Färgkurs!

Jag och Ella var på färgkurs hos Kia för drygt två veckor sedan. Naturligtvis glömde både hon och jag kameran hemma, men jag fotade i alla fall lite när jag kom hem och bredde ut all ullen för fortsatt torkning. Håll till godo!

 Längst till höger garn färgat i mikron. Den lite mörkare rosa-lila ullen är grå pälsull, den blå/rosa/orange blandrasull.

Överst från höger: Småtussar, ca 50 g, färgade i stekpåsar i ugn och mikro.

Nederst från höger: grön finull, rosa/lila finull och grönfärgad grå pälsull. 

Ett superwashbehandlat merino-kardband handmålat och färgat i mikron.

Vi började dagen med att rensa en hel finullsfäll som Kia hittat i sina gömmor. Sedan blandade vi vatten och ättika i två stora grytor och började fundera på vilka färger vi skulle göra. Bestämde oss för en random-gryta med rött/lila/blått och en gryta med jämnt färgat skogsgrönt. Blandade färgpulvret med citronsyra och vatten och provdoppade småtussar tills vi kände oss nöjda med färgerna.

I den jämna grytan blandade vi ner färgblandningen först och la ner finullen, lite grå gotlandsull och en del blandrasull. På grund av att värmen sprider sig lite ojämnt (antar jag) blev en del nästan svart, medan annat blev lite ljusare. Den grå gotlandsullen som jag färgade speciellt med tanke på att göra något fint åt sambon, blev tack och lov precis som jag tänkte mig, en riktigt härligt skogsgrön med mjuka nyansskiftningar. 

Randomgrytan fick rött i sig från början, och så la vi ner ull och mer färg omväxlande. Lite som en ull-lasagne, faktiskt, precis som Ella skriver. Tyvärr blev inte resultatet riktigt det önskade, vi fick inget rött alls och det som var tänkt att vara lite röd-orange blev någon underlig rosa-orange färg. En del blev också helt klarblått, riktigt kornblått. Dock blev det mesta mörkblått och mörklila, vilket var helt acceptabelt. Men så är det när man gör en sådan gryta, man vet aldrig vad man får plocka upp ur den!


Efter att vi gjort klart grytorna åt vi goda lunchpajer som Kia bjöd på, sedan rensade vi lite årsull, alltså ull som fått växa på fåret ett helt år. Sådan ull är inte helt enkel att få till, fåren måste ha mycket gott om utrymme för att de inte ska gå och skava mot varandra eller mot väggen. Som tur är har Kia en sådan ulleverantör, och det är riktigt häftigt med så lång ull även från svenska får.


Den ullen delade vi upp i små stekpåsar för att färga i ugnen. Vi provade även att måla på garnhärvor och garnnystan, samt på kardband av superwashbehandlad merino. De målade garnerna blev jag riktigt nöjd med, särskilt den blå och röda härvan längst bort i översta bilden.


Jag har inte hunnit spinna något av den färgade ullen ännu, men det kommer väl det med, vintern är ju lång, även om snön lyser med sin frånvaro än så länge. Tråkigt eftersom det blir så mörkt här utanför, men bra eftersom traktorn har vissa startproblem...

Spinna vidare

Ja, så hette ju kursen jag var på i lördags, fortsättningen på ulldagarna i Balfors. Den här dagen ägnades endast och enbart åt spinnande, med möjlighet att prova olika tekniker för att tvinna ihop garnet. Lika roligt som förra kursen, samma känsla av att den var för kort ;-)

Tror vi var ungefär tio stycken, förutom kursledare och kursgårdsägare. Nio kvinnor, och en man. En rätt härlig figur, det är trots allt inte så ofta man hittar en 78-årig farbror bakom spinnrocken. Kul!

Det fanns också (såklart) möjlighet att köpa med sig material hem, vilket jag (lika självklart) gjorde. Det är ju ett tag tills jag får klippa mina egna får, så då måste man ju ha något att spinna under tiden... ;-)

Vi fick också möjlighet att se hur en kaninklippning går till. Och lära oss att angorakaniner inte är några keldjur, då tovar nämligen pälsen, och det är förstås mindre bra. Långa, otovade, fibrer vill man ha!

Man börjar med att göra en snygg mittbena på ryggen. Det är framförallt rygg- och sidopälsen som används, men hela kaninen måste förstås klippas. Och det här ska göras var tredje månad!

Det gäller att vara försiktig med saxen för att inte klippa i det tunna skinnet. Ni kan ju tänka er hur det ser ut med bara en liten blodsdroppe i all den vita pälsen. Det är handklippning som gäller, kaninerna har så tunt skinn att man inte känner om man klipper dem i skinnet om man använder maskin.

Här har vi en halvklippt liten kanin. Det började regna, så vi avbröt det hela för att gå in och återuppta spinningen, men det var roligt och lärorikt att se hur man klipper kaniner. Det fanns ett par kaninungar till salu också, men otroligt nog lyckades jag hålla mig från att ta med en sån hem också. Det fick räcka med all ull. :-)

Lite senare kommer det att komma lite bilder på allt garn det hunnit bli hittills. Nu tänkte jag nämligen hinna spinna lite innan det är dags att göra något annat! Tänkte skriva något nyttigt, men att tillverka garn måste ju vara nyttigt. Om inte annat så väldigt produktivt! Det blir något hekto om dagen...