Lappar på g...

I somras köpte jag en "Jelly roll", alltså en packe tygremsor i matchande färg, på Ohlssons tyger. Funderade ett tag på vad jag skulle göra av dem och sydde till slut ihop dem fyra och fyra. Sedan har de hängt på en galge i arbetsrummet och väntat... I veckan tog jag tag i det och skar ut trianglar som jag sedan sydde ihop så här: Långa remsor med 16 trianglar i varje, fem remsor totalt. Sedan sy ihop remosrna med varandra, så blir det så här:

Jag har quiltat "in-the-ditch", alltså i sömmarna mellan trianglarna och raderna. Vadd emellan och bakstycke underst, såklart.

Därefter ritade jag upp ett mönster av trollsländor, eller nån slags fjäril kanske det blev? Nåja, nåt flygfä är det! Det mönstret ringlar sig i alla fall över hela täcket, storleken på trollsländorna varierar. Det var lite svårt att få ett bra kort på hur det ser hut, men så här blir det, lite otydligt eftersom tråden är så pass ton i ton med tygerna.

Jag fick god "hjälp" med att tråckla ihop lapptäcket med vadden och bakstycket.

Min lilla "cooling" som hon kallar sig själv så fort hon har på sig sina nya solglasögon. Hon vägrar använda blöjor numer också, så den får man lirka på efter att hon somnat. Även om hon är väldigt duktig på att hinna till pottan i tid, litar jag inte riktigt på henne i sovande tillstånd ännu.

Vad ska då täcket användas till? Jo, det ska hänga på väggen bakom vår säng när vi flyttar till huset. Vi har nämligen inte hittat någon sänggavel som passar ännu, så det behövs ett litet skydd där bakom för att undvika fula fläckar.

En av anledningarna till att jag äntligen tog tag i det här projektet är således den kommande flytten. En annan, mindre trevlig anledning, är att jag fått väldigt ont i tumleden. Tyvärr tror jag det beror på stickningen. Har tidigare märkt det när jag stickat på tunna stickor och har därför växlat mellan stickor 4 och 7 senaste veckorna, det har fungerat tidigare, men nu verkar det inte hjälpa längre...

Det femte ordet...

Det blev ju blankt i huvudet förra gången jag skrev... Men nu så!

Orden jag broderade på lapptäcket var:

Omtanke

Vänskap

Kärlek

Ömhet

och

Tillit

Alla fem tycker jag är viktiga ingredienser i ett förhållande, även om listan på vackra ord om kärlek kan göras mycket längre. Den där gången fick dock tiden styra hur många ord som skulle få vara med. När det syddes hade jag ju faktiskt en 4-åring och en sexmånaders bebis hemma. ;-)

Ett lapptäcke till min systers bröllop...

En del skriver tal när en syster gifter sig. (Jag tänker på Linda Skugges bok "Ett tal till min systers bröllop". ) Jag, jag syr lapptäcke isttället. Det blev ett ganska stort projekt, som jag faktiskt bara har tre(!) bilder på. Jag skyller på att jag inte hade börjat blogga ännu, det är ju faktiskt 1½ år sedan nu. ;-)

På första bilden här har jag provlagt lapparna på vardagsrumsgolvet. Naturligtvis kunde inte Hedvig låta mig göra det ifred, för vad har man katter till om inte för att trampa omkring i alla projekt?

Och på nästa bild är täcket klart, paketerat, fraktat till Stockholm, opaketerat och hålls här upp till beskådan på festen.

Anledningen till att hon pekar på en ruta är att hon upptäckt det "lilla extra". På fem av de ljusa rutorna broderade jag nämligen orden Kärlek, Omtanke, Vänskap, Ömhet och ett ord till, som jag inte för mitt liv kan komma på nu.

Det här täcket är maskinquiltat, "in-the-ditch", alltså mellan rutorna, i sömmarna liksom. Kantbandet är fastsytt på maskin från framsidan och sedan för hand på baksidan, jag tycker det blir snyggast så.

Förresten har jag tre systrar, så det är inte en och samma som nämns hela tiden i olika inlägg... En storebror har vi också och själv är jag yngst och sladdis ;-)

Änglar - finns dom?

Ja, hemma i vårt sovrum sitter i alla fall den här på väggen.

Ett projekt som först var tänkt att bli ett lite större täcke, men jag hade alldeles för tjock vadd och ledsnade när jag skulle tråckla innan quiltningen. Inte var jag nöjd med alla applikationerna heller. Täcket hamnade i en hylla ett par år. Sedan plockades det fram när jag var gravid med Martina och boarinstinkterna satte in. Fram med sprättkniven, välja de rutor jag tyckte bäst om och så sy ihop på nytt. Denna gång med tunnare vadd och noggrannare tråckling. Sedan är det handquiltade hjärtan på rad i alla remsor mellan rutorna, vilket kanske inte syns på bilden. Till sist syddes kanten på för hand.

Det är lite snett och vint här och där, men det har sin charm ändå, tycker jag! Särskilt med tanke på att det var mitt första riktiga lapptekniksprojekt! Sedan jag blev vuxen alltså, jag räknar inte riktigt med det jag gjorde i syslöjden. För hundra år sen eller så... :-)