Mors pigor

När det börjar bli kallt eldar vi i spisarna i huset. Som tur är tycker barnen att det är roligt att hjälpa till, så de bär glatt in ved till vedlåren i köket.

Vilken tur vi har som har sådana hjälpredor! Självklart bjuds det på något gott fika efter en sådan arbetsinsats, hembakt limpa, mjölk och kanske en liten kaka till efterrätt.

Tre kardflor och en liten tjej

Jag får sällan, för att inte säga aldrig, fota pyssel utan att samtidigt fota minst ett av barnen. Här är det Alma som ville vara med när jag fotade nya kardflor.

Längst till höger lilafärgad pälsull och rosa kid mohair. Även om fotokvaliteten inte är den bästa kan man se hur det glänser i rullen. I mitten en salig blandning av lila, grönt, terrakotta och lejongult. Det var det floret som blev det tunna entrådiga tidigare i bloggen. Och längst ut ett som liknar det i mitten, fast utan det lila. Och betydligt större.

Tunt och tjockt

Ett väldigt tunt, entrådigt av pälsull. Blandade terrakotta, lejongult, lila och grönt och tycker faktiskt att resultatet blev väldigt mycket bättre än jag väntat mig. Hade egentligen tänkt spinna färgerna var för sig och tvinna ihop med navajotvinning för att få ett randigt garn, men jag ändrade mig.

Det aningens tjockare garnet är merinoull från Collinette. Kommer inte på rak arm ihåg vad färgen hette, men den var i alla fall ganska så galen. Orange, brunt, blått, lila, rött, rosa, gult... 

Jag och Lotta på Bråkmakaregatan

Häromdagen hade jag ett ärende till Hörnefors, cirka en mil härifrån. På väg hem fick jag se en huggen gran mitt i vägen! Kanske inte vad man förväntar sig, men men, på landet kan allt hända! ;-)

Jag gissar att granen ramlat av en lastbil som varit och hämtat julgranar till försäljning inne i stan, precis som i boken "Visst kan Lotta nästan allting" av Astrid Lindgren. Och precis som Lotta, så tog jag hem granen! Jag kände ändå att det var min medmänskliga plikt att stanna och flytta granen ur vägen så att ingen skulle komma körande, få solen i ögonen och köra på den. Och det måste ju vara bättre att granen kommer till glädje och användning hemma hos oss, än att den ska ligga och ruttna upp i ett dike?

Så här ser den ut, vår julgran!

Cashmere... och lite merino

Kom på att jag glömt visa mitt ljuvligt mjuka cashmeregarn. Köpte ett hekto kardband, alldeles ruskigt dyrt var det, men sååå mjukt. Hade jag varit lite smartare hade jag väntat lite, till typ nu, med att spinna det, så hade jag fått ut många meter till av ullen. Jag kunde inte spinna lika tunt och jämnt då som jag kan nu. Nu blev det både tjockt och lite ojämnt, men strunt, jag får väl investera i lite mer någon gång. 

Och så en bild på lite merino-silke, 70/30. Även det mjukt och gosigt. Och inte lika fasligt dyrt, så den blandningen blir det mer av!

Färgkurs!

Jag och Ella var på färgkurs hos Kia för drygt två veckor sedan. Naturligtvis glömde både hon och jag kameran hemma, men jag fotade i alla fall lite när jag kom hem och bredde ut all ullen för fortsatt torkning. Håll till godo!

 Längst till höger garn färgat i mikron. Den lite mörkare rosa-lila ullen är grå pälsull, den blå/rosa/orange blandrasull.

Överst från höger: Småtussar, ca 50 g, färgade i stekpåsar i ugn och mikro.

Nederst från höger: grön finull, rosa/lila finull och grönfärgad grå pälsull. 

Ett superwashbehandlat merino-kardband handmålat och färgat i mikron.

Vi började dagen med att rensa en hel finullsfäll som Kia hittat i sina gömmor. Sedan blandade vi vatten och ättika i två stora grytor och började fundera på vilka färger vi skulle göra. Bestämde oss för en random-gryta med rött/lila/blått och en gryta med jämnt färgat skogsgrönt. Blandade färgpulvret med citronsyra och vatten och provdoppade småtussar tills vi kände oss nöjda med färgerna.

I den jämna grytan blandade vi ner färgblandningen först och la ner finullen, lite grå gotlandsull och en del blandrasull. På grund av att värmen sprider sig lite ojämnt (antar jag) blev en del nästan svart, medan annat blev lite ljusare. Den grå gotlandsullen som jag färgade speciellt med tanke på att göra något fint åt sambon, blev tack och lov precis som jag tänkte mig, en riktigt härligt skogsgrön med mjuka nyansskiftningar. 

Randomgrytan fick rött i sig från början, och så la vi ner ull och mer färg omväxlande. Lite som en ull-lasagne, faktiskt, precis som Ella skriver. Tyvärr blev inte resultatet riktigt det önskade, vi fick inget rött alls och det som var tänkt att vara lite röd-orange blev någon underlig rosa-orange färg. En del blev också helt klarblått, riktigt kornblått. Dock blev det mesta mörkblått och mörklila, vilket var helt acceptabelt. Men så är det när man gör en sådan gryta, man vet aldrig vad man får plocka upp ur den!


Efter att vi gjort klart grytorna åt vi goda lunchpajer som Kia bjöd på, sedan rensade vi lite årsull, alltså ull som fått växa på fåret ett helt år. Sådan ull är inte helt enkel att få till, fåren måste ha mycket gott om utrymme för att de inte ska gå och skava mot varandra eller mot väggen. Som tur är har Kia en sådan ulleverantör, och det är riktigt häftigt med så lång ull även från svenska får.


Den ullen delade vi upp i små stekpåsar för att färga i ugnen. Vi provade även att måla på garnhärvor och garnnystan, samt på kardband av superwashbehandlad merino. De målade garnerna blev jag riktigt nöjd med, särskilt den blå och röda härvan längst bort i översta bilden.


Jag har inte hunnit spinna något av den färgade ullen ännu, men det kommer väl det med, vintern är ju lång, även om snön lyser med sin frånvaro än så länge. Tråkigt eftersom det blir så mörkt här utanför, men bra eftersom traktorn har vissa startproblem...

Trassel!

För någon vecka sedan satt jag och spann lite merino, inköpt på fiberfestivalen och från Renee, som har ullaffären. Nu önskar jag nästan att jag köpt mer, för färgen är underbar.

I alla fall. Jag spann och spann. Gissningsvis hade jag ungefär 700 meter på spolen och kände inte alls för att nysta upp det för hand. Kom på en lysande idé! Jag köpte ju ut en nystmaskin åt min syster när jag var på färgkursen. Nog kunde jag låna den lite? Ner i köket, plockade upp maskinen, instruktioner? Strunt i dem, hur svårt kan det vara? Det är ju bara att veva så får man ett snyggt nystan, plättlätt! 

Hmmm. Jo, i teorin så. I praktiken hade det nog varit bra om jag läst instruktionen så jag hade uppmärksammat att den lilla öglan som ska styra garnet rätt behövde vridas på plats. 

Resultatet av min nystning blev 700 meter trassel. Vilket då medförde att min smarta, tidsbesparande plan, i själva verket gjorde att det tog minst dubbelt så lång tid att nysta och tvinna. Eller kanske tre gånger så lång tid... Men jag är inte så lite stolt över att jag ändå orkade trassla ut nästan alltihop, istället för att bara slänga hela trasslet i papperskorgen.

Och så här vackert blev slutresultatet:

Det blev till slut 393 meter på lite drygt 2 hg. Hade jag inte trasslat hade det blivit över 400 meter. Och så var jag ju tvungen att ge nystmaskinen en andra chans, och gör man bara rätt, så blir det ju riktigt snygga nystan.

Fåren före och efter

 Äntligen har vi fått fåren klippta! Vilken tur att det är så milt ännu! Igår var det den stora klippardagen, och jag vill tacka Rolf för toppenbra hjälp! Nästa gång ska vi nog klara det själva!

Före klippning. Arn är glad och lycklig över att äntligen få fårkompisar igen. Att det är tackor har han säkert inget emot heller ;-)

Efter klippning och verkning av klövarna. De ser helt plötsligt väldigt små ut, och Arns horn blir gigantiska i förhållande till den nätta kroppen. Det är helt klart snyggare proportioner MED ull än utan...

Rensad ull från den minsta tackan, Märta, som är nästan hel Dalapäls. Renrasigt kan det ju inte bli, inte ens hennes avkomma med Arn blir ju det, även om vi då börjar räkna sju generationer Dalapäls. Men ullen blir då (såvitt jag kan bedöma) lika fin som ren Dalapäls. Helt underbart mjuk är den.

Samma ull tvättad, centrifugerad och lagd på tork. Kan knappt vänta tills det torkar så jag får prova karda och spinna den. Det kliar i fingrarna...

Det är inte särskilt svårt att tvätta ull, och jag tänkte lite snabbt berätta hur det går till. Anledningen till att man tvättar den är främst att hållbarheten förbättras avsevärt. Ullen börjar brytas ner efter ungefär sex månader om den får ligga otvättad. Efter 1½-2 år duger den inte till annat än gödning. (Ull som gödning!? Jo, faktiskt. Man kan använda skräpull som ett långtisverkande gödsel, om man till exempel ska plantera buskar, träd eller anlägga en ny köksträdgård. Jag har inte provat själv, men det ska tydligen vara riktigt bra. Och miljövänligt!)

Så, man tar alltså rensad ull, bort med alla dubbelklipp, allt skräp och för korta och/eller smutsiga fibrer. Baggar med horn kan få väldigt grov ull närmare huvudet, det är inte heller så trevligt. Lägg gärna ullen i en trådkorg eller dylikt, så blir det lätt att plocka i och ur. Spola upp 45°-igt vatten och tillsätt några droppar diskmedel eller ulltvättmedel (eller schampo) om ullen är mycket smutsig. Sänk ner ullen i vattnet. Ge sjutton i den i tio minuter. Petar man för mycket riskerar man att det tovar sig och låter man det ligga för länge blir vattnet för kallt och då fäster smutsen tillbaka på ullen och blir mycket svårare att få bort. Centrifugera gärna ullen innan den läggs på tork, annars får man vänta så länge innan den torkat... Bred ut ullen luftigt och låt ligga tills det torkar, gärna utomhus. Sådana där brödbackar som finns på affärerna är perfekta! Man kan gärna vända ullen någon gång, så går det lite fortare. Färdigt! Ren ull som ändå har mycket lanolin kvar, färdig att karda och spinna eller tova!

Hönsflocken decimerad

Vår hönsflock startade ju med fyra tuppar och tre hönor. En tupp bytte vi mot hö tidigare i höst. Och så var de bara tre...

Sedan hade vi en som vi tänkte att vi skulle ta bort på grund av, hmm, medicinska orsaker. En tupp som går omkring och ruskar på huvudet konstant kan helt enkelt inte vara riktigt normal. Att han dessutom var ganska aggressiv mot både de andra tupparna och hönorna samtidigt som han var rätt egoistiskt när det gällde fodersök bättrade ju inte på hans odds.

Tyvärr så hann vi inte ta bort honom förrän han en dag gett sig på den tuppen vi hade tänkt behålla, vilket tyvärr slutade med att vi fick ta bort båda två. Kvar blev då den vita, som vi döpt till Vidar. Så nu består vår flock av tre hönor och en tupp, vilket har resulterat i ett nytt lugn på gården. Och Vidar sköter flocken riktigt bra, varnar för faror och jagar bort konkurrenterna (skatorna). Sammanhållningen i flocken har blivit väldigt mycket bättre.

Hönorna har vi döpt till: Grållan (den grå), Agda (den ljusbruna) och Prillan (högsta hönset). Att fota en flock hönor är inte det lättaste, i alla fall inte om man vill ha dem på samma kort. Här är de någorlunda samlade, även om både Grållan och Prillan vänder baken till. 

Auktionsgarnet framme!

Jag blev så glad igår, när jag fick veta att garnet från min Rosa bandet-auktion kommit väl fram till Britt, som vann auktionen.

450:- till bröstcancerfonden, och mjukt gosigt garn till en nöjd mottagare, kan det bli bättre?

Jo, det kan det :-) För Britt berättade också att hon flitigt använder den stickpåse och det stickfodral jag skickade till henne för, ja, jag kommer knappt ihåg, över ett år sedan i alla fall, när vi var båda med i ett pysselbyte på Sjalbarn. Det är så himla roligt att höra att de saker man knåpar ihop kommer till både nytta och glädje!

Ett byte i vinter?

När jag läste på Idas sida om det roliga byte hon var med i för ett litet tag sedan, blev jag så väldigt sugen på att anordna ett eget byte. Nog måste det finnas flera ullnördar där ute i cyberrymden som skulle vilja byta till sig lite ullglädje i höstmörkret? Eller vintermörkret, kanske det blir, jag tänkte att det skulle bli som en liten extra julklapp. :-)

Så här tänkte jag mig det hela:

Vi byter:

100 g handspunnet garn,

100 g fibrer att spinna,

100 g te och 

100 g god choklad.

Anmälan till min mail (solaengel@gmail.com) senast första advent, paketet skickas så det kommer fram före jul. Skriv i anmälan lite ledtrådar om dig själv, länka gärna till din blogg så att den som ska skicka kan få veta lite mer. Skriv också om det finns allergier att ta hänsyn till. Och självklart din adress! Du får mail om vem du ska skicka någon av de sista dagarna i november, allra senast första december.

Och sprid detta, så det blir många som är med! :-)