Platser kvar!

Det finns fortfarande några platser kvar i ullklubben, tänkte att jag skulle fresta lite med bilder på mars månads ull. Jag är fasligt less på grådaskig himmel, blötsnö, slask och is. Jag saknar gnistrande vårvinter med klarblå himmel och sprakande soluppgångar. Alltså färgade jag ullen sådan. Faktiskt verkar det ha hjälpt lite, för nu har vi haft flera dagar med riktigt vackert väder. :-) I februari hade Västerbotten åtta soltimmar. ÅTTA! På en hel månad! Det är inte att undra på att man längtat efter solen.

Ullen är en blandning av Falkland, BFL och tencel, en tredjedel av vardera och maximalt blandad. Väldigt, väldigt lättspunnen, jag som helst stickar (och därmed spinner) lite tjockare garner spann 200 meter tvåtrådigt på 100 gram utan att ens försöka spinna tunt. Det tvåtrådiga jag spunnit känns också tämligen starkt, så jag tror nog att det skulle bli ett väldigt fint sockgarn, särskilt om man kabeltvinnar. Det skulle också bli ett väldigt snyggt entrådigt sjalgarn tror jag. 

Två platser med 150 gram och tre platser med 100 gram finns kvar.

Tovade vantar igen

Kanske minns ni vantarna jag stickade och tovade till femåringen? Jag började på ett par till åttaåringen också, upptäckte att garnet inte skulle räcka om jag använde det både till bakgrund och mönster som jag gjorde på lillasysters. Suckade, rev upp och så kom julstök och annat emellan. Ja, jag kan ju skylla på julstöket lite i alla fall. Mycket var det nog att jag blev sur och besviken och inte ville mer när det inte blev som jag tänkte...

Under sportlovet tog jag mig i kragen och började om, ljusgrått garn till bakgrunden och det handfärgade till mönster. Jag är nöjd, storasyster är nöjd och nu ska jag bara komma på hur jag ska sticka mina egna och sambons. Fast... det kanske får vänta till hösten. Temperaturerna nu ligger ganska stadigt ovanför nollan, och vi väntar både lamm, kaninungar och snart förhoppningsvis kycklingar.

Det är den här sura damen med bister uppsyn som ska få ägg att ligga på istället för golfbollar. Även om det är lite rörande att se henne putta in golfbollen under magen så att den ska hålla sig varm och go. Den här gången lurade jag henne inte till att börja ruva på golfbollar, utan de la jag dit när hon redan visat sig villig att ligga platt som en pannkaka. Jag har nämligen beställt Islandshöneägg från en tjej som har renrasiga. Vi har ju försökt köpa renrasiga islänningar tidigare, men blivit lurad två gånger, så vi har bara två rena hönor och en ren tupp. Hönan som surar nu är en maran dock, men en riktigt bra hönsmamma. Och generna på ruvhönan spelar ju ingen roll när äggen kommer från en ren grupp.

"Stick hit fingret om du törs!"