tisdag 22 oktober 2013

Äntligen Rosa Bandet-garn!

Lite för mycket annat som kommer i vägen, men nu är äntligen årets Rosa Bandet-garn färdigt för auktion!

I år är fibern Corriedale i humbugblandning, alltså lätt blandade naturfärger, som jag sedan färgat rosa med syrafärg från Greener Shades. Samma ull fanns i oktobers ullklubbspaket också.

185 g och 340 meter mjukt, tvåtrådigt garn. Det är lite melerat eftersom ullen skiftar så mycket.


Hur gör man då för att buda hem mjukt, gosigt garn och samtidigt göra en insats för cancerforskningen?

Lägg ditt bud i kommentarsfältet, auktionen avslutas på torsdag den 31 oktober kl 21.00. Du som lagt det vinnande budet gör inbetalningen direkt till cancerfonden och skickar en kopia på inbetalningen till mig via mailen, tillsammans med din adress, så skickar jag garnet.

Cancerfonden har postgiro: 901986-0 och bankgiro: 901-9515

Och ni får naturligtvis gärna lämna ett bidrag till cancerforskningen ändå, även om ni inte vill ha garn. Eller om ni vill ha garn, men inte vinner auktionen. :-)


lördag 12 oktober 2013

Varma Värmland

På spinnträffen i Brån i våras fick vi köpa ut lite värmlandsull från Fales fina får. Meningen var att vi skulle öva på kamgarn... Jag kammade litegrann och provspann, men trivdes inte riktigt med det. Däremot trivdes jag med kardmaskinen jag lånade och provakardade ullen i. En classic carder med utbytbara kardtrummor. Mycket trevlig bekantskap och en ny sak på önskelistan...

Vi fick i alla fall ull i tre färger, vit, ljusbrun och mörkbrun. Jag har kardat och spunnit en härva av varje färg och funderar nu på vad det ska bli. Kanske ska jag våga ge mig på ett par mönsterstickade vantar? Och kanske räcker det till och med till två par, ett till mig och ett till sambon? Hmm. Kanske lite optimistiskt med tanke på att det är 150 g ull. Men vit ull finns det ju gott om här hemma, förstås.


Min opererade hand blir bättre och bättre. Den tyckte inte riktigt om att virka en massa små blommor med virknål 3. Fast det kanske mer beror på att virknålen är smal och jag ovan att virka, än att jag är opererad? Handen domnar inte längre i alla fall, så nu kan jag sticka med lite tunnare stickor igen! Hoppas på att bli så bra i höger hand att jag kan boka tid för att operera vänster i vinter. Vår, sommar och höst har jag lite för mycket att göra för att det ska funka att vara enhandad, tyvärr.

fredag 11 oktober 2013

Det är oktober

Och oktober brukar vara rosa här på bloggen. Jag har två år haft en auktion för rosa bandet, med handspunnet, rosa, garn. Det tänkte jag ha i år också. Men jag har haft lite mycket här i början på oktober, så jag har liksom inte hunnit helt klart ännu. Det kommer, jag lovar. Ska försöka lägga upp auktionen i mitten/slutet på nästa vecka. Jag kan i alla fall avslöja så mycket som att det kommer att bli närmare 200 gram mjukt och ganska tunt garn.

Medan ni väntar på att jag ska lägga upp bild på auktionsgarnet, kan ni ta och läsa lite Fredrik Backman. Och när ni läst klart går det bra att logga in på internetbanken och göra en liten överföring. Människorna behöver forskning. Forskning behöver medel. Kanske kan man strunta i chipspåsen, lösgodiset och läsken till fredagsmyset och istället sätta in en slant till cancerfonden? 

Varma fötter

Nu är strumporna av höstpromenadsgarnet  klara! Efter att ha provat sticka strumpor i diverse handspunnet, däribland ett med viskos som skulle vara jättestarkt, och alltid nött hål efter bara två-tre veckor, hade jag helt slutit bort att sticka strumpor av handspunnet. Det är liksom inte värt att lägga ner den tiden på något som ändå inte håller.

Men köpesockgarnet är det ju syntet i, oftast. Och det tycker jag blir kallt, även om det bara är 20%, jag känner stor skillnad. När jag kollade runt lite på facebook och Ravelry verkade det som att folk ändå klarade att sticka sockar i handspunnet. Som håller! Och hemligheten verkar heta kabeltvinning. Så, jag tänkte att jag skulle prova igen. Vi får se om det funkar! Varma är de i alla fall. Och sköna, jag har stickat en höger- och en vänstersocka. Det ser lite underligt ut när det inte finns någon fot i, men passformen blir mycket bättre! Och så slipper man det där att strumpan formar sig efter foten och så råkar man ta på sig den på fel fot nästa gång och det blir inte alls skönt. Här kan man inte ta fel! Lite ändringar ska jag göra för att få ännu bättre passform, men med tanke på att jag inte haft något mönster så är jag nöjd.


Hälarna har jag inte heller stickat som jag brukar, utan den här gången blev det med german short rows, vilket gjorde att hälarna blev likadana på båda sidor. Mycket trevligt, säger jag som gillar symmetri. 


Nu ska de här testas ordentligt på våra kalla (och uppenbarligen vassa) golv. Håller de hyfsat ska jag beställa en egen sockullsblandning. Jag tänker mig att lite silke borde vara bra att blanda in, starkt på samma gång som det inte kyler som syntet gör. Är det någon som har något förslag på vad mer jag kan blanda in i en sådan mix, så lämna gärna en kommentar.