Vårullklubb med socktema

...eller sockullsklubb med vårtema, det är vilket som. :-)

Jag är inte särskilt förtjust i syntet. Dels ur en miljöaspekt, dels för att jag upplever att strumpor med till exempel nylon i garnet är kallare än strumpor i ren ull. Fast ren ull håller ju inte lika bra... alltså har jag gjort egna blandningar, med en tredjedel av något som är tänkt att ge extra styrka, utan att ge den där syntetkänslan. Sedan spelar ju givetvis spinnsättet in, ett löst spunnet två-trådigt garn kommer att hålla sämre än ett kabeltvinnat fyr-trådigt.

Men, i alla fall. Eftersom det inte är syntet i ullen tänker jag att den kommer att funka lika bra att spinna läckra sjal-, vant- eller tröjgarner av, likväl som sockgarn.

Färgerna kommer att ha vårtema, jag längtar efter våren efter den här icke-vintern som varit. Ullen levereras i mars, april och maj. Ullen kommer i handfärgade topsband.

Eftersom jag gillar att göra likadana nystan till strumpor, och jag själv har lite svårt att få 100 gram att räcka till ett par strumpor, har jag tänkt erbjuda två alternativ; 

1. 100 gram/månad i tre månader för 450 SEK inkl frakt inom Sverige (Norden/Europa + 75)
2. 150 gram/månad i tre månader för 690 SEK inkl frakt inom Sverige (Norden/Europa + 75)

Alternativ 2. kommer att vara uppdelat på 2 * 75 gram, i två lika flätor, för att underlätta att få två så lika nystan som möjligt.

• Vill du vara med? Maila mig på solaengel@gmail.com med namn och adress, mail tillbaka med betalningsinformation. Kom ihåg att ange om du vill ha alternativ 1. eller 2. Gärna google/ravelry-nick om du har.

• Anmälan senast 28 februari.

• 6 platser kvar.

• Pris för 3 månader inklusive frakt inom Sverige är 450/690 SEK. För övriga Norden/Europa tillkommer 75 SEK.

• Frågor? Maila mig.

Det är synd om mig...

Jag har varit, eller jag ÄR, lite konvalescent. I tisdags skulle jag ta bort mina resterande visdomständer i nederkäken. De två i överkäken avklarades i våras och det gick ganska bra. Jag visste i och för sig att de här satt sämre till och ville egentligen bli sövd, men narkosen ingick inte i högkostnadsskyddet för tandvård och så började jag räkna på hur mycket ull jag skulle få för 1800:- och tänkte att, vad sjutton, jag klarade ju de första bra med bara lokalbedövning.

Mmm. Om de bara hade velat lossna. Om jag bara inte hade haft en infektion i tandköttet som retade nerverna så att bedövningen inte riktigt tog. Om bara rötterna inte legat så nära nerven. När tandläkaren hållit på en och en halv timme utan att få bort den sista delen av roten på ena sidan, när hon inte ens börjat ta bort den på andra sidan, då tyckte hon att det fick räcka. Snabbt ordnades en tid för narkos dagen efter, så i onsdags tillbringades hela dagen på sjukhuset även om tiden på operation tydligen bara var cirka tjugo minuter. Jag sov en lyckligt ovetande sömn. Och nu har jag ont som... ja. Ont.

Kan inte äta normalt, inte prata normalt, inte sova normalt. Har ont och är lättretlig. Vill mest ligga i soffan med en stickning och en bra film. Inte alltid så lätt med två hostiga barn hemma. Men, men. Nu är de trilskande tänderna borta och jag hoppas att jag slipper infektioner efteråt, de har ju borrat rätt friskt ner i käkbenet på mig. Käkkirurgen underströk verkligen vikten av att jag hör av mig så fort som möjligt om det börjar gå åt fel håll oavsett tid på dygnet.

Det här är vad jag stickar på. Just nu ser det inte mycket ut för världen, men jag har gott hopp om att det ska bli riktigt snyggt. En kofta ska det bli, i handspunnen gotlandsull. Nederkant på ärmar och kropp blir i ett petrolfärgat gotlandsgarn med inslag av tencel och glitter. En beställning som jag hoppas att mottagaren blir nöjd med. 

Jag funderar också på att köra en ullklubb till. En vårklubb med sockull. Alltså ull som är blandad för att vara lite extra slitstark. Fast man måste förstås inte sticka sockar av den. Mer om det nästa gång.

Januaris önskningar

Januariönskningarna var skog x 3, rosa/lila/grå, blå gradient, grön/grå, fjäll, lila gradient och färgglatt. Ljuset var inte med mig på fotograferingen och jag var för lat för att plocka fram den riktiga kameran, så det är, som vanligt, halvtaskiga mobilbilder. En mörk och en ljus, sanningen ligger väl någonstans mittemellan. 

Det är lite läskigt att färga på grå ull (en corriedale-mix av olika nyanser) eftersom det inte liknar något alls förrän det torkat ordentligt. Jag var riktigt orolig, men blev tillslut riktigt nöjd. Särskilt med fjällullen, där alla fjällets färger kom fram. Det ska bli riktigt spännande att se hur den blir som garn. Ja, det gäller ju alla, förresten.

Nu ska jag börja väga upp och färga februariullen. Ullterapi måste ju vara det enda rätta mot tandvärk, eller hur? (Jag fick visdomständer avlägsnade på tisdag och onsdag.)