Änglar - finns dom?

Ja, hemma i vårt sovrum sitter i alla fall den här på väggen.

Ett projekt som först var tänkt att bli ett lite större täcke, men jag hade alldeles för tjock vadd och ledsnade när jag skulle tråckla innan quiltningen. Inte var jag nöjd med alla applikationerna heller. Täcket hamnade i en hylla ett par år. Sedan plockades det fram när jag var gravid med Martina och boarinstinkterna satte in. Fram med sprättkniven, välja de rutor jag tyckte bäst om och så sy ihop på nytt. Denna gång med tunnare vadd och noggrannare tråckling. Sedan är det handquiltade hjärtan på rad i alla remsor mellan rutorna, vilket kanske inte syns på bilden. Till sist syddes kanten på för hand.

Det är lite snett och vint här och där, men det har sin charm ändå, tycker jag! Särskilt med tanke på att det var mitt första riktiga lapptekniksprojekt! Sedan jag blev vuxen alltså, jag räknar inte riktigt med det jag gjorde i syslöjden. För hundra år sen eller så... :-)

En liten ängel...

...ingen solängel dock, utan en liten kyrkisängel till Martina. Det ska bli gudstjänst imorgon, kyrkisgruppen ska vara med och sjunga och eftersom temat för gudstjänsten är änglar fick barnen gärna ta med sig en ängel. Det ville ju Martina naturligtvis. Men eftersom änglarna i det här huset mestadels är av glas eller annat ömtåligt material kände jag inte riktigt för att skicka med en sådan. Alltså virkar vi en! Martina har inte sett slutresultatet ännu eftersom hon är hos sin pappa i helgen, men jag hoppas hon blir glad imorgon! När kroppen och huvudet var klara, innan hon for, deklarerade hon i alla fall att hon skulle ha den i sängen :-) Ja, mjuk och okrossbar är den garanterat!
Garnet är blandat... restbitar av akryl, pälsgarn och bomull. Det hudfärgade blev jag dock tvungen att köpa nytt, har inte så mycket i just sådan färg, av någon anledning ;-) Virkad helt och hållet på fri hand, hade inte tid att leta något mönster. En otrevlig släng av migrän höll på att sätta stopp för handarbetande i helgen, men det gav med sig, tack och lov!