måndag 3 oktober 2016

SM-silver!!!

Efter en sommar som inneburit väldig lite datortid på grund av, tja... livet, liksom, kan jag stolt meddela att vi deltagit med två lammullsfällar i Ull-SM i Dala-Floda. Och att det gick väldigt bra.

Det hela började i mitten av augusti med att Kia Jonsson på Forsbacka ull, som vi köpt grunden till vår fårflock av, ringde upp mig och undrade om jag hade några fina Dalapälsfällar. Kia Gabrielsson på Ullsörvis var nämligen på besök hos henne och sökte råull från Dala Pälsfår. Det bestämdes att Kia G skulle komma förbi hos oss på hemväg efter ulldagar i Norrbotten. 

Och bättre födelsedagspresent kan väl knappast en ullnörd få, än ett besök av en av Sveriges kunnigaste inom ull? För det föll sig faktiskt så, att det var på just min födelsedag hon skulle passera oss. Hon hade med sig ull från en vän i Norrbotten, en ljuvligt mjuk blandning av 75 % BFL och 25 % cashmere, handfärgat i skira gröna toner. Själv hade hon med sig kardband av svart och grå Blaeset sau och så fick jag en påse fantastiskt mjuk norsk pälsull. Vi åt tårta, pratade ull och får och så tittade vi på vår ull. 

 På bilden syns också blommorna från sambon och barnen (fick också en snygg vattenkanna i röd plåt och arbetshandskar i nästan rätt storlek - jag har för små händer för att kunna hitta rejäla arbetshandskar) och den lyxiga tvålen jag fick av Ellinor.

Hon hittade en fäll från ett korsningstacklamm som hon tyckte att jag skulle tävla i SM med, men jag tyckte själv att den var lite för skräpig, dessutom hade jag redan tagit delar av den. Det fanns även en tackfäll (Backas ull) från höstens klippning hon tyckte om, men jag tyckte inte att det kändes bra att skicka en fäll som legat otvättad och inte helt optimalt förvarad nästan ett år. 

Därmed begav vi oss ut i fårhagen istället. Nu är ju inte Dalapälsarna de mest optimala fåren att visa upp för främlingar, men baggarna var ganska medgörliga och lät oss titta på deras ull ganska noggrant. Roligt att de fällar Kia tyckte bäst om var de som jag själv gillade, även om jag inte riktigt haft orden till att förklara varför. Backas och Arns bagglamm, Back-Arn blev favoriten. Han har otroligt mjuk och krusig ull, och väldigt lite märghår. Bland tackorna valdes Sagas och Arns lamm Blanka ut, hon har en lång, vacker och glansig ull av rya- och gobelängtyp. Flera av tackorna fick också beröm av Kia, men tyvärr har många av dem en del lätt tovade och lite sköra toppar, troligen till följd av lite för lite protein i samband med lamningen. Många av tackorna var inte alls pigga på att bli alltför närgånget undersökta heller, så det kan finnas fler guldkorn bland dem! Nu vet jag ju ännu bättre vad jag ska titta efter också, så att jag kan sortera bättre vid klippningen.


Här är Back-Arn nyklippt och brorsorna snusar nyfiket på honom. Det är alltid spännande att få en "ny" kompis i hagen. I alla fall är det så de beter sig, trots att de står bredvid och tittar på när jag klipper. Knasfåren...

Back-Arns fäll var det tyvärr ganska mycket skogsskräp i, nackdelen med en skogshage. Han fick ändå omdömet "otroligt mjuk" och uppenbarligen brydde sig inte besökarna på Ull-SM om att det fanns barr i ullen, eftersom han vann "Folkets val Nära".

Här syns Blanka när hon fick slippa ur mattes grepp och springa tillbaka till flocken. Hennes ull är helt underbar! Och inte alltför skräpig. Blank, lång och mjuk. Blanka vann silvret i allmogeklassen, med följande utlåtande från juryn:

”En vacker representant för Dala-Pälsfårets ull. Mångsidig ullfäll som kan spinnas rakt av som den är. Använd detta djuret i avel!”

Jag är så stolt och glad över detta! Visst hoppades jag att det skulle gå bra, men jag vågade väl aldrig tro att det skulle gå så är bra! 



Titta vilka vackra lockar hon har, fina Blanka! Eftersom jag egentligen inte ville släppa hennes ull hade jag satt ett högt reservationspris på den och trodde att jag garanterat skulle få igen den, men tji fick jag... båda fällarna blev sålda på auktionen, till handspinnare som jag hoppas är nöjda med sin ull. Jag vet åtminstone att jag gärna skulle spinna den!


Fram- och baksida på den fina medaljen.


När jag sorterade ullen för att skicka ner den till Dala-Floda sparade jag det som var för smutsigt eller skräpigt för att få följa med till tävlingen. Tvättade och blundade sedan för allt skräp som föll ut i soffan när jag kardade (trots en handduk som skydd i knäet) - det finns ju dammsugare! Kardrullarna ovan är Blankas ull, nu jobbar jag på att få en spole ledig till spinnrocken, så att jag får provspinna. Och så ska jag karda Back-Arns mjuka krus också. Men den får jag nog karda utomhus vid tillfälle, det var ju det där med skogsskräp...

Sammantaget gav mitt första ull-SM blodad tand, och jag planerar redan nu för att ha fina fällar att skicka nästa höst. Och då ska jag lyckas åka ner själv också, den här gången körde det ihop sig, så jag fick stanna hemma. Ska börja lägga undan pengar redan nu för bensin och boende...

söndag 24 april 2016

Och de rätta svaren är:

17 lamm föddes, men ett var dödfött eller dog inom de första minuterna, då han bara var tvättad på ena sidan.

De minsta lammen i år vägde 1,5 kilo, två stycken sådana fick vi. 

Det största lammet vägde 3,75 kilo, en enfödd bagge.

Sedan var vi lite oense jag och sambon om hur vinnaren skulle utses, då flera kom nära på olika frågor... man kan tydligen räkna på olika sätt, säger han ingenjören... ;-) Vi var helt överens om att 

Margareta Liebmann, som gissade rätt med 17 lamm och minsta lammet på 1,5 kilo,

var den solklara förstapristagaren!


Men så tyckte jag att det var så tråkigt med bara en vinnare, så

Fale Artut, som gissade rätt med 17 lamm och

Dessi9, som hade rätt vikt på största lammet, 3,75 kilo,

få dela på andraplatsen.

Ett ullpaket vardera kommer till er, bara ni skickar er adress till mig på solaengel@gmail.com. Ange om ni vill ha råull, tvättad eller tvättad och kardad ull i ert mjuka paket.

Ett längre inlägg med fler bilder på alla sötnosar kommer senare, nu ska jag vila bort den här förkylningen som kittlar och kliar i min hals...


Duktiga och gosiga Saga med sina två tvillingflickor, alldeles nyfödda.

onsdag 20 april 2016

Gissa och vinn!

Äntligen är vår tämligen utdragna lamningssäsong över för den här gången, 11:e mars till 15:e april! Ja, förutom de där två som kom redan 29:e januari, men deras mor hade ju tjuvstartat med tjuvbetäckning långt innan de andra...

En ganska lyckad lamning, får jag väl säga. Inga större missöden, även om vi får stödmata två små bagglamm eftersom tackan inte riktigt fick igång mjölkproduktionen så snabbt som önskat, i kombination med att lammen var ganska små. Pigga och friska är de ändå, och alldeles förfärligt charmiga.

Jag tänkte att en liten tävling skulle vara ett passande sätt att fira att alla tackor nu fått sina lamm och tar fint hand om dem. Priset består naturligtvis av härlig Dalapälsull!

Fråga 1: hur många lamm fick vi totalt i år? 

Fråga 2: hur mycket vägde det minsta respektive största lammet?

Lämna ditt svar som en kommentar, kom i håg att skriva vem du är om du inte har google-konto. Sista gissningen lämnas innan kl 22.00 fredag 22/4, jag drar vinnaren under lördagen. (Om inget oförutsett inträffar - man vet ju aldrig med dessa djur.)


söndag 17 april 2016

Lamm, lamm, överallt lamm!

Det har blivit några lamm hittills... Lill-Bärtas visade jag ju i förra inlägget, hon tjuvstartade ju eftersom hon glatt tog emot rymmarbaggen i somras.

Men det är Arns lamm vi väntat otåligt på. Skulle vår gamle tandlöse herre orka med? Skulle tackorna nobba honom? Skulle det bli några bagglamm som kan föra hans linje vidare? Med spänning har vi tittat på tackornas magar under vintern.

Först ut var, inte oväntat, Märta. Vår gamla rutinerade dam, Arns favorittjej som är en underbar mamma till sina lamm. Den 11 mars fick hon tvillingar, en bagge och en tacka. Och det här är sista gången hon får bli mamma, hon ger så mycket till sina lamm att hon har svårt att hålla hullet själv. Dessutom är hon tyvärr inte genbanksdjur, även om hon är så gott som renrasig. Förutom att vara en god mor är hon trots sin litenhet (30 kg vägde hon strax efter lamning) den obestridda ledartackan i flocken, så min tanke är att hon ska få gå kvar så länge hon mår bra.


Sedan fick Gullvivan tvillingar! Något otippat, då hon inte tycktes särskilt stor vare sig runt magen eller i juvret. Men väger småbaggarna bara 1,8 och 1,5 kilo tar de väl inte så stor plats... Våra första renrasiga lamm av Dala Pälsfåren! Och dessutom två fina baggar! Lycka! Lite tjorvigt har det dock varit för henne, men en förstagångsmamma får en chans till, åtminstone hos oss. Det tog tid innan mjölkproduktionen kom igång ordentligt, och när man är så liten som de här två finns det ju inte så mycket att ta av. Det var några oroliga dagar innan vi kunde andas ut och känna att de klarade sig utan stöd från oss.


Och så Vitsippa som fick ett fint bagglamm...


Gosnos, en av våra fina blandrastackor (Märta och Arn) fick ett sött litet tacklamm. Dagen då hon föddes fick jag för mig att gå ut i stallet precis innan sängdags, trots att vi redan släckt och gjort natt hos fåren. Tur var väl det, för hon hade lyckats kila ner sin lilla rumpa i mammas vattenhink, trots att vi bara hade en liten kalvhink. Det blev hon såklart lite kall av och eftersom hon inte fick ligga ifred under värmelampan, Gosnos försökte få upp henne på benen, fick hon komma in och ligga i husses famn framför brasan en stund. Pyttigt liten, 1,6 kilo, men pigg och glad hela tiden.



Gosnos var väldigt nöjd över att få igen ett torrt och varmt lamm och såg genast till att hon åt ordentligt. Lika duktig mamma som Märta.


Lill-Bärta agerar tålmodigt hoppborg åt sin son, medan tacklammet försöker tala om att hon är hungrig.


Hon lånar även ut sin rygg till andra tackors lamm. Mjukt och skönt att vila på.


Majas lamning fick vi vara med på från början till slut...


... och den resulterade i ett fint tacklamm.


Och Saga fick till sist två fina tvillingflickor.


måndag 8 februari 2016

Lamm var det här!

Förra fredagen, den 29:e januari alltså, var det dags för Lill-Bärta att lamma. En av baggarna, hennes halvbror till råga på allt, rymde ju över till tackhagen i början av september. Tack och lov INNAN vi fått hem de nya tackorna... Nåja, två fina lamm blev det, en liten bagge och en liten tacka. Jag vägde dem inte direkt, men uppskattningsvis låg de kring 2 kg styck, tämligen normalt med tanke på ras. 

Jag misstänkte att något var på gång redan på torsdagskvällen och gick ut sent, precis innan vi skulle lägga oss, men då var hon precis lika kvällstrött som de andra, idisslade lugnt och verkade inte alls ha någon plan på att klämma fram lamm under natten. Så lite förvånad blev jag ändå när jag möttes av två alldeles nyfödda på morgonen. Hade jag gått direkt till stallet istället för att ta en liten promenad hade jag fått vara med på allt. Nu klarade hon det bra själv, som synes.

Men lite svåra att fotografera är de allt, de små liven...

 En liten lammrumpa - bagge

Åh, vem är du?
Suddig bild, men man ser tydligt de stora hornämnena 

 Lättare att fota liten syster som vilar under värmelampan

Tittut! 

Vänta, jag ska bara... 

...kolla så att mamma är med! 

Syftet med en ny mineralhink var väl inte att
den skulle vara en lammsäng, men... 

De här två är Arn alltså både morfar och farfar till, bagglammet har den bruna fläck i nacken som många av hans avkommor får. Mamma Lill-Bärta är bara 50 % Dalapäls och pappa Hicke 99,xx % vilket gör lammen till nästan 75 % Dalapäls. De ska troligen inte sparas, även om det är svårt att tänka sig nu när de är så här vansinnigt söta... men vi har inte plats för hur många som helst, och de som är i genbanken har företräde. I slutet på mars bör de första renrasiga lammen dyka upp, det ska bli mycket spännande!

måndag 1 februari 2016

Våra nya får

Under hösten har vi fyllt frysen med en hel massa kött, vi har nämligen tagit bort ganska många av våra egenuppfödda tackor. Anledningen stavas genbank. Vi har nämligen köpt några nya, genbanksregistrerade tackor av Dala Pälsfår. Och vi hade inte tid, plats och råd att behålla alla gamla, tyvärr. Märta, hennes döttrar Gosnos och Brunsvans, samt Lill-Bärta fick stanna. Och så Arn och Herbert, förstås.

När vi köpte fåren av Kia på Forsbacka, köpte vi några blandrastackor och en renrasig Dalapälsbagge, vår gamle Arn. Sedan visade det sig i våras att han var den siste från den bagglinjen, från Weit, då Elin på Swedish fibre börjat som genbanksansvarig för Dalapälsarna. Efter en del turer fram och tillbaka, slutade det med att vi köpte fyra tackor från Västerås och fyra från Kia, som Arn betäckt nu under hösten. Nu hoppas vi alltså på många bagglamm till våren för att inte tappa Weits linje i genbanken. Du kan läsa mer om Dala Pälsfåren här.

Våra nya familjemedlemmar är från Västerås Saga (som syns längst fram), Gullvivan, Maja och Vitsippa. Från Kia kommer Edda, Backa, Ullis och lilla Bruna. (Som jag i dagsläget inte vet om hon kommer att bli godkänd i genbanken, då vi inte vet exakt vilken bagge som är pappa till henne. Renrasig är hon dock.) Tjejerna från Västerås är ganska modiga, framåt och sociala, särskilt Saga som haft en speciell plats i sin förra mattes hjärta - och det är lätt att förstå varför! Så lugn, nyfiken och trevlig. Hon kommer gärna fram för att bli kliad, även om man inte har något godis med sig. De fyra från Kia håller sig i bakgrunden och tittar misstänksamt på mig som om jag planerar att offra dem till björnarna om jag får chansen... satsar på att försöka charma in mig hos deras lamm istället.


De från Västerås var klippta när de kom, men jag fick lite ull från höstklippningen på köpet. En del av det kommer såklart att åka tillbaka till uppfödaren i form av garn. De andra klippte jag under hösten, på bilden är det Ullis ull. Och vilken ull sedan... helt underbar! 


Nu önskar jag mig bara obegränsat med hantverkstid och en icke-krånglande tumme. För tillfället känns det som att obegränsat med hantverkstid är ett troligare scenario... tummen har bråkat sedan mitten av augusti, då jag stukade(?) den. Röntgen visade inget knasigt, men varken sjukgymnastik eller kortisoninjektion har gjort det särskilt mycket bättre, så nästa steg lär val bli handkirurgen. 

Det blev ju ganska många skinn efter slakten, åtta fick åka till Delsbo för beredning. De andra behåller vi hemma för att bereda själv, några hade flåskador som gör dem olämpliga för maskinell beredning. 

torsdag 14 januari 2016

Höstbyte 2015

Hoppsan! Bloggtorka var det ja... hittade det här utkastet när jag publicerade julbytet... *skäms*

Jag skickade en ullfläta, ett handspunnet garn i kamrester av Nui Miltons ultra fine merino och sarisilke, en intovad tvål, en gammal stickbok då mottagaren gillar gamla stickmönster. Och så en chokladkaka.


Själv fick jag en vacker, handstickad sjal, hela två hekto läckert garn i höstigt mustiga färger och en smaskig chokladkaka.


Julbytet 2015

Väl sent kommer detta, men jag måste ändå visa upp det fantastiskt fina paketet jag fick i julbytet i år. Eller ja, i fjol då... för paketet kom redan 9 december, och inte kunde jag ju hålla mig till julafton!

Ett mysigt kardflor med Åsenull i ljusgrått, en härva handspunnet garn i Shetland-/silkeblandning och det finaste av allt, ett nålbrev i yllebroderi. Jag har länge varit sugen på att testa yllebroderi "på riktigt" och jag blev ännu mer inspirerad nu!


Titta bara vilka fina detaljer! Applikationer, små paljetter...



Nu har jag precis nystat upp garnet, det ska få bli en sjal till äldsta dottern tillsammans med ett av mina handspunna garner (designat av sagda dotter). Mer om det senare, för nu tänkte jag försöka sätta stopp för den här bloggtorkan. :-)