Bertas filt

Kommer ni ihåg Berta-garnet? Filten blev klar i höstas, en ganska stor filt blev det... och tung. Men varm och skön att ha över benen när man sitter i soffan.

De handspunna rutorna har fått kanter av köpegarn, grått 4-trådigt svenskt ullgarn. Och så är rutorna ihopvirkade allt eftersom. Jag tycker om att göra mormorsrutor på det sättet, det blir inte lika klumpigt som att sy ihop dem, det går snabbare och blir mindre trådar att fästa. Och personligen tycker jag att det blir snyggare. Tyvärr var det inget vidare fotoljus när jag fotade den i höstas, den ser bara jämngrå och tråkig ut. Det är den inte, så jag får väl fota den någon dag med vintersol istället.

Det här gula garnet är spunnet från bombay dreams kardfloren i curryfärgen. Tyvärr ser man inte glittret eftersom, ja, ljuset igen. Jag är i alla fall väldigt nöjd, och det var hon som beställde det också. jag spinner tunnare och tunnare och jämnare och jämnare. När jag så vill. Ibland vill jag ju faktiskt spinna de här ojämna, busiga garnerna också.

UFO #1 - Sköldpaddan Norton!

Först ut i raden av oavslutade projekt blir lille Norton. När Alma var liten bebis, för evigheter sedan, virkade jag en liten rosa/röd/orange sköldpadda åt henne från en bok med Amigurumis. Nästan tre år sedan alltså. Samma höst, lagom till fars dag om jag minns rätt, stickade jag ett par sockar till sambon i grön-randande raggsocksgarn från Hjertegarn. Och det som blev över tänkte jag virka en sköldpadda till honom av. Vi gillar sköldpaddor i vår familj (nån dag ska jag visa min!).

Jag virkade ett huvud, i matchande grönt Karisma. Och virkade nästan skalet färdigt. Och sedan... hände något annat. Så här i efterhand, när den äntligen är klar, kanske det var så att jag helt enkelt ledsnade för att virkning inte är min starkaste sida. I alla fall inte när det kommer till amigurumis, man måste ju virka så hårt för att få ett snyggt resultat, och då krampar handen. Skavsår får man också.

Men när jag sedan ser det färdiga resultatet... ja, då kanske det var värt lite smärta ändå. För söt blev han, lille Norton. :-)

Solen var på min sida ett par timmar också, så jag gick ut och fotade i snön. Kanske inte en sköldpaddas rätta element, men en norrländsk ull-sköldis tål lite mer! :-) 

Tyvärr har jag inte packat upp alla flyttkartonger ännu - vi har ju bara bott här 7 månader, så det finns gott om tid - så jag fick improvisera ihop honom. Tur att jag kunde titta på Almas sköldpadda för lite ledtrådar. (Även om den är trebent numer. Vi tror att benet hamnade i magen på en hungrig hund en dag. Och någon annan dag ska vi tillverka ett nytt ben till den.)

Det andra som jag frihandade fram var det lilla hjärtat (OK, ganska stora hjärtat) som pryder skalet. Jag tänkte nämligen att Norton skulle få bli årets alla hjärtans dag-present till sambon. Själv fick jag en underbart skön och väldigt snygg ulltröja från Kari Traa i morse, men jag har inga pengar till att köpa något fint åt honom för. Tur då att det finns ull och garn att skapa av i förrådet! Hjärtat är virkat på fri hand, lite oregelbundet, garnet Wool Classica från Manos del Uruguay.

En matta med förhinder

På stora Nolia i år, köpte jag ett mastodontnystan trikåtrasor. 1,3 kilo skulle räcka till en rund matta, lovade försäljaren. Har länge tänkt virka en matta för att ha under skinnfåtöljen, barnen leker gärna i den eftersom den går att snurra, och sedan vi flyttat till huset är jag lite mer rädd om golven än i lägenheten... U fick välja färg och så kånkade jag hem på jättehärvan.

Började virka så fort jag nystat upp allt. Ångrar lite att jag inte tog kort på nystanet, det är utan tvekan ett av de största nystan jag gjort någon gång.

När jag virkat sex varv, och gjort slut på hälften av garnet, började jag inse att det inte skulle gå så bra. I garderoben fanns dock ett lakan som aldrig skulle komma att användas till något annat än mattrasor. Rev itu det och började om. Efter tio varv börjar jag återigen ana att det ändå inte kommer att räcka. Orkar inte riva upp igen, utan lägger bara till ett ytterligare varv av det enfärgade. När jag har två varv kvar, står det helt klart att det ändå inte kommer att räcka.

Vid det här laget är jag så irriterad och less på mattan (eller matt¤#%##&¤, som jag kallade den i mina tankar) att jag struntade i att riva upp, utan virkade picotkanten direkt på hålvarvet. Då räckte garnet. Med 10 cm tillgodo. Om 1,3 kilo räcker till en hel matta enligt mönstret, då ska jag baske mig äta upp min virknål.

Alltså, om man ska göra materialsatser och sälja, då får man faktiskt lov att se till att garnet räcker. Man kan gärna lägga ner en kvart extra på att skriva mönstret lite snyggare också. Det är nästan så att jag måste åka till Piteå nästa år bara för att gå på Nolia och berätta för försäljaren hur urbota dumt det var.

Däremot ångrar jag lite att jag inte köpte av deras ullgarn. 1 kilo för 250:-, det är helt ok. 2 för 300, det är riktigt billigt. Det var ganska grovt, tänkt till mattvävning, så det är kanske inget att sticka en myströja av. Men jag kom på en annan idé som skulle passa väldigt bra till sådant garn...

Så här blev i alla fall mattan. Sambon blev nöjd, och det är väl huvudsaken. Själv är jag så besviken och irriterad att jag inte riktigt kan vara nöjd. Men golvet är skyddat mot repor.

Mina två linslusar ville självklart vara med på bild.

Mattan på plats under fåtöljen. Måste understryka också att det är sambons fåtölj. Jag tycker inte att den är särskilt snygg egentligen, och dessutom sitter jag inget vidare i den, jag är så kort att ryggstödet gör att hakan pressas ner mot bröstkorgen. Men det är som sagt hans. Och om han har en skön fåtölj som han tycker om, måste ju det innebära att jag också får ha en sån. Det gäller bara att hitta den! (Och ha råd med den...)

Utlovade bilder 1

Ja, nu var det ju ett tag sedan jag lovade visa lite bilder. Det har tagit sin lilla tid att komma in i studierna igen, kan man säga.

Här kommer iaf ett par bilder på käre Us födelsedagspresent. En månad försent :-) Fast han fick faktiskt paketet på rätt dag, det är bara ni som får vänta på bilder...

Före tovning passade den bra som filt, tyckte Alma. Som synes försöker hon övertyga Signe om detsamma.


Och efter tovning. Lite mindre, lite styvare och lite tjockare.


Garnet är Eskimo från Drops, mönstret från "Virka vackert" av Tove Fevang.

En julblomma

Kommer ni ihåg sjalen som vännen Tina fick i höstas? Lagom till julen satte jag ihop en liten överraskning till henne, en matchande blomma med nål på baksidan för att hålla ihop sjalen. Hon fick också garnet som blev över, för att sticka sig pulsvärmare (jag vågar påstå att jag har iaf en liiiten del i att hon börjat sticka).

När jag skulle blogga om blomman, ville inte datorn vara med. 'Fel på filen' gnällde den om. Men jag lyckades lura den, så nu får ni se den lilla lila julblomman som gick söderut dagarna före jul, och öppnades på julafton.

Det här med blixt och pärlor, det är ingen riktigt bra kombination, men i brist på dagsljus var det så det blev.

En ny mössa

Martina behövde nya vinterkläder. Närmare bestämt nya täckbyxor. Det är nästan omöjligt att hitta bara täcbyxor, så det blev ett helt set. För ovanlighetens skull inte rosa(!) Kanske har hon kommit ur den "rosa perioden". Inte för att jag har något emot rosa, men ibland kan det bli för mycket av det goda ;-)

Det blev istället en snygg turkos jacka med blommor. (Byxorna var svarta, lite tråkigt, men praktiskt!) Hon hittade också en mössa på Intersport som skulle matcha, men mamman tyckte inte att en vintermössa i 100% äkta akryl var så mycket att hänga i julgranen. Alltså lovade jag henne att få välja garn, så skulle jag göra en åt henne. Så fick jag en anledning att köpa garn också! :-D

Nåja, det blev faktiskt bara ett nystan, en härva Balder från Vikinggarn. I matchande turkost! Den röda blomman ville hon egentligen ha cerise, men jag övertalade henne till att ha den röd istället. Dels hade jag rött garn hemma, dels matchar det röda handskarna.

Två glada systrar mitt i frukosten, när mamman gjort klart!

Närbild på mössan och den matchande jackan! Den är virkad i spiral, fasta maskor i bakre maskbågen. Både snabbt och snyggt! Och varm blev den!

Min julklapp till er :-)

Tovad grytlapp/grytunderlägg

Garn: Tjockt ullgarn, 50 m/50 g. 50 g grundfärg, 15 g kontrastfärg.

Virknål: 8 mm

Gör så här:

Lägg upp 23 luftmaskor (lm) med grundfärgen. Börja virka halvstolpar (hst) i tredje lm från nålen, en hst i varje lm, varvet ut = 21 hst (första hst består av 2 lm).

Vänd med två lm, virka 20 hst.

Fortsätt så här tills garnet tar slut. Virka en kant med fastmaskor av konstrastfärgen. Brodera något fint med resten av garnet (OBS! dra inte åt tråden, det ska vara väldigt löst).

Stoppa in i maskinen tillsammans med till exempel ett par jeans eller en handduk. Kör en snabbtvätt på 40°. Har det inte tovat ihop tillräckligt kan du köra den igen, eller låta den gå några varv i torktumlaren (kontrollera med jämna mellanrum). Självklart kan du också tova för hand, men jag var lite lat och hade lite bråttom ;-)

Ha en riktigt fin och skön jul nu allihop! Kram på er!

Julpysselbyte på sjalbarn

I år blev det ett stressig julpysselbyte för mig. Sjuka barn hela december gör inte underverk på pysselfronten, direkt. Men jag hann i alla fall, och Mamma Tess som jag skickade till blev nöjd!

Hann inte fotografera hela bytet, men så här ser julklappen ut, lite stor på Alma, men hon verkar då nöjd ändå. Tricket är bara att hinna fotografera innan hon kastar sig fram för att titta. Blomman på sidan är pärlbroderad, och jag tog en närbild, men min dator verkar inte vilja arbeta med pärlbilder idag. Får se om det lyckas bättre senare. Mössad är virkad i Eskimo och tovad i maskin.

Det ätbara innehållet i paketet var fudge med marshmallows och valnötter, samt chokladcrips med cornflakes och marshmallows. Det har varit mycket marshmallows den här julen, det är ju så gott ;-)

Paketet skulle också innehålla pysselmaterial, så jag skickade ett nystan Naturgarn från Vikinggarn och lite rester av lovvikagarn i grönt ombré, tanken är att hon ska kunna göra en egen grytlapp som den jag visade i förra inlägget.

Ledsen, Mamma Tess, för att det blev ett lite fattigt innehåll i paketet, men jag kunde knappt stå på benen när jag packade ihop det och det var sambons (och en tablett febernedsättande) förtjänst att jag överhuvudtaget tog mig till postlådan.

Julklapp till fröknarna

Martina har världens finaste fröknar på sin förskola!

I år sydde jag brödkorgar (som knappt syns) och fyllde med heminlagda soltorkade tomater, hemlagat godis (fudge med marshmallows och valnötter). Dessutom ritade Martina på disktrasor med textilpennor och vi designade tillsammans de tovade grytlapparna.

God jul till alla på förskolan, och lite extra till Skalmanfröknarna! Ni tar så bra hand om Martina och hennes kompisar!

En liten ängel...

...ingen solängel dock, utan en liten kyrkisängel till Martina. Det ska bli gudstjänst imorgon, kyrkisgruppen ska vara med och sjunga och eftersom temat för gudstjänsten är änglar fick barnen gärna ta med sig en ängel. Det ville ju Martina naturligtvis. Men eftersom änglarna i det här huset mestadels är av glas eller annat ömtåligt material kände jag inte riktigt för att skicka med en sådan. Alltså virkar vi en! Martina har inte sett slutresultatet ännu eftersom hon är hos sin pappa i helgen, men jag hoppas hon blir glad imorgon! När kroppen och huvudet var klara, innan hon for, deklarerade hon i alla fall att hon skulle ha den i sängen :-) Ja, mjuk och okrossbar är den garanterat!
Garnet är blandat... restbitar av akryl, pälsgarn och bomull. Det hudfärgade blev jag dock tvungen att köpa nytt, har inte så mycket i just sådan färg, av någon anledning ;-) Virkad helt och hållet på fri hand, hade inte tid att leta något mönster. En otrevlig släng av migrän höll på att sätta stopp för handarbetande i helgen, men det gav med sig, tack och lov!

En doppresent!

Storasysters minsting döptes i pingsthelgen. Så här såg doppresenten ut! Garnet är tretrådigt ullgarn, hemmafärgat av mig med karamellfärg. Sedan mormorsrutor i massor, ihopvirkade med luftmaskor och en miniruta i de stora hålen i hörnen. Uddkant runtom det hela. Storleken blev cirka 90x90 cm.
Sedan sydde jag ett par mjukisbrallor också, som bonuspresent!

Tyvärr kunde vi inte åka ner, det kändes för långt att åka till Stockholm bara över helgen. Extra synd eftersom de passade på att överraska med bröllop också, mem men. Vi träffades ju i somras istället, när vi firade våra respektive födelsedagar. 70 år blev vi tillsammans!