Trassel!

För någon vecka sedan satt jag och spann lite merino, inköpt på fiberfestivalen och från Renee, som har ullaffären. Nu önskar jag nästan att jag köpt mer, för färgen är underbar.

I alla fall. Jag spann och spann. Gissningsvis hade jag ungefär 700 meter på spolen och kände inte alls för att nysta upp det för hand. Kom på en lysande idé! Jag köpte ju ut en nystmaskin åt min syster när jag var på färgkursen. Nog kunde jag låna den lite? Ner i köket, plockade upp maskinen, instruktioner? Strunt i dem, hur svårt kan det vara? Det är ju bara att veva så får man ett snyggt nystan, plättlätt! 

Hmmm. Jo, i teorin så. I praktiken hade det nog varit bra om jag läst instruktionen så jag hade uppmärksammat att den lilla öglan som ska styra garnet rätt behövde vridas på plats. 

Resultatet av min nystning blev 700 meter trassel. Vilket då medförde att min smarta, tidsbesparande plan, i själva verket gjorde att det tog minst dubbelt så lång tid att nysta och tvinna. Eller kanske tre gånger så lång tid... Men jag är inte så lite stolt över att jag ändå orkade trassla ut nästan alltihop, istället för att bara slänga hela trasslet i papperskorgen.

Och så här vackert blev slutresultatet:

Det blev till slut 393 meter på lite drygt 2 hg. Hade jag inte trasslat hade det blivit över 400 meter. Och så var jag ju tvungen att ge nystmaskinen en andra chans, och gör man bara rätt, så blir det ju riktigt snygga nystan.