Jag skulle såklart också skicka ett julpaket, inte bara få. Min mottagare var Ann, som bland annat designat den fina sjalen Mordor, som hamnat på min att göra-lista. Jag hade en färdigfärgad fläta som jag tänkte skulle passa, men så fick jag för mig att färga lite mer ändå, för att om inte annat ha mer att välja på. När jag ändå skulle färga sockblankar, liksom. Jag bestämde mig för att skicka en fläta Southdown och en sockblank i murriga regnbågstoner. Sockblanken är stickad i dubbelt Fabel. Dessutom en burk med hemkokt lädersmorning som hon uttryckt intresse för när jag visade den här bilden på ansiktsboken tidigare i höst.
Min bild på ullen och sockblanken. Färgerna är lite för skarpa, men det skyller jag det norrländska nästintill ickeexisterande dagsljuset för. Det är få timmar man har på sig för att fota utomhus just nu. Och helst ska det ju inte vara alltför mulet då heller...
Sedan skulle det packas ner något gott... Eftersom vi varit sjuka mest hela december har jag legat lite efter i julgotts-tillverkningen, det är annars en av höjdpunkterna i december. Men när jag fått lite mindre hosta och därmed lite mer sömn, bakade jag saffransskorpor och cointreau-biskvier, pimpade några passande lådor med lite scrapbookpapper och packade ner några. Och en påse glöggte med tomteklämma. Det var som roligt att pyssla lite när jag äntligen hade lite ork igen!
Den här bilden är från när Ann packat upp paketet, och färgerna stämmer mycket bättre på ullen här. Southdown-flätan, sockblanken och burken med lädersmorning var julklappsinslagna, men hon har precis lika dålig karaktär som mig och öppnade i förtid... tur att man inte är ensam!
När jag så packat ner det jag hade tänkt skicka, vägde paketet redan 1,5 kilo och det fanns liksom hål som behövde fyllas upp med något. Det vore ju synd om kakorna skulle skaka sönder innan de kom fram. Och vad är väl bättre än ull för att fylla upp tomrum i paket? Både som skydd och för att utnyttja portogränserna. Alltså snabbrensade och tvättade jag en liten tuss, 80 gram, av Albertas lammull, tyvärr rätt skräpig ändå (tack vare förseningar i djurhantering under hösten och höbalar som bestod mer av höboss än hö...) men det trillar ju ut i hanteringen. Jag ville skicka Albertas ull för att jag tror att den har rätt karaktär för spinnerskan i fråga. Sedan följde det med en ännu mindre, och otvättad, tuss, 50 gram, av lammull från Walliser schwarznasenschaf, walliska svartnosfår, från den första besättningen i Sverige. Jag fick köpa en fäll från klippningen i höstas, men har inte hunnit göra något med den ännu, bara klämt lite på den. Den är ljuvligt lockig om än inte det mjukaste jag känt på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar