar extrafluffig microfleece och det är helt omöjligt att räkna vare sig maskor eller varv. Dock går det fort att sticka, började igår eftermiddag och har nu stickat hela kroppen och hälften av ärmarna. Bild kommer när den är klar, nu ska jag gå och göra ett litet arrangemang av en garderobsblomma, lite ståltråd och annat smått och gott, en liten present till älsklingen som började på sitt nygamla jobb i måndags.