måndag 22 december 2014

Mamma-skryt

A, snart sex år, har vävt en liten matta i vävramen. Och sedan broderat, med efterstygn, en flicka med gult hår, blå ögon, orange klänning och lila strumpor. Nästan helt själv. Jag har hjälpt till med att knyta av väven, tipsa om att inte göra teckningen så detaljerad, fört över teckningen till rispapper och tråcklat fast det på väven. Sedan har jag mest bistått med att peka ut var hon ska sticka upp och ner, och hjälpt till med att fästa trådar.

Behöver jag säga att jag är imponerad? Både av utförandet, men kanske mest av tålamodet och uthålligheten. Att väva en hel matta enfärgad utan att tappa lusten, och sedan brodera hela nästan själv.


Garnet i väven är drops Nepal, broderierna är gjorda med diverse handfärgade rester av tvåtrådigt ullgarn. Det känns som att det finns en viss risk för att hennes slöjdlärare kommer att få höra en hel del om fördelarna med ullgarn vs. plastgarner om några år... 

Hon ville egentligen brodera på den förra väven hon gjorde, en blå-röd-grå-randig i handspunnet gotlandsullgarn, men när jag förklarade att ett broderi inte skulle synas så bra på en randig bakgrund vävde hon snabbt en enfärgad istället.

I lördags ville hon ha en ny utmaning, och köpte två nystan lovvika-garn i lysande gult och rosa när vi var på affären. Dessa ska hon fingervirka och sedan har jag visst lovat att sy ihop dem till en randig matta som hennes pappa ska få i födelsedagspresent. (Det är han som fått tavlan ovan också.) Hon har redan gjort upp nästan hela det gula nystanet. Som sagt, jag är imponerad av hennes uthållighet.

Mitt julbytespaket

Jag skulle såklart också skicka ett julpaket, inte bara få. Min mottagare var Ann, som bland annat designat den fina sjalen Mordor, som hamnat på min att göra-lista. Jag hade en färdigfärgad fläta som jag tänkte skulle passa, men så fick jag för mig att färga lite mer ändå, för att om inte annat ha mer att välja på. När jag ändå skulle färga sockblankar, liksom. Jag bestämde mig för att skicka en fläta Southdown och en sockblank i murriga regnbågstoner. Sockblanken är stickad i dubbelt Fabel. Dessutom en burk med hemkokt lädersmorning som hon uttryckt intresse för när jag visade den här bilden på ansiktsboken tidigare i höst.


Min bild på ullen och sockblanken. Färgerna är lite för skarpa, men det skyller jag det norrländska nästintill ickeexisterande dagsljuset för. Det är få timmar man har på sig för att fota utomhus just nu. Och helst ska det ju inte vara alltför mulet då heller...


Sedan skulle det packas ner något gott... Eftersom vi varit sjuka mest hela december har jag legat lite efter i julgotts-tillverkningen, det är annars en av höjdpunkterna i december. Men när jag fått lite mindre hosta och därmed lite mer sömn, bakade jag saffransskorpor och cointreau-biskvier, pimpade några passande lådor med lite scrapbookpapper och packade ner några. Och en påse glöggte med tomteklämma. Det var som roligt att pyssla lite när jag äntligen hade lite ork igen!


Den här bilden är från när Ann packat upp paketet, och färgerna stämmer mycket bättre på ullen här. Southdown-flätan, sockblanken och burken med lädersmorning var julklappsinslagna, men hon har precis lika dålig karaktär som mig och öppnade i förtid... tur att man inte är ensam!

När jag så packat ner det jag hade tänkt skicka, vägde paketet redan 1,5 kilo och det fanns liksom hål som behövde fyllas upp med något. Det vore ju synd om kakorna skulle skaka sönder innan de kom fram. Och vad är väl bättre än ull för att fylla upp tomrum i paket? Både som skydd och för att utnyttja portogränserna. Alltså snabbrensade och tvättade jag en liten tuss, 80 gram, av Albertas lammull, tyvärr rätt skräpig ändå (tack vare förseningar i djurhantering under hösten och höbalar som bestod mer av höboss än hö...) men det trillar ju ut i hanteringen. Jag ville skicka Albertas ull för att jag tror att den har rätt karaktär för spinnerskan i fråga. Sedan följde det med en ännu mindre, och otvättad, tuss, 50 gram, av lammull från Walliser schwarznasenschaf, walliska svartnosfår, från den första besättningen i Sverige. Jag fick köpa en fäll från klippningen i höstas, men har inte hunnit göra något med den ännu, bara klämt lite på den. Den är ljuvligt lockig om än inte det mjukaste jag känt på. 

onsdag 10 december 2014

Julklappsbyte

Egentligen borde jag väl ha väntat till julafton med åtminstone några av paketen, men vem försöker jag lura? Julklappsbyte med spinntanterna är liksom lite av årets höjdpunkt. ♥

När det dök upp ett mjukt paket med många små paket inuti igår, så kunde jag inte hålla mig. Nyfiken på vad min byteskompis hittat på för något, och dessutom alldeles fruktansvärt less på denna förkylning som aldrig verkar ge sig ordentligt. Även om jag faktiskt inte längre har så täppta bihålor att jag har sprängande huvudvärk varje eftermiddag och kväll, och faktiskt kan andas genom näsan ganska ofta, vilket för övrigt gör underverk med hostan när man är utomhus, att dra i sig en massa kalluft är liksom inte så bra när man helst vill undvika hostattacker.

I alla fall, jag tyckte att jag kunde förtjäna lite ullig uppmuntran, så jag öppnade paketen. En nyckelring med wpi-tabell och omvandlare, mörk chokladbräck med torkade hallon, apelsindoftande Nisse-te, ett par fantastiskt snygga, handstickade strumpor med diskret flätmönster i tunt Opalgarn och mjukaste mjuka Shetlandsull i gröna sköna toner, från Hilltop Cloud. Grönt är kanske inte den nyans jag skulle valt själv, av någon anledning är jag dålig både på att färga och köpa grönt, både när det gäller ull och garn. Fast jag har verkligen inte något emot grönt, särskilt inte den här gröna (som inte är så illande grön som den ser ut att vara på bilden, men jag hann inte med något dagsljus idag) som är granskog och mossa. Dessutom har jag en del ofärgad Shetlandsull, om än kanske inte riktigt så mjuk som denna, som jag tänkte att jag kunde färga till något matchande, så kan jag sticka något större projekt av det. Tack igen, snälla I!




Nu ska jag bara återhämta mig lite till, så ska jag packa ihop mitt julpaket, till en annan spinntant. Det mesta är färdigt, det ska bara fixas något gott också. Räknar med att bli klar i helgen om inget oväntat dyker upp.

lördag 6 december 2014

Höstens ullklubb

Det var ju lite körigt under hösten, jag glömde totalt bort/prioriterade inte att lägga ut bilder och info om ullen för ullklubben. Men fotat dem har jag gjort, så här kommer alla på en gång! Ska verkligen försöka få igång bloggandet nu i vinter, både med ullklubbsinlägg och annat.

Först ut i september var Höstsymfoni. Om jag inte minns helt galet färgades den på Jacob, temat var ju rustikt, vilket gällde främst ullen. Lite grövre ull med mycket stuns och karaktär var tanken. 


Oktober fick namnet Höstdimma, och färgades på White Finnish. En mycket trevlig ull som jag definitivt kommer att köpa mer av och färga åt mig själv. Färgen är inte lika klar i verkligheten, utan lite svagare, mer "dimmig".


I mitten av oktober bjöd kvällshimlen på ett alldeles fantastiskt norrsken, vilket fick ge inspiration till novemberullen, Norrskensnatt, som färgades på Southdown. Jag skickade också med ett litet minikardflor i matchande färger och med lite glitter för stjärnor. 


Jag hade sparat en fläta av Norrskensnatten åt mig själv, men så hälsade min syster på när vi färgade ull och eftersom hon hade med sig både kläder och skor som barnens kusiner vuxit ur och dessutom en stor (6 liter) stekgryta i gjutjärn så fick hon välja en ullfläta och hon fastnade lite för den, så den följde med henne hem. Så här fint spann hon den.


Nu har jag färgat decemberullen, som ska packas och skickas till veckan. Och jag tror att jag ska ta och färga januariullen också, så att jag kan städa bort färgattiraljerna under jul och nyår. Jag önskar mig en egen ateljé i julklapp... med plats för både ull, färgning, spinning och vävning. Där jag kan ha allt framme på ett överskådligt sätt, och där jag kan lämna saker framme när jag går ifrån för att fixa mat och dylikt. 


fredag 5 december 2014

Förkylningstider

Jag hostar och snörvlar och har bihålorna fulla av något som jag inte närmare ska gå in på... alla som någon gång varit förkyld eller haft bihåleinflammation vet jag jag pratar om. Äldsta barnet har varit hemma drygt en vecka, först fyra dagar med feber och sedan hosta, hosta och mer hosta. Lillasyster var hemma måndag och tisdag men var alldeles för pigg för att vara hemma med oss sjuklingar, så hon fick gå på skolan i onsdags. Och fick feber på onsdagkväll... mammans sömn blir rätt lidande när hon ligger på helspänn för att höra om någon behöver hjälp, nässprej, vatten, alvedon, halstablett... förutom att de hostar rätt illa emellanåt.

Alltså ligger julstädande och -fixande lite på is, med förhoppningen om att vi ska hinna bli friska innan jul. Och som tur är finns det ju rätt många trevliga web-butiker där man kan handla julklappar, så att vi slipper känna den stressen också. Tur att vi försöker hålla nere julklappsinköpen också, både till barn och vuxna. Det blir en del sådant som behövs, som fina, svensktillverkade, vinterkängor i ekologiskt garvat skinn till barnen. Hittade Kavat-kängor på outlet, önskar bara att de fanns i min storlek också. Snabba var de, beställde på måndag och kunde hämta paketet på tisdag. 

Eftersom vi inte orkar så mycket annat än att sitta i soffan och se på film, eller möjligen vid köksbordet och pyssla eller rita, så blir det istället en del stickat. Storasyster har vuxit ur alla sina koftor och jag har färgat lite silkemerino (50% merino, 50% tussahsilke) som jag spunnit till ett ojämnt lite tjockare garn. Randar med en grå merino-silkeblandning från Renee. Stickar utan framkant så att jag kan låta garnet följa med i kanten istället för att fästa varje rand. Ska sticka, eller eventuellt virka, knäppkant efteråt.


Jag tycker att det är lite för lite skillnad mellan det blå och det grå, men dotra ville ha det så. Jag erbjöd mig att färga det grå mörkare. Ljuvligt mjukt är det i alla fall. Och snabbstickat, tack vare det relativt grova garnet.

Lillasyster ville naturligtvis och ha en sådan kofta, och valde själv färger i sin ull, samma blandning. Hon får dock vänta lite, eftersom hon kan ha de koftor som storasyster vuxit ur och inte riktigt vuxit ur sina egna heller. Det blir samma slags randning med ljusgrått på hennes också.


I övrigt försöker jag rensa lite ull från höstens klippning också. Men när fåret har tre olika sorters ull på kroppen blir det petnoga rensning och sortering så att de olika sorterna hamnar i varsin hög. Mer om det i nästa inlägg.


måndag 24 november 2014

Svägerskans presentgarn

Jag började med cirka 900 gram ull från några av våra får. Det är lite Märta, lite Pricknos, lite Lill-Bärta och Hicke, kanske lite Tjorven också. Jag kardade varje sort för sig och la ihop dem i olika högar som blandades ihop på kardmaskinen, för att få ett så homogent garn som möjligt.


Och så spann jag. Och spann. Och spann lite till. Till slut hade jag 885 gram garn som tillsammans mätte 1580 meter. Grovleken varierar mellan 175 och 200 meter/100 gram, det känner jag mig hyfsat nöjd med. Och så var det ju det där med att färga... min syster kom på lördagsbesök med några extra grytor, en kokplatta och lite garn, jag hade, som jag skrev tidigare, en del svamp att färga av. 


Överst på den här bilden är syrrans garner, under mina. Mina fyra första är (med reservation för att jag inte är helt säker på svampsorten) svavelgul slöjskivling, grovticka, blandade spindlingar förstabad och andrabad. Dessa fyra är en del av de som svägerskan fick och får en närmare presentation snart. De tre sista är andrabad grovticka, svavelgul slöjskivling och blandade spindlingar.


Här syns härvorna, några efter omfärgning, lite bättre i dagsljus - så mycket dagsljus som det blir i Norrland i november... Den första från vänster är de blandade spindlingarna. Den gula grovtickan. Den bruna är den svavelgula slöjskivlingen överfärgad med först grovticka och sedan rödskivig spindling i lätt förhöjt pH. Den röda är den rosa, andrabadet från de blandade spindlingarna, som överfärgats med hattar från rödskiviga spindlingar i förhöjt pH. Och under de färgade ligger de vita ofärgade. 


Kanske stämmer färgerna ännu lite bättre på den här bilden. Förutom att den vita härvan i mitten nästan ser rosa ut... det är den alltså inte.

Sammanfattningsvis då? Jag är rätt nöjd. Och svägerskan blev nog också nöjd. Nu ska jag bara samla lite ork för att rensa, sortera och tvätta höstens klippningar så att jag kan spinna mer vitt från våra ulltussar. För att färga, en del svamp finns kvar och annars finns ju alltid syrafärgerna, och sedan sticka något fint åt mig själv och åt sambon. Jag är rätt sugen på en islandskofta, något i den här stilen, kanske?

Dock drömmer jag lite om en kurs i svampfärgning, eller kanske främst i att plocka svamparna, för det är inte helt lätt att artbestämma dem med hjälp av bilder och beskrivning från en bok, märkte jag. Om jag ska döma efter hur färgerna blev jämfört med bilderna i boken... :-)

onsdag 19 november 2014

Lite lyxigare vinterklubb

Det är ju bra att man har klubbmedlemmar som ger en en vänlig spark i baken ibland, genom att betala in klubbavgift redan innan man helt bestämt sig för att köra en vinterklubb ;-) Jag funderade lite på om jag skulle göra en månads uppehåll, men nu blev jag ju lite peppad, så nu kör vi! 

Den här hösten, med allt regn och gråväder, och åtminstone för mig en hel massa stress (ja, hela året har varit rätt körigt känns det som) känns lite tung och trist och därför tyckte jag att det skulle passa med en liten "skämma-bort-sig-själv-klubb", med extra mysig ull och lite högre lyxfaktor. Alltså föddes tanken om en lite lyxigare vinterklubb, även om jag som sagt funderade på att ta en månads paus. Vi kan alla behöva lite extra guldkant under mörka höst- och vinterdagar, särskilt innan snön hinner komma. Om den kommer i år, förra vintern var ganska snöfattig även här i Västerbotten.

Vinterns klubb kommer att vara lite dyrare, men också lite lyxigare, med mjuka lyxblandningar. Temat är "sikta mot stjärnorna", men hur jag tolkar det blir en överraskning. En av månaderna kommer det troligen ett kardflor istället för ett topsband, vilket har med kvantitetstekniska orsaker att göra. Det är dock ingen artbatt med glitter, så den som lider av glitterfobi kan andas ut! (Om någon skulle vilja ha glitter/extra skimmer i den ullen går det bra att säga till dock, så blandar jag i lite.)

Klubben sträcker sig alltså över december, januari och februari. Varje månad får du minst 100 g ull/fiberblandning, minst 25% är lyxigare än mjuk och trevlig ull, handfärgad enligt stjärntemat ovan. Någon liten överraskning brukar följa med i varje paket. Kostnad för 3 månader inklusive porto inom Sverige; 600 SEK. (Skickar inom Norden/Europa för 700 SEK). Anmälan är öppen till 10 december, första paketet skickas så att det kommer innan jul, förutsatt att posten sköter sin del av del hela.


  • Vill du vara med skickar du ett mail till mig på solaengel@gmail.com innehållande namn och adress (ja, gärna adress även om du varit med tidigare), gärna eventuellt nätalias (jag tycker om att kolla på andra ullnördars bloggar).
  • Skriv i mailet om du vill ha lite bling i den ull som kommer i flor istället för topsband.
  • Anmälan öppen till 10 december. (I mån av plats kan det gå bra med senare anmälan, men då kan jag inte lova paket före jul.)
  • 1 plats kvar (8 totalt)
  • Frågor? Maila mig! :-)



torsdag 13 november 2014

Fasligt få inlägg...

...har det varit på sistone. Eller ja, nästan hela året. Så blir det när det är mycket annat som tar tid, kraft och energi.

Nu tror jag dock att det kanske lättar lite framöver, så då borde det bli mer tid för bloggande, eller hur? :-)

Det här är de senaste besökarna vid vår fågelmatare. Islandshöna och kalkon. Förhoppningsvis blir det snart kallare, så dessa två hellre äter inomhus och småfåglarna får mindre konkurrens. Och så blir det fasligt dyrt att utfodra hönor och kalkoner med solrosfrö...



Höstullklubben är över, och jag tänker mig att det ska bli en vinterklubb också, ska bara fila lite på detaljerna så kommer det anmälningsinformation efter helgen. Jag ska också visa höstklubbens färgningar, tänkte jag. Men i helgen ska jag göra något annat roligt! Nämligen svampfärga handspunnet garn tillsammans med min syster. Jag fick ju en alldeles underbar bok i present av min käre sambo och har ägnat en del må-bra-tid i skogen med två korgar. En för matsvamp (inget mer avancerat än gula kantareller, trattkantareller, rödgul trumpetsvamp och blek taggsvamp) och en med fackindelning av tomma mjölkpaket för färgsvampar, så nu finns det lite torkad svamp att leka med.

Garnet jag tänkte färga är mestadels spunnet från våra egna får. Jag har nämligen ett lite större projekt på gång, eller ja, det är nästan klart nu, jag spinner blandad ull från våra får, närmare 900 gram totalt blir det, varav en del ska färgas och sedan ges till svägerskan som fyller 50 snart. Ja, nästa vecka, faktiskt. Tanken är att hon ska få tillräckligt med garn för att sticka sig en kofta eller tröja. Lite galen är jag kanske som provar något helt nytt på garn som ska ges bort, men faktiskt ska jag prova med några härvor som jag ska behålla själv först. Så att det inte blir alldeles galet.


onsdag 10 september 2014

Tusen och en natt

Jag kom på att jag glömt att visa augustiklubben! Det har varit lite fullt upp under augusti och när jag inte varit upptagen på jobbaktivitet har jag gått i skogen och plockat svamp, både ätliga och oätliga. De oätliga har jag tänkt färga med, så det lär väl komma något inlägg om det senare.

Ullen i augusti var Perendale, en ny och trevlig bekantskap för mig. Färgerna, som inte kommer fram så bra på fotona, skiftar i rosa, lila, blått och guld. I art batten är det även merino, sari-silke, tencel och angelina. Lättspunnet och trevligt, som sagt. 


207 gram och 600 meter tvåtrådigt blev det av flätan. Och 113 gram och 240 meter tvåtrådigt av kardfloret. Får se vad det blir. Om det blir något, för tillfället verkar jag vara för trött för att sticka något. Eller i alla fall komma på vad jag ska sticka. Kanske har jag för många olika saker i huvudet jag vill göra, på en och samma gång?

torsdag 28 augusti 2014

Höstklubb

Det blir en höstklubb också. För det är ju så kul att färga! Och roligt att se vad ni gör av ullen, för alla spinnare gör ju olika garner och tolkar ullen på olika sätt, alla lika vackra. Och så här på hösten är det lite extra trevligt att sätta sig vid spinnrocken, tycker jag. Regn som smattrar mot fönstret, en god kopp te i närheten, en bra film och en liten chokladbit, det är höstmys på hög nivå! Man kan behöva lite ull för att ta sig igenom sådana dagar. De vackra höstdagarna går bra ändå, när man kan vara ute i skogen och plocka svamp och bär, eller bara njuta av naturen, den klara höstluften och alla vackra färger. (Eller varför inte klippa ett får eller två? Jag gläds väldigt åt de lamm vi ska behålla i höst, de har underbar ull som jag längtar efter att få spinna.)

Temat blir "Rustik höst". Som vanligt tre månader; September, Oktober och November, 100 gram handfärgat topsband varje månad och kanske någon överraskning. :-) Eftersom jag är lite sent ute, Augusti har varit lite körig, så är anmälan öppen till 15 september och första paketet kommer därefter.

Vad kostar det då? 500 SEK inklusive porto inom Sverige (Norden/Europa 600 SEK inklusive porto) så får du tre paket mysig ull, ett för varje höstmånad.

Ok, det är inte topsband, men lite höstfärger i alla fall...

  • Vill du vara med skickar du ett mail till mig på solaengel@gmail.com med namn och adress, och gärna eventuellt nät-alias. Du får ett mail tillbaka med betalningsinformation.
  • Anmälan är öppen till 15 september.
  • 9 platser. 2 platser kvar.
  • Frågor på det? Maila mig! :-)

fredag 18 juli 2014

Långdrag

Jag har spunnit mer långdrag och tvinnat. På bilden här är det från vänster den första härvan som var med i förra inlägget, i mitten en tråd Suffolk/Merino landschaf och en tråd dalapälskorsning, till höger bara dalapälskorsning. Suffolk-merinon blev mycket vitare efter tvätt än de andra två. Den fick också flest meter per gram, även om WPI nog är ungefär samma på alla tre. Ettan ligger på 180 m/100 g, tvåan har 210 m/130 g (161 m/100 g) och trean är 45 m/35 g (128 m/100 g). Ändå upplevs de väldigt lika. Jag tycker det är fascinerande hur olika det blir med olika ullsorter. Dalapälskorsningen är också betydligt blankare än den andra, vilket anas lite på bilden men syns tydligt i verkligheten.

Roligt var också att dalapälskorsningen som jag nästan dömt ut som sträv och lite vass, blev väldigt mjuk när jag spann den med långdrag. Faktiskt mjukast av dessa tre. Laddar för att leta rätt på mer av den ullen och spinna så att det räcker till en tröja eller kofta. Det är en häftig känsla att kunna göra något av ull från våra egna får. När man garanterat vet att de haft det bra.


Det här är den korta lammullen som jag först tänkte använda till kortdrag. Det ville sig inte alls och blev därför spunnet med min vanliga kortdragsvariant (jag har insett att mitt kortdrag nog är längre än vad man ser på instruktionsfilmer, och jag har inte forskat i om det heter något särskilt, men det funkar bra för mig). Det blev lite ojämnt som entrådigt, men tvinningen jämnade ut det hela och det blev 210 meter på 157 gram. Inte så mjukt som jag förväntade mig att det skulle bli, mest troligt för att den var så kort att jag fick ha ganska mycket snodd i tråden.


Avslutningsvis var vi och kollade statusen på blåbären igår. Det var ju så väldigt nattkallt i slutet av juni, men tack vare att det var så pass varmt tidigare hann de blomma innan, och karten verkar inte ha tagit skada av frostnätterna, för det blir ganska bra med blåbär. Nästa gång vi går dit får det vara blåsigare dock, för det var extremt mycket broms som försökte få en tugga av oss. Det var inte läge att sätta sig ner och äta frukten vi tagit med oss direkt.

Hallon verkar det också bli bra med, åtminstone har våra trädgårdshallon bra med kart, jag hoppas att det är lika bra på hygget. Jordgubbarna börjar mogna också, nästa vecka kan vi nog börja skörda på riktigt, hittills har vi bara plockat enstaka. Tänkte på det i morse när de i morgonsoffan på svt klagade på att jordgubbssäsongen är över, att det gäller då inte i Norrland! Här har den precis startat. Och egna bär i frysen, till saft, sylt och paj, det är vardagslyx för en självhushållare!



onsdag 16 juli 2014

Skogsälva

Juli månads ull är Eider. En helt ny, väldigt trevlig bekantskap. Färgen heter skogsälva, gröna, gula och bruna toner, samt en del vitt från ullen. Jag ville få en skir känsla, som älvornas dans i skogsbrynet svala sommarkvällar då dimman stiger. Och jag tror minsann jag lyckades ganska bra! 


Den verkliga färgen ligger någonstans mittemellan dessa två bilder. Det är inte alltid lätt att fånga färg med kamera, särskilt inte när jag är för lat för att plocka fram den riktiga kameran och nöjer mig med mobilen. Men kanske blir det bättre snart? Jag har nämligen ett fototält på väg hem. Och borde önska mig en fotokurs i födelsedagspresent...


Eider är kanske inte det mjukaste jag spunnit, men väldigt samarbetsvillig. Jag är näst intill total nybörjare på att spinna med långdrag, med mina totalt 235 gram någotsånär lyckade härvor, men jag tänkte ändå prova långdrag på den här ullen, det kändes som att det skulle funka. Och det gjorde det! Längst in på spolen syns långdraget, det gick bra, men jag ville ha det lite tunnare, så jag övergick till kortdrag, som synes blir det mycket tunnare. Jag brukar ha lite svårt att spinna riktigt tunt, kanske för att jag inte riktigt har tålamod till det, kanske för att jag sällan stickar i riktigt tunt garn, men den här ullen behöver man inte anstränga sig för att få tunn. Samarbetsvillig, som sagt.


Jag har faktiskt redan färgat ullen för augusti. Jag passade på när det ändå var regnigt och grått, och sambon är inne och jobbar mellan semesterveckorna. Det finns ju så mycket annat som ska hinnas med när det är sommar och vi är hemma båda två. 

tisdag 15 juli 2014

Spunnit lite...

Först Drakelden, jag hade 50 gram över när jag skickat ut klubbpaketen. Min härva är lite mer orange än de andras eftersom de andra flätorna fick ett bad till. Polwarth är alltid trevligt att spinna, det finns inte så mycket annat att säga om det. Ljuvligt mjukt, men liiite för orange för min smak, i alla fall just nu, så den får ligga i säljes-lådan så länge. 140 meter blev det.


Sedan hade jag besök av en Ravelry-kompis på sommarturné förra veckan. När hon läste om att jag tänkte försöka ge mig på långdrag letade hon fram ull som skulle kunna passa för det. Och det gjorde det! Så nu har jag lärt mig, perfekt att kunna i höst när jag ska operera nästa hand. Nu kommer jag att kunna spinna med bara en hand! Ullen är Suffolk/Merino landschaf, rätt kort och krusig, inte jätte-jättemjuk, men perfekt att lära sig långdrag med. Det blir verkligen ett fluffigt och lätt garn med den här tekniken. Härvan nedan är 100 gram och 180 meter tvåtrådigt. 


Efter tvätt ännu lite vitare. Jag har drygt 50 gram till på en spole som jag först tänkte tvinna med en kort lammull som jag har, efter att ha klippt ett lamm tidigare än tänkt för att han skulle få lite bättre respekt för elstängslet. Men den ullen ville inte alls hålla ihop tillräckligt för att spinna långdrag med, så det blev 150 gram och 210 meter alldeles ordinärt (och lite ojämnt) tvåtrådigt. Har inte hunnit fota ännu. Däremot hittade jag en annan ull i gömmorna, en av mina Dalapälskorsningar, som var perfekt för långdrag. Så nu spinner jag den för fullt och tänkte tvinna det med den överblivna spolen Suffolk/Merino landschaf, jag gissar nämligen att det inte vore en bra idé att göra ett nystan och försöka tvinna en tråd utifrån med en tråd inifrån... långdragsgarn blir liksom inte riktigt lika hållbart. Därför har jag också misshandlat garnet lite i tvätten, varmt och kallt om vartannat, för att det ska filta lite.

Väldigt roligt att hitta ull som passar så bra till långdrag hemma och från våra egna får. Tyvärr var det en omärkt påse, så jag är lite osäker på vem det kommer ifrån. Tyvärr misstänker jag att det kan vara från en av dem som vi tänkt ta bort i höst... Men vi har flera med den typen av krusig ull, så det löser sig nog.



Som ett litet lyxprojekt har jag beställt Merino från Casalana som jag tänkte spinna långdrag av i höst. Riktigt lyxigt mjuk ull kanske kan få mig att glömma bort hur ont det gör i handen... har förra operationen i alldeles för färskt minne.

söndag 6 juli 2014

Två matchande

härvor Teeswater. Båda är på vardera 200 g/300 meter och passar alltså utmärkt att göra något av tillsammans. Frågan är bara vad... till att börja med får de följa med till Backfors och En gyllene omväg på onsdag 9/7.

Jag ska sitta där med spinnrock, ull och garn. Gör en utflykt, vetja! Trevlig gård med massor av mysiga djur och ponnyridning för barnen. Fikaservering också.

fredag 4 juli 2014

Drakeld

Juniklubben skickades ut före midsommar och nu tror jag att alla fått den, även de som var bortresta när paketet kom.

Jag glömde ju helt bort att fota ullen den veckan, fotade i stort sett inget av det jag gjorde, varken ull eller garn. Hade lite problem med minnet på mobilen, men det är åtgärdat nu, så till nästa klubbutskick ska jag komma ihåg att fota själv! 

Temat för sommarklubben var ju sagans värld. Och juniullen, en mjuk och trevlig Polwarth, fick bli röd, orange och svart, som drakeld. Drakar förekommer i så många sagor, och kan vara både onda och goda. Den här drakelden får vi väl tänka kommer från en snäll drake, som vill värma oss med sin eld. 

Tack Citikas för bilden!


Ullen för juli månad är utvald och preparerad, färgas nu i helgen och skickas till veckan. Det är en helt ny bekantskap för mig, så jag var ju tvungen att spinna en liten, liten provsnutt. Och jag blev kär! Den har karaktär, det är inte den mjukaste ull jag provat, men åh så lättspunnen. Och trevlig. Kanske inget att ha runt halsen om man är känslig, men mycket, ja, trevlig. Det ska bli spännande att höra vad mottagarna tycker.

måndag 23 juni 2014

Fiberbyte!

Vi har ett sommarbyte i spinnargruppen på Ravelry.

Själv skulle jag skicka till Kristin med bloggen Garnigt. Hon gillar blått, så jag färgade en fläta Polwarth i en blå-grön gradient. Sedan stoppade jag ner en intovad tvål, en chokladkaka med salt innehåll och två små härvor mjukt effektgarn till dottern som är mer förtjust i rosa och glitter än vad mamman är. Bilden har Kristin själv tagit, jag glömde bort att fota innan jag skickade.


Själv fick jag paket från Glis som har bloggen glisjox. Hon skickade superfina handsydda trosor, underbart mjuk ull från Garngalleriet, merino/cashmere i vackra färger och en påse vallmofrön, Stigs vallmo, en ettåring vallmo som blommar med djupt lila blommor. Spännande! Vallmo är faktiskt en av mina favoriter, men jag tror aldrig jag sett någon lila förut.


Jag tyckte flätan var lite rörig, så jag delade upp den i de olika färgerna och spann dem var för sig. Färgen stämmer bäst på den översta bilden. Nu återstår bara att fundera ut vad jag ska spinna av det... drygt 100 gram, totalt 245 meter. Funderar på att skaffa lite matchande ull, färga den mörk och spinna ett bakgrundsgarn. Tror det kan bli lite för rörigt om jag bara har de här småhärvorna. En del färger är ganska lika varandra. Jag kom på lite för sent att jag kanske borde kardat om topsbitarna innan jag spann, för att få en jämnare färg, det går ju aldrig att dela ett topsband precis i färgskarven. Men det blev fint ändå, och jag är supernöjd även om min hand inte riktigt tyckte om att spinna den. Dags att operera vänster också, ska boka tid i höst.


Här ligger merino/cashmeren tillsammans med en härva merino/silke som jag fått i ett annat Ravelrybyte. Funderar på om de trivs tillsammans, men jag tror inte det. Silkesblandningen är dels lite tunnare (110 g/300 m), dels väldigt mycket blankare. Och lite för lik en av småhärvorna i färg. Den får nog bli en snygg sjal istället.



måndag 19 maj 2014

Sommarklubb!

Jag har velat fram och tillbaka, men nu kör vi! En sommarullklubb också. Juni, Juli och Augusti, minst 100 g varje månad. Temat är "I sagans värld", vad det innebär får ni se... Jag har en spinnkurs i början på juni, och dessutom är det snart slut på maj, så första paketet kommer tidigast i mitten på juni.


En specialfärgning på beställning, Polwarth.


Tänkte erbjuda, om intresse finns, ett tillägg. En art batt som matchar flätan, 50 g extra.

Två alternativ, således;

  1. 100 g handfärgat kardband, inklusive porto, 450 SEK för tre månader inklusive porto inom Sverige. (Norden/Europa 550 SEK)
  2. 100 g handfärgat kardband + 50 g matchande art batt, 670 SEK för tre månader inklusive porto inom Sverige (Norden/Europa 770 SEK)


  • Vill du vara med? :-) Anmälan till solaengel@gmail.com med namn och adress, gärna google-/ravelrynick om du har. Kom ihåg att tala om vilket paket du vill ha. Mail tillbaka med betalningsinformation.

  • Anmälan öppen till den 10 juni.

  • 8 platser

  • Frågor på det? Maila mig! :-)


Lyckliga får på grönbete, bild från förra sommaren, så här grönt har vi inte fått ännu.

måndag 28 april 2014

Merino + mohair = sant

English below

Tyst är det här på bloggen... Så mycket annat, så lite datortid. Här kommer i alla fall lite bilder på ett bytesprojekt med en fårfarmare i Australien. Hon avlar på ultra fine merino, jag har skrivit om den tidigare. Nu skickade hon 300 gram merino till mig. 100 gram färgade jag blått och så färgade jag även 100 gram kid mohair i orange och rött, ber om ursäkt för färgåtergivningen, den sista bilden är mest rättvisande. Sedan kardade jag ihop mohairen och merinon lite slarvigt och spann ihop det till nästan 200 gram entrådigt garn som ska vävas med silke till en sjal. Jag är väldigt nyfiken på att få se det färdiga resultatet.

Färgad ull på tork
Dyed wool waiting to dry

Färdiga kardflor
Carded batts ready to be spun

Det färdiga, nytvättade garnet på tork i vårsolen
The yarn is done, washed and hung to dry in the sunny spring day

It's been quiet on the blog... so much other things to do, so little time in front of the computer... Here's some pictures on a fiber exchange project with an Australian breeder of ultra fine merino, I've written about it earlier. She sent me 300 grams of merino, I dyed 100 grams in blue and added 100 grams of kid mohair dyed in orange and red. Carded it toghether just once and then spun to a single ply yarn, almost 200 grams. The colors are most accurate in the last picture. This yarn is to be weaved into a scarf with silk, and I'm very excited to see the result.

onsdag 16 april 2014

April, april

April månads klubbfiber fick namnet Aprils' fool, varför vet jag egentligen inte... kanske för att livet känns lite som ett aprilskämt nu? Flätan består av 1/3 svart mohair, 1/3 massam och 1/3 corriedale, den fick lila, orange, gult och turkos på sig. Ullen är väldigt lättspunnen, och det färdiga garnet kändes lite strävt innan tvätt, men blev riktigt mjukt efteråt. 



Annars så går livet sin gilla gång här på gården. Våren har faktiskt kommit nu känns det som. I söndags kunde vi kratta lite, och beskära vinbärsbuskarna. Fyra lamm har fötts hittills, tio kycklingar har kläckts, samt nio kaninungar. Några fler lamm borde det bli, men inte förrän om några veckor. En surhöna till har vi fått också, så det ska få bli lite fler kycklingar. Av blå ägg! Katterna har fullt upp med att jaga sork, så då kan det vara skönt att vila en stund efter frukost. Tycker Vera i alla fall. :-)


torsdag 13 mars 2014

Platser kvar!

Det finns fortfarande några platser kvar i ullklubben, tänkte att jag skulle fresta lite med bilder på mars månads ull. Jag är fasligt less på grådaskig himmel, blötsnö, slask och is. Jag saknar gnistrande vårvinter med klarblå himmel och sprakande soluppgångar. Alltså färgade jag ullen sådan. Faktiskt verkar det ha hjälpt lite, för nu har vi haft flera dagar med riktigt vackert väder. :-) I februari hade Västerbotten åtta soltimmar. ÅTTA! På en hel månad! Det är inte att undra på att man längtat efter solen.

Ullen är en blandning av Falkland, BFL och tencel, en tredjedel av vardera och maximalt blandad. Väldigt, väldigt lättspunnen, jag som helst stickar (och därmed spinner) lite tjockare garner spann 200 meter tvåtrådigt på 100 gram utan att ens försöka spinna tunt. Det tvåtrådiga jag spunnit känns också tämligen starkt, så jag tror nog att det skulle bli ett väldigt fint sockgarn, särskilt om man kabeltvinnar. Det skulle också bli ett väldigt snyggt entrådigt sjalgarn tror jag. 

Två platser med 150 gram och tre platser med 100 gram finns kvar.





Tovade vantar igen

Kanske minns ni vantarna jag stickade och tovade till femåringen? Jag började på ett par till åttaåringen också, upptäckte att garnet inte skulle räcka om jag använde det både till bakgrund och mönster som jag gjorde på lillasysters. Suckade, rev upp och så kom julstök och annat emellan. Ja, jag kan ju skylla på julstöket lite i alla fall. Mycket var det nog att jag blev sur och besviken och inte ville mer när det inte blev som jag tänkte...


Under sportlovet tog jag mig i kragen och började om, ljusgrått garn till bakgrunden och det handfärgade till mönster. Jag är nöjd, storasyster är nöjd och nu ska jag bara komma på hur jag ska sticka mina egna och sambons. Fast... det kanske får vänta till hösten. Temperaturerna nu ligger ganska stadigt ovanför nollan, och vi väntar både lamm, kaninungar och snart förhoppningsvis kycklingar.


Det är den här sura damen med bister uppsyn som ska få ägg att ligga på istället för golfbollar. Även om det är lite rörande att se henne putta in golfbollen under magen så att den ska hålla sig varm och go. Den här gången lurade jag henne inte till att börja ruva på golfbollar, utan de la jag dit när hon redan visat sig villig att ligga platt som en pannkaka. Jag har nämligen beställt Islandshöneägg från en tjej som har renrasiga. Vi har ju försökt köpa renrasiga islänningar tidigare, men blivit lurad två gånger, så vi har bara två rena hönor och en ren tupp. Hönan som surar nu är en maran dock, men en riktigt bra hönsmamma. Och generna på ruvhönan spelar ju ingen roll när äggen kommer från en ren grupp.

"Stick hit fingret om du törs!"