Mars

Mars, när ljuset återvänt på riktigt och vi börjat vänta lamm på allvar... lite hantverk hinns förstås alltid med också!

Garnet färgades mörkt blått, med lite svart och grönt i färgbadet. Planen var dels mössa, dels mönsterstickade vantar...

Och så fick de söta hundarna sina söta tröjor. Lite protester när de skulle på, men sedan var de rätt nöjda, särskilt lilla Molly som är mest frusen av de två.

Färgade en massa olika blå och gröna nyanser till dotterns islandskofta. Sambon valde bland de här färgerna till sin kofta också.

Och efter ett gäng mössor med olika avslutningar hittade jag äntligen en jag kände mig nöjd med. Nu är det bara det där med att få ner mönstret på papper och hitta någon som vill provsticka lite också...

Damerna i stallet börjar bli tjockare och tjockare...

Och matte passar på att inspektera krypgrunden till huset innan handledsoperationen i april. Torrt och fint, inga problem - förutom att det är rätt trångt och dessutom lite för mycket spindlar för min smak...

Den första islandskoftan hann nästan bli helt klar innan operationen. Jag började sy fast dragkedjan i väntrummet på handkirurgen.

Spricker de inte snart!?

Ja, tydligen! :-) Vitsippa först ut, med tvillingarna Birk och Ronja. Allt gick bra, hon är en duktig mamma och fixade allt själv.

Det vita garnet fick efter önskemål bli grått, med lite blått och grönt i färgbadet för att matcha det blå ännu bättre.

Och så fick jag tillbaka min fina kofta från mästerstickaren Elisabeth. Fantastiskt vackert arbete. Och en underbar kofta som förutom att värma mig kommer att hjälpa mig att hålla vikten, eftersom den inte medger att jag går upp det minsta... ;-)

Förkylningstider

Jag hostar och snörvlar och har bihålorna fulla av något som jag inte närmare ska gå in på... alla som någon gång varit förkyld eller haft bihåleinflammation vet jag jag pratar om. Äldsta barnet har varit hemma drygt en vecka, först fyra dagar med feber och sedan hosta, hosta och mer hosta. Lillasyster var hemma måndag och tisdag men var alldeles för pigg för att vara hemma med oss sjuklingar, så hon fick gå på skolan i onsdags. Och fick feber på onsdagkväll... mammans sömn blir rätt lidande när hon ligger på helspänn för att höra om någon behöver hjälp, nässprej, vatten, alvedon, halstablett... förutom att de hostar rätt illa emellanåt.

Alltså ligger julstädande och -fixande lite på is, med förhoppningen om att vi ska hinna bli friska innan jul. Och som tur är finns det ju rätt många trevliga web-butiker där man kan handla julklappar, så att vi slipper känna den stressen också. Tur att vi försöker hålla nere julklappsinköpen också, både till barn och vuxna. Det blir en del sådant som behövs, som fina, svensktillverkade, vinterkängor i ekologiskt garvat skinn till barnen. Hittade Kavat-kängor på outlet, önskar bara att de fanns i min storlek också. Snabba var de, beställde på måndag och kunde hämta paketet på tisdag. 

Eftersom vi inte orkar så mycket annat än att sitta i soffan och se på film, eller möjligen vid köksbordet och pyssla eller rita, så blir det istället en del stickat. Storasyster har vuxit ur alla sina koftor och jag har färgat lite silkemerino (50% merino, 50% tussahsilke) som jag spunnit till ett ojämnt lite tjockare garn. Randar med en grå merino-silkeblandning från Renee. Stickar utan framkant så att jag kan låta garnet följa med i kanten istället för att fästa varje rand. Ska sticka, eller eventuellt virka, knäppkant efteråt.

Jag tycker att det är lite för lite skillnad mellan det blå och det grå, men dotra ville ha det så. Jag erbjöd mig att färga det grå mörkare. Ljuvligt mjukt är det i alla fall. Och snabbstickat, tack vare det relativt grova garnet.

Lillasyster ville naturligtvis och ha en sådan kofta, och valde själv färger i sin ull, samma blandning. Hon får dock vänta lite, eftersom hon kan ha de koftor som storasyster vuxit ur och inte riktigt vuxit ur sina egna heller. Det blir samma slags randning med ljusgrått på hennes också.

I övrigt försöker jag rensa lite ull från höstens klippning också. Men när fåret har tre olika sorters ull på kroppen blir det petnoga rensning och sortering så att de olika sorterna hamnar i varsin hög. Mer om det i nästa inlägg.

Handspunnet + provlapp = kofta?

Ja, det är i alla fall planen. Färgerna stämmer inte riktigt överens med verkligheten, men... jag kan intyga att det är vackert! ;-) Det grön-blå-petrol garnet kommer från ett kardflor från förra hösten, som fick namn efter havsgudinnan Ran. Mest gotlandsull, lite tencel, merino och angelina. Det grå är ren gotlandsull. Drygt 800 g totalt.

För ovanlighetens skull har jag stickat provlapp. Fast jag börjar faktiskt bli bättre och bättre på det.

Och ja, jag kan sticka igen! Jag vågar inte sitta jättelånga stunder, för jag får lite (ok, ganska) ont. Men jag domnar inte längre, så operationen verkar ju ha lyckats! Yay! 

En kofta

En nätkompis till mig undrade om jag kunde sticka en kofta. Och det i sig är ju inga större problem. Problemet är att vi sitter i helt olika delar av landet, provningar under arbetets gång är med andra ord rätt svårt... noggrant tagna mått från hennes sida och ett evigt räknande från min sida hoppas jag ska ge önskad passform.

Men en kofta har det blivit, här provas den av vännen K som är ungefär i samma storlek som R som ska ha koftan. Själv är jag aningen för kraftig... 

Koftan är stickad i eco-ull från Viking, jag hittade ljusgrå härvor i fyndkorgen hos 3 stickor som jag färgade mörkgrått och melerat. Det röda är samma garn, fast en härva vitt som jag färgade på färgkursen förra hösten. Det passade så bra mot det grå. Instickade fickor. Rätstickade kanter mitt fram, virkad picotkant runt halsen och vid fickorna och en dubbelvikt hålvarvskant i ärmslut och nederkant. Får kanske ta några närbilder innan jag skickar iväg den. Garnet är underbart mjukt (och jag har fem härvor ljusbrunt som ska bli en uggletröja till mig själv, jag har bara inte bestämt mig för om jag ska färga det först).

UFO med förhinder...

... eller "Hur man får mer handarbete för pengarna".

Den vita koftan som jag skrev om tidigare var på god väg att bli klar, faktiskt redan i fredags. Men så kom jag på andra tankar...

Det var ju så att jag började på två ärmar, en gång för lääänge sedan. Där stickade jag mönstret med tappade maskor med vridna maskor. När jag kom till de tappade maskorna på kroppen på koftan, struntade jag i att vrida maskorna, jag tyckte det var för omständligt och besvärligt, helt enkelt.

Så där satt jag i fredags, jag och Alma hälsade på svärmor medan Almas pappa var på jaktmöte. Och jag stickade på. Hade nästan planer på att sticka klart och blocka under natten, för att kunna ha koftan på bröllopet vi var bjudna på på lördagen. Och så börjar jag titta på den gamla ärmen. Och den nya ärmen. Och den gamla ärmen igen. Nya. Gamla. Nya...

Det är helt enkelt så att det är vansinnigt mycket snyggare med vridna maskor i mönstret! Det håller formen så mycket bättre. Titta på bilderna, så ser ni! Och ändå syns det ännu mer i verkligheten än på fotona.

 Den gamla ärmen. Jämna, fina kruvor. Jämna, snygga maskor på sidan om de tappade.

Mönstret på kroppen. Mycket rakare mönster. Maskorna på sidan om de tappade blir stora och oformliga. Inte snyggt nånstans alls. :-(

Så. Det man inte har i huvudet, får man ha i händerna. Rev upp ärmarna där och då, snart ska jag riva upp nederdelen på koftan också. Mer jobb, men det får det vara värt. Annars kommer jag bara att gå omkring och gräma mig över att koftan inte blev som jag tänkt. Gör om, gör rätt.

Mer UFO

Idag har jag lite odefinerbar huvudvärk. En sån där som man inte riktigt vet var den tänker ta vägen. Ska den klinga av och försvinna, eller utvecklas till en dunkande migrän? En sådan dag passar det bra med lite kaffe och en stunds bloggande. Hade tänkt sätta mig på bron och njuta av vårsolen medan jag rensade lite ull, men så försvann solen. Så jag parkerar mig i soffan, mutar barnen med lite film om de inte vill leka på sitt rum, och sysselsätter mig med ett av de återupptagna UFOna.

Den här koftan har jag hållit på läääänge med. Började med att jag tyckte att mönstret med lodrätt tappade maskor var så fint. Och jag ville ha en något bolero-liknande, en kort kofta med ärmar som värmer axlar och armar när man bär i sjal. Det börjar vara ett tag sedan jag fick bära Alma i sjalen nu... Jag rev upp ärmarna och började sticka på en vanlig kofta istället. Under tiden hade en del av det vita garnet fått andra färger eftersom jag höll på att experimentera med karamellfärgsfärgning. Tänkte att jag alltid kunde köpa mer, garnet är Drops Alpacka, den tjockare varianten, var det Classic den hette? 

När jag så kommit en bit på väg och skulle köpa mer garn, ja då hade de slutat tillverka det. Fanns inte att få tag på någonstans! Lösningen blev att sticka mönstret med Alpaka från Schachenmayr. Samma färg, samma kvalitet och sträckning. Och är det eventuellt någon nyansskillnad mellan Drops och Schachenmayr så hoppas jag att man blir lagom förvillad av mönstret så att det inte syns. Det var alltså förra våren. I juni hade jag kommit så långt att det bara var ärmarna kvar. Och så flyttade vi till huset... Och koftan (som så många andra projekt) blev liggande... 

Jag började faktiskt på en ärm, men den blev lite för snäv. Och när jag ändå rev upp den tänkte jag att jag skulle sticka båda på en gång. Det förenklar ju så mycket, då behöver jag inte tänka så mycket för att de ska bli lika, det blir de automatiskt. Jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska ha 3/4-ärmar eller om de ska få bli hellånga. Jag drar ändå alltid upp ärmarna så fort jag ska göra något. Och nog är det opraktiskt med långa vita ärmar. De har liksom en tendens att bli, hmm, lite mindre vita ganska snabbt.

Det syns inte på bilden, men längst ner är det pärlor instickade i hålvarvet. Så ska det bli längst ner på ärmarna också. Och vita pärlemorknappar till. Och snart, snart hoppas jag vara klar. Ikväll skulle sambon bli bjuden på hockey (Modo spelar mot Skellefteå på hemmaplan) så lyckas jag bara hålla mig från datorn så borde jag komma ganska långt tycker jag. Äntligen Hemma, House och så kanske en film? 

En ugglekofta!

Äntligen har jag sytt fast alla knappar på ugglekoftan. Började på koftan förra hösten och blev klar under vintern, men sedan var det ju knapparna och dragkedjan... det hela blev liggande under sommaren, men nu tog jag mig i kragen och gjorde klart. Tror att det kommer dröja innan jag stickar en kofta med dragkedja igen, det var inte det lättaste att få snyggt. Men provar jag igen så kommer jag i alla fall inte att sticka runt och klippa, utan sticka koftan öppen från början. Det innebär visserligen fler aviga varv, men det borde samtidigt innebära mindre ångest över klippning och syning. Sjalvfallet ville Alma vara med när pappa skulle fotas :-)
Här ser man lite bättre hur ugglorna ser ut. 15 stycken vakna ugglor runt oket på koftan.

Jag är riktigt nöjd faktiskt. Mönstret är alldeles mitt eget (ja, inte ugglorna då) och jag är nöjd med passformen på koftan. U är så lång och smal att det är svårt att sticka efter mönster till honom. Man får alltid ändra, sticka M på bredden och L/XL på längden. Koftan är stickad i Rowan Country, ett tjockt härligt ullgarn i dämpade höstfärger. Den är stickad i ett diskret ribbmönster. Stickade på stickor 8, lite för tunna stickor, det blev tungt. Men resultatet blev bra. Sammanfattningsvis en riktigt varm kofta för kyliga dagar.

Lurvkoftan är klar!

Ett nätt litet tvådagarsprojekt, tre dagar om man räknar med bussturen in till stan för att köpa knappar. Men garnet... Det blir ju mjukt och så, men någon fröjd att sticka i var det då inte! Nåja, här kommer i alla fall en bild, filten som koftan ligger på är en virkad vågfilt som jag gjorde medan jag väntade Alma. Virkad i Eskimo från Drops.

En liten närbild också, för att visa de snygga knapparna och lurvigheten på garnet. Faktiskt kostade knapparna mer än garnet, det gick åt knappt 4 nystan à 10:- till koftan och knapparna, 5 st, kostade 13:- styck!

Nu hoppas jag bara att Martina blir glad åt koftan, hon får vänta nästan en vecka eftersom hon är hos sin pappa en hel vecka. Men den ligger här och väntar på henne!

Kofta...

Igår frågade jag Martina om hon ville välja ett garn som jag skulle sticka en "uppifrån- och nerkofta" i. Det ville hon. :-)

Det blev ett rea-garn som jag fyndade för 10:- nystanet förra hösten, just med tanken att sticka barnkoftor. Men vilket garn att sticka i... 100% äkta polyester, resultatet liknar extrafluffig microfleece och det är helt omöjligt att räkna vare sig maskor eller varv. Dock går det fort att sticka, började igår eftermiddag och har nu stickat hela kroppen och hälften av ärmarna. Bild kommer när den är klar, nu ska jag gå och göra ett litet arrangemang av en garderobsblomma, lite ståltråd och annat smått och gott, en liten present till älsklingen som började på sitt nygamla jobb i måndags.