Merino + mohair = sant

English below

Tyst är det här på bloggen... Så mycket annat, så lite datortid. Här kommer i alla fall lite bilder på ett bytesprojekt med en fårfarmare i Australien. Hon avlar på ultra fine merino, jag har skrivit om den tidigare. Nu skickade hon 300 gram merino till mig. 100 gram färgade jag blått och så färgade jag även 100 gram kid mohair i orange och rött, ber om ursäkt för färgåtergivningen, den sista bilden är mest rättvisande. Sedan kardade jag ihop mohairen och merinon lite slarvigt och spann ihop det till nästan 200 gram entrådigt garn som ska vävas med silke till en sjal. Jag är väldigt nyfiken på att få se det färdiga resultatet.

Färgad ull på tork

Dyed wool waiting to dry

Färdiga kardflor

Carded batts ready to be spun

Det färdiga, nytvättade garnet på tork i vårsolen

The yarn is done, washed and hung to dry in the sunny spring day

It's been quiet on the blog... so much other things to do, so little time in front of the computer... Here's some pictures on a fiber exchange project with an Australian breeder of ultra fine merino, I've written about it earlier. She sent me 300 grams of merino, I dyed 100 grams in blue and added 100 grams of kid mohair dyed in orange and red. Carded it toghether just once and then spun to a single ply yarn, almost 200 grams. The colors are most accurate in the last picture. This yarn is to be weaved into a scarf with silk, and I'm very excited to see the result.

Det är synd om mig...

Jag har varit, eller jag ÄR, lite konvalescent. I tisdags skulle jag ta bort mina resterande visdomständer i nederkäken. De två i överkäken avklarades i våras och det gick ganska bra. Jag visste i och för sig att de här satt sämre till och ville egentligen bli sövd, men narkosen ingick inte i högkostnadsskyddet för tandvård och så började jag räkna på hur mycket ull jag skulle få för 1800:- och tänkte att, vad sjutton, jag klarade ju de första bra med bara lokalbedövning.

Mmm. Om de bara hade velat lossna. Om jag bara inte hade haft en infektion i tandköttet som retade nerverna så att bedövningen inte riktigt tog. Om bara rötterna inte legat så nära nerven. När tandläkaren hållit på en och en halv timme utan att få bort den sista delen av roten på ena sidan, när hon inte ens börjat ta bort den på andra sidan, då tyckte hon att det fick räcka. Snabbt ordnades en tid för narkos dagen efter, så i onsdags tillbringades hela dagen på sjukhuset även om tiden på operation tydligen bara var cirka tjugo minuter. Jag sov en lyckligt ovetande sömn. Och nu har jag ont som... ja. Ont.

Kan inte äta normalt, inte prata normalt, inte sova normalt. Har ont och är lättretlig. Vill mest ligga i soffan med en stickning och en bra film. Inte alltid så lätt med två hostiga barn hemma. Men, men. Nu är de trilskande tänderna borta och jag hoppas att jag slipper infektioner efteråt, de har ju borrat rätt friskt ner i käkbenet på mig. Käkkirurgen underströk verkligen vikten av att jag hör av mig så fort som möjligt om det börjar gå åt fel håll oavsett tid på dygnet.

Det här är vad jag stickar på. Just nu ser det inte mycket ut för världen, men jag har gott hopp om att det ska bli riktigt snyggt. En kofta ska det bli, i handspunnen gotlandsull. Nederkant på ärmar och kropp blir i ett petrolfärgat gotlandsgarn med inslag av tencel och glitter. En beställning som jag hoppas att mottagaren blir nöjd med. 

Jag funderar också på att köra en ullklubb till. En vårklubb med sockull. Alltså ull som är blandad för att vara lite extra slitstark. Fast man måste förstås inte sticka sockar av den. Mer om det nästa gång.

Handspunnet + provlapp = kofta?

Ja, det är i alla fall planen. Färgerna stämmer inte riktigt överens med verkligheten, men... jag kan intyga att det är vackert! ;-) Det grön-blå-petrol garnet kommer från ett kardflor från förra hösten, som fick namn efter havsgudinnan Ran. Mest gotlandsull, lite tencel, merino och angelina. Det grå är ren gotlandsull. Drygt 800 g totalt.

För ovanlighetens skull har jag stickat provlapp. Fast jag börjar faktiskt bli bättre och bättre på det.

Och ja, jag kan sticka igen! Jag vågar inte sitta jättelånga stunder, för jag får lite (ok, ganska) ont. Men jag domnar inte längre, så operationen verkar ju ha lyckats! Yay! 

En kofta

En nätkompis till mig undrade om jag kunde sticka en kofta. Och det i sig är ju inga större problem. Problemet är att vi sitter i helt olika delar av landet, provningar under arbetets gång är med andra ord rätt svårt... noggrant tagna mått från hennes sida och ett evigt räknande från min sida hoppas jag ska ge önskad passform.

Men en kofta har det blivit, här provas den av vännen K som är ungefär i samma storlek som R som ska ha koftan. Själv är jag aningen för kraftig... 

Koftan är stickad i eco-ull från Viking, jag hittade ljusgrå härvor i fyndkorgen hos 3 stickor som jag färgade mörkgrått och melerat. Det röda är samma garn, fast en härva vitt som jag färgade på färgkursen förra hösten. Det passade så bra mot det grå. Instickade fickor. Rätstickade kanter mitt fram, virkad picotkant runt halsen och vid fickorna och en dubbelvikt hålvarvskant i ärmslut och nederkant. Får kanske ta några närbilder innan jag skickar iväg den. Garnet är underbart mjukt (och jag har fem härvor ljusbrunt som ska bli en uggletröja till mig själv, jag har bara inte bestämt mig för om jag ska färga det först).

En regnbågssjal

Ja, jag kan ju lika gärna blogga lite när halsen ändå värker så att jag knappt ens kan dricka te...

I somras hälsade Joanna med familj på. Vi var ju där i våras och fick en massa fina växter och nu kom de och hälsade på och fick lite ull för att tova med sig hem. I alla fall fick Joanna syn på min regnbågs-revontuli och ville ha något liknande. 

Jag har modifierat revontuli-mönstret, eftersom jag inte tycker att början är särskilt snygg. Även minskningarna är annorlunda mot originalet för att jag tycker det är snyggare med raka minskningar på den här typen av sjal. Ökningarna är förresten också annorlunda. Hmm. Det är nog ingen revontuli längre, helt enkelt ;-)

Garnet är Kauni EQ, från 3 stickor. 160 g och nästan hela nystanet gick åt.

Jag är supernöjd och hoppas att Joanna blir det också. Kauni-garnet är så härligt med sina färgskiftningar, även om det inte är det allra mjukaste. 

Stickfodral

I höstas hade jag ju min auktion för Rosa Bandet. Britt, som vann auktionen ville gärna ha stickfodral som matchade stickpåsen, ett för strumpstickor och ett för Knit Pro-stickorna. Och så två fodral till, ett stort och ett litet, i annat tyg. Det är så roligt när det man gör blir uppskattat, att det används och är till både nytta och glädje!

Efter lite funderingar från båda håll om utseende och funktion började jag sy. Och så här blev resultatet:

Små fack för spetsarna, några större för kablar och kanske ett mönster, samt ett ficka med blixtlås får småsakerna. Fodralet viks på mitten och sedan på mitten igen och så finns det knytband som håller ihop det hela. Och nu bor alla fodralen i Jämtland och hjälper till att hålla ordning på stickorna hos Britt! :-) Och så ska jag sy en stickpåse till, som matchar de lila fodralen. Stickning kan visst vara en prylsport det med! ;-)