December- och januariull!

Decemberullen var en blandning av 50 % merino 18 µ och mullbärssilke. Bilden på Viola-nebulosan fick vara inspiration till färgerna, och jag skickade med en påse blandade pärlor att spinna in i garnet för att få extra mycket stjärnglans i det om man så önskar. Jag har kvar min egna fläta och funderar på att spinna den tunt och sticka en Nymphalidea av garnet, tillsammans med svart. Bara jag återfår lite spinnlust, så...

Januariullen skickades ut med minsta möjliga marginal, men jag tror att alla hann få den innan den sista. Färgen på bilden stämmer inte överens särskilt bra med verkligheten... Ullen är en blandning av merino och cashmere och ljuvligt mjuk. Kardfloren är blandade av tre olika färgbad, turkos, grön och blå, ullen är ljusgrå från början. Längst ut på varje kardflor har jag lagt lite tencel och trilobal, för att man ska kunna ta bort glittret om man inte vill ha det. Med i paketet följde ett läppcerat av ekologisk, svensk, rapsolja, ekologiskt bivax, ekologiskt sheasmör, ringblommeextrakt och eterisk olja från lavendel, samt en påse med blandat silkegodis. Kardfloren fick namn efter Neptunus, vars havsblå färg kommer från metangasen i dess atmosfär.

Nu ligger februariullen i blöt för färgning denna vecka. En mjuk, trevlig och lyxig ullblandning, som jag spunnit en del av, och faktiskt stickar i just nu, fast i en annan färgskala.

Mitt julbytespaket

Jag skulle såklart också skicka ett julpaket, inte bara få. Min mottagare var Ann, som bland annat designat den fina sjalen Mordor, som hamnat på min att göra-lista. Jag hade en färdigfärgad fläta som jag tänkte skulle passa, men så fick jag för mig att färga lite mer ändå, för att om inte annat ha mer att välja på. När jag ändå skulle färga sockblankar, liksom. Jag bestämde mig för att skicka en fläta Southdown och en sockblank i murriga regnbågstoner. Sockblanken är stickad i dubbelt Fabel. Dessutom en burk med hemkokt lädersmorning som hon uttryckt intresse för när jag visade den här bilden på ansiktsboken tidigare i höst.

Min bild på ullen och sockblanken. Färgerna är lite för skarpa, men det skyller jag det norrländska nästintill ickeexisterande dagsljuset för. Det är få timmar man har på sig för att fota utomhus just nu. Och helst ska det ju inte vara alltför mulet då heller...

Sedan skulle det packas ner något gott... Eftersom vi varit sjuka mest hela december har jag legat lite efter i julgotts-tillverkningen, det är annars en av höjdpunkterna i december. Men när jag fått lite mindre hosta och därmed lite mer sömn, bakade jag saffransskorpor och cointreau-biskvier, pimpade några passande lådor med lite scrapbookpapper och packade ner några. Och en påse glöggte med tomteklämma. Det var som roligt att pyssla lite när jag äntligen hade lite ork igen!

Den här bilden är från när Ann packat upp paketet, och färgerna stämmer mycket bättre på ullen här. Southdown-flätan, sockblanken och burken med lädersmorning var julklappsinslagna, men hon har precis lika dålig karaktär som mig och öppnade i förtid... tur att man inte är ensam!

När jag så packat ner det jag hade tänkt skicka, vägde paketet redan 1,5 kilo och det fanns liksom hål som behövde fyllas upp med något. Det vore ju synd om kakorna skulle skaka sönder innan de kom fram. Och vad är väl bättre än ull för att fylla upp tomrum i paket? Både som skydd och för att utnyttja portogränserna. Alltså snabbrensade och tvättade jag en liten tuss, 80 gram, av Albertas lammull, tyvärr rätt skräpig ändå (tack vare förseningar i djurhantering under hösten och höbalar som bestod mer av höboss än hö...) men det trillar ju ut i hanteringen. Jag ville skicka Albertas ull för att jag tror att den har rätt karaktär för spinnerskan i fråga. Sedan följde det med en ännu mindre, och otvättad, tuss, 50 gram, av lammull från Walliser schwarznasenschaf, walliska svartnosfår, från den första besättningen i Sverige. Jag fick köpa en fäll från klippningen i höstas, men har inte hunnit göra något med den ännu, bara klämt lite på den. Den är ljuvligt lockig om än inte det mjukaste jag känt på. 

Förkylningstider

Jag hostar och snörvlar och har bihålorna fulla av något som jag inte närmare ska gå in på... alla som någon gång varit förkyld eller haft bihåleinflammation vet jag jag pratar om. Äldsta barnet har varit hemma drygt en vecka, först fyra dagar med feber och sedan hosta, hosta och mer hosta. Lillasyster var hemma måndag och tisdag men var alldeles för pigg för att vara hemma med oss sjuklingar, så hon fick gå på skolan i onsdags. Och fick feber på onsdagkväll... mammans sömn blir rätt lidande när hon ligger på helspänn för att höra om någon behöver hjälp, nässprej, vatten, alvedon, halstablett... förutom att de hostar rätt illa emellanåt.

Alltså ligger julstädande och -fixande lite på is, med förhoppningen om att vi ska hinna bli friska innan jul. Och som tur är finns det ju rätt många trevliga web-butiker där man kan handla julklappar, så att vi slipper känna den stressen också. Tur att vi försöker hålla nere julklappsinköpen också, både till barn och vuxna. Det blir en del sådant som behövs, som fina, svensktillverkade, vinterkängor i ekologiskt garvat skinn till barnen. Hittade Kavat-kängor på outlet, önskar bara att de fanns i min storlek också. Snabba var de, beställde på måndag och kunde hämta paketet på tisdag. 

Eftersom vi inte orkar så mycket annat än att sitta i soffan och se på film, eller möjligen vid köksbordet och pyssla eller rita, så blir det istället en del stickat. Storasyster har vuxit ur alla sina koftor och jag har färgat lite silkemerino (50% merino, 50% tussahsilke) som jag spunnit till ett ojämnt lite tjockare garn. Randar med en grå merino-silkeblandning från Renee. Stickar utan framkant så att jag kan låta garnet följa med i kanten istället för att fästa varje rand. Ska sticka, eller eventuellt virka, knäppkant efteråt.

Jag tycker att det är lite för lite skillnad mellan det blå och det grå, men dotra ville ha det så. Jag erbjöd mig att färga det grå mörkare. Ljuvligt mjukt är det i alla fall. Och snabbstickat, tack vare det relativt grova garnet.

Lillasyster ville naturligtvis och ha en sådan kofta, och valde själv färger i sin ull, samma blandning. Hon får dock vänta lite, eftersom hon kan ha de koftor som storasyster vuxit ur och inte riktigt vuxit ur sina egna heller. Det blir samma slags randning med ljusgrått på hennes också.

I övrigt försöker jag rensa lite ull från höstens klippning också. Men när fåret har tre olika sorters ull på kroppen blir det petnoga rensning och sortering så att de olika sorterna hamnar i varsin hög. Mer om det i nästa inlägg.

Svägerskans presentgarn

Jag började med cirka 900 gram ull från några av våra får. Det är lite Märta, lite Pricknos, lite Lill-Bärta och Hicke, kanske lite Tjorven också. Jag kardade varje sort för sig och la ihop dem i olika högar som blandades ihop på kardmaskinen, för att få ett så homogent garn som möjligt.

Och så spann jag. Och spann. Och spann lite till. Till slut hade jag 885 gram garn som tillsammans mätte 1580 meter. Grovleken varierar mellan 175 och 200 meter/100 gram, det känner jag mig hyfsat nöjd med. Och så var det ju det där med att färga... min syster kom på lördagsbesök med några extra grytor, en kokplatta och lite garn, jag hade, som jag skrev tidigare, en del svamp att färga av. 

Överst på den här bilden är syrrans garner, under mina. Mina fyra första är (med reservation för att jag inte är helt säker på svampsorten) svavelgul slöjskivling, grovticka, blandade spindlingar förstabad och andrabad. Dessa fyra är en del av de som svägerskan fick och får en närmare presentation snart. De tre sista är andrabad grovticka, svavelgul slöjskivling och blandade spindlingar.

Här syns härvorna, några efter omfärgning, lite bättre i dagsljus - så mycket dagsljus som det blir i Norrland i november... Den första från vänster är de blandade spindlingarna. Den gula grovtickan. Den bruna är den svavelgula slöjskivlingen överfärgad med först grovticka och sedan rödskivig spindling i lätt förhöjt pH. Den röda är den rosa, andrabadet från de blandade spindlingarna, som överfärgats med hattar från rödskiviga spindlingar i förhöjt pH. Och under de färgade ligger de vita ofärgade. 

Kanske stämmer färgerna ännu lite bättre på den här bilden. Förutom att den vita härvan i mitten nästan ser rosa ut... det är den alltså inte.

Sammanfattningsvis då? Jag är rätt nöjd. Och svägerskan blev nog också nöjd. Nu ska jag bara samla lite ork för att rensa, sortera och tvätta höstens klippningar så att jag kan spinna mer vitt från våra ulltussar. För att färga, en del svamp finns kvar och annars finns ju alltid syrafärgerna, och sedan sticka något fint åt mig själv och åt sambon. Jag är rätt sugen på en islandskofta, något i den här stilen, kanske?

Dock drömmer jag lite om en kurs i svampfärgning, eller kanske främst i att plocka svamparna, för det är inte helt lätt att artbestämma dem med hjälp av bilder och beskrivning från en bok, märkte jag. Om jag ska döma efter hur färgerna blev jämfört med bilderna i boken... :-)

Fasligt få inlägg...

...har det varit på sistone. Eller ja, nästan hela året. Så blir det när det är mycket annat som tar tid, kraft och energi.

Nu tror jag dock att det kanske lättar lite framöver, så då borde det bli mer tid för bloggande, eller hur? :-)

Det här är de senaste besökarna vid vår fågelmatare. Islandshöna och kalkon. Förhoppningsvis blir det snart kallare, så dessa två hellre äter inomhus och småfåglarna får mindre konkurrens. Och så blir det fasligt dyrt att utfodra hönor och kalkoner med solrosfrö...

Höstullklubben är över, och jag tänker mig att det ska bli en vinterklubb också, ska bara fila lite på detaljerna så kommer det anmälningsinformation efter helgen. Jag ska också visa höstklubbens färgningar, tänkte jag. Men i helgen ska jag göra något annat roligt! Nämligen svampfärga handspunnet garn tillsammans med min syster. Jag fick ju en alldeles underbar bok i present av min käre sambo och har ägnat en del må-bra-tid i skogen med två korgar. En för matsvamp (inget mer avancerat än gula kantareller, trattkantareller, rödgul trumpetsvamp och blek taggsvamp) och en med fackindelning av tomma mjölkpaket för färgsvampar, så nu finns det lite torkad svamp att leka med.

Garnet jag tänkte färga är mestadels spunnet från våra egna får. Jag har nämligen ett lite större projekt på gång, eller ja, det är nästan klart nu, jag spinner blandad ull från våra får, närmare 900 gram totalt blir det, varav en del ska färgas och sedan ges till svägerskan som fyller 50 snart. Ja, nästa vecka, faktiskt. Tanken är att hon ska få tillräckligt med garn för att sticka sig en kofta eller tröja. Lite galen är jag kanske som provar något helt nytt på garn som ska ges bort, men faktiskt ska jag prova med några härvor som jag ska behålla själv först. Så att det inte blir alldeles galet.

Tusen och en natt

Jag kom på att jag glömt att visa augustiklubben! Det har varit lite fullt upp under augusti och när jag inte varit upptagen på jobbaktivitet har jag gått i skogen och plockat svamp, både ätliga och oätliga. De oätliga har jag tänkt färga med, så det lär väl komma något inlägg om det senare.

Ullen i augusti var Perendale, en ny och trevlig bekantskap för mig. Färgerna, som inte kommer fram så bra på fotona, skiftar i rosa, lila, blått och guld. I art batten är det även merino, sari-silke, tencel och angelina. Lättspunnet och trevligt, som sagt. 

207 gram och 600 meter tvåtrådigt blev det av flätan. Och 113 gram och 240 meter tvåtrådigt av kardfloret. Får se vad det blir. Om det blir något, för tillfället verkar jag vara för trött för att sticka något. Eller i alla fall komma på vad jag ska sticka. Kanske har jag för många olika saker i huvudet jag vill göra, på en och samma gång?

Skogsälva

Juli månads ull är Eider. En helt ny, väldigt trevlig bekantskap. Färgen heter skogsälva, gröna, gula och bruna toner, samt en del vitt från ullen. Jag ville få en skir känsla, som älvornas dans i skogsbrynet svala sommarkvällar då dimman stiger. Och jag tror minsann jag lyckades ganska bra! 

Den verkliga färgen ligger någonstans mittemellan dessa två bilder. Det är inte alltid lätt att fånga färg med kamera, särskilt inte när jag är för lat för att plocka fram den riktiga kameran och nöjer mig med mobilen. Men kanske blir det bättre snart? Jag har nämligen ett fototält på väg hem. Och borde önska mig en fotokurs i födelsedagspresent...

Eider är kanske inte det mjukaste jag spunnit, men väldigt samarbetsvillig. Jag är näst intill total nybörjare på att spinna med långdrag, med mina totalt 235 gram någotsånär lyckade härvor, men jag tänkte ändå prova långdrag på den här ullen, det kändes som att det skulle funka. Och det gjorde det! Längst in på spolen syns långdraget, det gick bra, men jag ville ha det lite tunnare, så jag övergick till kortdrag, som synes blir det mycket tunnare. Jag brukar ha lite svårt att spinna riktigt tunt, kanske för att jag inte riktigt har tålamod till det, kanske för att jag sällan stickar i riktigt tunt garn, men den här ullen behöver man inte anstränga sig för att få tunn. Samarbetsvillig, som sagt.

Jag har faktiskt redan färgat ullen för augusti. Jag passade på när det ändå var regnigt och grått, och sambon är inne och jobbar mellan semesterveckorna. Det finns ju så mycket annat som ska hinnas med när det är sommar och vi är hemma båda två. 

Drakeld

Juniklubben skickades ut före midsommar och nu tror jag att alla fått den, även de som var bortresta när paketet kom.

Jag glömde ju helt bort att fota ullen den veckan, fotade i stort sett inget av det jag gjorde, varken ull eller garn. Hade lite problem med minnet på mobilen, men det är åtgärdat nu, så till nästa klubbutskick ska jag komma ihåg att fota själv! 

Temat för sommarklubben var ju sagans värld. Och juniullen, en mjuk och trevlig Polwarth, fick bli röd, orange och svart, som drakeld. Drakar förekommer i så många sagor, och kan vara både onda och goda. Den här drakelden får vi väl tänka kommer från en snäll drake, som vill värma oss med sin eld. 

Tack Citikas för bilden!

Ullen för juli månad är utvald och preparerad, färgas nu i helgen och skickas till veckan. Det är en helt ny bekantskap för mig, så jag var ju tvungen att spinna en liten, liten provsnutt. Och jag blev kär! Den har karaktär, det är inte den mjukaste ull jag provat, men åh så lättspunnen. Och trevlig. Kanske inget att ha runt halsen om man är känslig, men mycket, ja, trevlig. Det ska bli spännande att höra vad mottagarna tycker.

Januaris önskningar

Januariönskningarna var skog x 3, rosa/lila/grå, blå gradient, grön/grå, fjäll, lila gradient och färgglatt. Ljuset var inte med mig på fotograferingen och jag var för lat för att plocka fram den riktiga kameran, så det är, som vanligt, halvtaskiga mobilbilder. En mörk och en ljus, sanningen ligger väl någonstans mittemellan. 

Det är lite läskigt att färga på grå ull (en corriedale-mix av olika nyanser) eftersom det inte liknar något alls förrän det torkat ordentligt. Jag var riktigt orolig, men blev tillslut riktigt nöjd. Särskilt med fjällullen, där alla fjällets färger kom fram. Det ska bli riktigt spännande att se hur den blir som garn. Ja, det gäller ju alla, förresten.

Nu ska jag börja väga upp och färga februariullen. Ullterapi måste ju vara det enda rätta mot tandvärk, eller hur? (Jag fick visdomständer avlägsnade på tisdag och onsdag.)

Äntligen snö!

Om än lite blygsamt. Fast de orden lär jag väl få äta upp om vädermänniskorna har rätt om den där "snökanonen" de pratar om... tydligen är det inte så vanligt längs norrlandskusten, men den här säsongen har det ju varit ovanligt varmt. Just nu är jag bara nöjd med att det är minusgrader och vitt på marken, de första dagarna efter jullovet såg vi knappt vägen när vi gick till bussen på morgonen.

Jag kom på att jag glömt att visa decemberullen från ullklubben. December var av någon anledning ovanligt stressig i år. Ullen är merino/soja. Lite av en utmaning att spinna, men det blir en läcker effekt av den glansiga sojan. Önskningarna var hav, rött, gradient rosa-röd-lila-blå, sjö, färgglatt, bright colors och något som passar en kemilärare. Kemi-ullen är längst upp i mitten på bilden. Och tydligen har jag äntligen fått nytta av den där femman i kemi från högstadiet, för så här skrev mottagaren: Jag trodde det skulle vara en tuff utmaning, men det har lyckats väldigt bra. Jag ser kaliumpermanganat, kopparklorid och nästan alla färger i BTB. Själv har jag ingen aning om vad det innebär riktigt, men det fick jag också en förklaring på: Kaliumpermanganat är mörklila, kopparkloriden är gröngul och BTB har gult, rött, grönt och blått beroende på pH. Det här är väl fortfarande stora frågetecken för de flesta, men flätan är fantastisk. Eh, ja. Fortfarande rätt stora frågetecken hos mig (fast det där med kopparkloriden ringer lite svaga klockor), men jag var nöjd, och viktigast av allt, det var uppenbarligen hon också! 

Nu har jag precis gjort färdigt och skickat iväg januaripaketen. Och börjat klura på hur jag ska färga februariönskningarna. Och om jag orkar köra en klubb mars-maj...

Mobilbloggar...

Laddkabeln till min bärbara dator har gett upp. Vilket alltså innebär att jag inte kan använda den. Men det fanns ju faktiskt en blogger-app! Så nu testar jag om det funkar bra att blogga från mobilen.

Det här är vantar, stickade stora och tovade till lagom femåringstorlek i tvättmaskinen. Först har jag färgat garnet för att få två lika nystan, nästan-femåringen har varit med och bestämt både färg och mönster.

Före tovning

Efter tovning

Mer bouclé och vår fina Arn

Jag har provfärgat lite för ullklubben. Och även med tanke på att det snart är fiberfestival i Vännäsby igen (5-6 oktober på festplatsen i Vännäsby, välkomna!). Det blev bland annat lite Teeswater som jag blev för kär i för att försöka sälja. Istället delade jag den på längden och försökte spinna bouclé igen. Tyvärr var det inte en spinnteknik som min handled godkände riktigt ännu. Jag domnar inte, men det började göra lite för ont för att det ska kännas bra. Men ganska så snyggt blev det, även om färgåtergivningen inte blir den bästa inomhus sena kvällar...

Nu ska jag påpeka också, att flätan nedan INTE är den som kommer i ullklubben, det var bara en lek med färger innan jag gjorde de riktiga.

Drygt 50 gram färdig bouclé. Kärntråd i grått maskinstickningsgarn och bindtråd i vit viscose. Höstfärger med lite frost, kanske?

Det här är resten av provfärgningarna, eller vad man nu ska kalla det. Från vänster två flätor Teeswater, tre flätor BFL, två flätor merino/mullbärssilke och två flätor Polwarth. Färgerna stämmer inte riktigt här heller, mobilbild sent en kväll...

Och så vår myskille, vår fina Arn. Han är så gosig, ibland undrar jag om han tror att han är en hund. Här var vi inne i hagen tidigare i somras för att röja lite sly, men hur lätt är det när Arn kommer och vill kela hela tiden? Ibland är jag nästan rädd att vi ska göra illa honom för att han kommer så nära. De andra kommer också när vi ska röja, men det är mest för att det kommer goda löv i lagom höjd, inte är de lika kelsugna som Arn, inte.

Svamphöst

I fredags åkte vi direkt till skogen när sambon kom hem från jobbet. Massor med svamp. Gula kantareller, trattkantareller och rödgul trumpetsvamp. Inga färgsvampar den här gången, men det har jag också letat lite i höst. Blodspindling, röd- och gulskivig spindling, videspindling ger vackra röda och gula toner. Lysticka ger en fantastisk lila färg. Ska samla mer och så spinna vitt Dalapälsgarn att färga i vinter. 

Ja, så är planen i alla fall. Jag kan ju inte färga med svamp, jag har aldrig gjort det. Och det är lite bökigare än att färga med syrafärger. Men, hur svårt kan det vara? Jag hittade en underbar bok på biblioteket "Färgsvampar och svampfärgning", en riktigt färgsvampsbibel skriven av Hjördis Lundmark och Hans Marklund. Hamnade högst upp på önskelistan till tomten gjorde den boken.

En stor hög med svamp på bordet. Ändå hade vi lämnat av lite hos Ingrid först. Jag satt ändå och rensade någon timme. Och vår nyinköpta svamptork fick jobba lite. När det ännu är för varmt ute för att elda i spisen är det bra med en tork. Även om det ryms mer svamp på en ställning ovanför vedspisen. Men, vi har ju sommarvärme fortfarande, med 20° på dagarna. Känns onödigt att elda i spisen då, bättre att spara på veden tills i vinter.

Och så den vackraste svampen i korgen den kvällen.

Så perfekt. Så fantastiskt formad av naturen. 

Pride-garn!

Tidigare i sommar var jag på spinnträff med ett härligt gäng från Ravelrygruppen Spinning in Sweden. Bland annat kom mästerspinnerskan Barbro med bloggen Hillevis Trådar från andra sidan Bottenviken för att lära oss spinna bouclé. I hemläxa hade vi fått i uppdrag att spinna en kärntråd, sedan kammade vi mohair från Ingrids getter och spann själva bouclétråden på spinnträffen. Och fick ihop det till en hyfsad bouclé. När jag kom hem blev jag sugen på att prova spinna Teeswaterull och använda till bouclé. Teeswatern är handfärgad av mig på köpta kardband från Vinterverkstan. Kärntråden är en maskinspinningstråd från kon och bindtråd är en glansig viskostråd (ja, jag tror i alla fall att det är viskos). Ett riktigt glatt pride-garn! Men mina krånglande handleder (karpaltunnelsyndrom) var inte alls så förtjusta i att spinna bouclé, jag fick ta paus och skaka liv i högerhanden var femte minut...

Nu har jag köpt mer Teeswater och färgat fler regnbågstops. Jag har en tanke om en tröja med grått gotlandsgarn som har regnbågsbouclé i ärm- och nederkant. Tyvärr kommer det att få vänta en stund, för jag har fått en återbudstid till handkirurgen och ska få operera min handled. Till att börja med höger, som ger mig mest problem. Det ska bli skönt, samtidigt som det känns väldigt olägligt att bli utan högerhand i flera veckor. Jag har ju får att klippa, kaninburar att bygga, potatis att ta upp... för att inte tala om bär och svamp i skogen som bara väntar på att jag ska plocka hem dem. 

Men, färga ull ska jag väl klara av även som enhandad. :-) Jag laddar inför ullklubben som nu har fått tillräckligt många deltagare, nu ska jag beställa ull. Och bloggen kanske blir lite mer aktiv när jag inte får anstränga höger hand... :-)

Sollefteåresan

 Första helgen i mars åkte vi till Sollefteå. Djuren hemma togs om hand av Anki, tack så mycket för det! På schemat för helgen stod ullfärgning, firande av Ellinor och hennes sambo och förstås trevligt umgänge med trevliga människor. Pappas kusin och hennes man har cirka 30 vackra Gotlandsfår, så det var deras ull vi skulle färga av. Dessutom tog jag med mig lite ull, och så hade Ellinor tagit med kardband av merino och BFL. Vi åkte ner på fredag kväll, för att ha hela lördagen på oss för färgningen.

Vi höll till i gårdshuset, för att minimera risken för förstörd inredning. Färgen fäster tyvärr inte bara bra på ull, så det gäller att inte spilla och kladda alltför mycket, om man inte har ett särskilt rum till färgning och ullhantering, förstås. Lite kallt var det allt, men med skoteroverall och yllesockar o skorna, så gick det bra. Man håller värmen rätt bra när man springer fram och tillbaka med vattenhinkar och ullpåsar också. Här står Ellinor och Johanna och förbereder för kardbandsfärgningen. På spisen värms redan två kastruller med ull.

Johanna får designtips från Martina. Vi har flätat kardbanden och lagt dem på plastfolie. På med vatten/ättika och sedan dutta på färg. Vi använde tomma sirapsflaskor och hårfärgningsflaskor för att kunna dosera ut färgen i lagom mängd. Tomma sirapsflaskor var jättebra, den nya varianten med gummimembran i korken gör det väldigt lätt att kontrollera färgflödet, speciellt precis när man vänder flaskan.

Funderar över vilka färger jag vill ha. Som ni kommer att få se längre ner, så blev det inte så stor variation på mina band, men jag färgade mina sist och orkade inte blanda till mer färg, som kanske inte skulle användas, så det fick bli som det blev. Snyggt blev det ändå!

 

En gryta med petrolblå ull. En digitaltermometer är praktiskt att ha. Likaså grytor som man inte använder till något annat. Den här kastrullen har jag fått låna av Ullis, tack så mycket! :-)

Sambon fick mest roa barn och bära tunga saker. Som mikron till exempel. Men han ser rätt glad ut ändå, tycker jag. Det var också fantastiskt väder, så de hade det bra i niporna ovanför huset, med skrana och bob.

Alma kommer också in och tittar vad vi gör emellanåt. Fast roligast är det nog ändå att vara ute och leka i snön med pappa och Ellinors Arvid. 

 

Och så här trötta blir man efter en heldag i backarna och med ullfärgning. Samt god mat och gott fika, som Birgit stod för. Det underlättar helt klart att få sådan markservice när man färgar hela dagen.

Hela färgskörden. Längst upp till vänster röd gotlandsull och ljuslila dalapäls. I den högra backen orange-rött och lite dovare lila, allt i gotlandsull. I mitten alla kardbanden. Från vänster Ellinors, mina och Johannas. Och längst ner från vänster mörk och mellanmörk petrol, båda gotlandsullen. Lite ljusare petrol färgad på den vita dalapälsen. I den högra nedersta backen olika gröna och grön-gula nyanser färgad på vit dalapäls och ljus- och mellangrå gotlandsull i mindre partier. De färgade vi i stekpåsar i mikron.

Martina ville ha några ulltussar som hon gjorde fusk-dreads av. Och som hon gärna ville visa upp. Lillasyster däremot var mest intresserad av att krypa fram till mamma och kameran. Johanna hade fullt sjå med att försöka hålla henne på plats, därav suddigheten.

 

Tillslut kom hon lös och kastade sig fram. Så då blev storasyster suddig istället. Efter en god lunch på söndag förmiddag, körde vi in mot Sollefteå. Stannade till hos Ellinor och Samuel och fick gott fika. Och fiskdamm för barnen. Enligt Arvid skulle vi vuxna bara få ris, så vi avstod... ;-) Vi fick också träffa deras nyaste familjemedlem, en söt liten kattunge vid namn Maja. Alldeles kritvit.

På väg hem till Umeå stannade vi till i Ö-vik och fick kvällsfika hos Almas farmor och farfar. Och seden var vi ganska trötta faktiskt. Vi hade då inte fått något lamm när vi kom hem. Och vi väntar fortfarande, trots att jag var helt säker på att våran Berta skulle få förra helgen. Men de går bara omkring och äter och blir tjockare och tjockare ;-)

Jag bara råkade...

...färga lite ull.

Jag VET att jag skulle ha UFO-månad, men frestelsen blev för stor... tvättade lite rensad gotlandsull idag och blev så otroligt sugen på att färga lite.

Här ett överfärgat kradband från Colinette, blekt turkos är inte min färg, så... ljuset är nästan lite för starkt ute nu, den är lite mörkare än så här. Tänk att det redan nu är så ljust ute, fastän det bara är mitten av februari. Jag tänkte på det i morse när jag följde Martina till bussen, att snart behöver vi inte reflexvästarna längre.

Och här är resten av ullen. Egentligen blev det inte så bra att fota i dagsljus idag, färgerna är överlag lite mörkare och intensivare. Men det blev i alla fall en mörk petrol och en lite ljusare. Och två lila-rosa nyanser som är mycket mer mättade och mer lila i verkligheten. Den orange-rosa längst upp till höger började som gult, men gult på ljusgrå ull blev inte så roligt, så jag blandade till lite rött och hällde på. Färgen är exakt en av nyanserna på himlen nu på morgnarna. 

Jag känner mig som en galen kemist när jag står och blandar färgpulver, citronsyra och ättika, men roligt är det! Jag skulle nog kunna gå så långt som att påstå att det är beroendeframkallande!

Nu ska den här ullen torka, och sedan bli vackra kardflor som sedan kan bli vackert garn...

Och så ska jag ta itu med UFO-högen igen. Kvällen kommer att ägnas åt Martinas kofta i handfärgad merinoull från 3 stickor. Jag har kommit ner under ärmhålen nu, så förhoppningsvis kommer jag en bra bit ikväll. Undrar bara hur jag tänkte när jag tänkte att den skulle vara så randig, jag kommer att ha en miljon trådar att fästa sedan. Nästan i alla fall. Tack och lov stickar jag den i ett stycke, annars hade det ju varit tre gånger så många trådar...

Tunnspunnen eld

Nu har jag äntligen börjat spinna på kardbandet som jag färgade på färgkursen hos Kia i höstas. Superwash merino som är otroligt lättspunnen och fin. Det blir tunt, så tunt, kommer att bli många vackra meter. Jag var lite tveksam till de vita partierna i kardbandet, men det syns nästan inte alls när man spinner det, blir lite ljusare  bara. 

Så nu måste jag nog köpa mig en nystmaskin ändå, jag vill inte nysta det här för hand inför tvinnandet. Det skulle nog ta nästan lika lång tid som att spinna... Tänkte att det skulle bli ett tvåtrådigt flammigt garn. Till en sjal, eller nåt.

Vad mer då? Jo, när jag spann det gul-grå garnet nedan, så gick snöret till spinnrocken av. Så nu har jag bytt, och hoppas på att det håller. Egentligen skulle jag tvinna ihop hushållssnöre till ett lite grövre snöre, men jag blev för lat för att göra det utan spinnrock, så jag tog det direkt från rullen. När jag spunnit klart den här röda eldsullen ska jag ta och tvinna ihop ett reservsnöre. För säkerhets skull.

Färgkurs!

Jag och Ella var på färgkurs hos Kia för drygt två veckor sedan. Naturligtvis glömde både hon och jag kameran hemma, men jag fotade i alla fall lite när jag kom hem och bredde ut all ullen för fortsatt torkning. Håll till godo!

 Längst till höger garn färgat i mikron. Den lite mörkare rosa-lila ullen är grå pälsull, den blå/rosa/orange blandrasull.

Överst från höger: Småtussar, ca 50 g, färgade i stekpåsar i ugn och mikro.

Nederst från höger: grön finull, rosa/lila finull och grönfärgad grå pälsull. 

Ett superwashbehandlat merino-kardband handmålat och färgat i mikron.

Vi började dagen med att rensa en hel finullsfäll som Kia hittat i sina gömmor. Sedan blandade vi vatten och ättika i två stora grytor och började fundera på vilka färger vi skulle göra. Bestämde oss för en random-gryta med rött/lila/blått och en gryta med jämnt färgat skogsgrönt. Blandade färgpulvret med citronsyra och vatten och provdoppade småtussar tills vi kände oss nöjda med färgerna.

I den jämna grytan blandade vi ner färgblandningen först och la ner finullen, lite grå gotlandsull och en del blandrasull. På grund av att värmen sprider sig lite ojämnt (antar jag) blev en del nästan svart, medan annat blev lite ljusare. Den grå gotlandsullen som jag färgade speciellt med tanke på att göra något fint åt sambon, blev tack och lov precis som jag tänkte mig, en riktigt härligt skogsgrön med mjuka nyansskiftningar. 

Randomgrytan fick rött i sig från början, och så la vi ner ull och mer färg omväxlande. Lite som en ull-lasagne, faktiskt, precis som Ella skriver. Tyvärr blev inte resultatet riktigt det önskade, vi fick inget rött alls och det som var tänkt att vara lite röd-orange blev någon underlig rosa-orange färg. En del blev också helt klarblått, riktigt kornblått. Dock blev det mesta mörkblått och mörklila, vilket var helt acceptabelt. Men så är det när man gör en sådan gryta, man vet aldrig vad man får plocka upp ur den!


Efter att vi gjort klart grytorna åt vi goda lunchpajer som Kia bjöd på, sedan rensade vi lite årsull, alltså ull som fått växa på fåret ett helt år. Sådan ull är inte helt enkel att få till, fåren måste ha mycket gott om utrymme för att de inte ska gå och skava mot varandra eller mot väggen. Som tur är har Kia en sådan ulleverantör, och det är riktigt häftigt med så lång ull även från svenska får.


Den ullen delade vi upp i små stekpåsar för att färga i ugnen. Vi provade även att måla på garnhärvor och garnnystan, samt på kardband av superwashbehandlad merino. De målade garnerna blev jag riktigt nöjd med, särskilt den blå och röda härvan längst bort i översta bilden.


Jag har inte hunnit spinna något av den färgade ullen ännu, men det kommer väl det med, vintern är ju lång, även om snön lyser med sin frånvaro än så länge. Tråkigt eftersom det blir så mörkt här utanför, men bra eftersom traktorn har vissa startproblem...