Jag har spunnit mer långdrag och tvinnat. På bilden här är det från vänster den första härvan som var med i förra inlägget, i mitten en tråd Suffolk/Merino landschaf och en tråd dalapälskorsning, till höger bara dalapälskorsning. Suffolk-merinon blev mycket vitare efter tvätt än de andra två. Den fick också flest meter per gram, även om WPI nog är ungefär samma på alla tre. Ettan ligger på 180 m/100 g, tvåan har 210 m/130 g (161 m/100 g) och trean är 45 m/35 g (128 m/100 g). Ändå upplevs de väldigt lika. Jag tycker det är fascinerande hur olika det blir med olika ullsorter. Dalapälskorsningen är också betydligt blankare än den andra, vilket anas lite på bilden men syns tydligt i verkligheten.
Roligt var också att dalapälskorsningen som jag nästan dömt ut som sträv och lite vass, blev väldigt mjuk när jag spann den med långdrag. Faktiskt mjukast av dessa tre. Laddar för att leta rätt på mer av den ullen och spinna så att det räcker till en tröja eller kofta. Det är en häftig känsla att kunna göra något av ull från våra egna får. När man garanterat vet att de haft det bra.
Det här är den korta lammullen som jag först tänkte använda till kortdrag. Det ville sig inte alls och blev därför spunnet med min vanliga kortdragsvariant (jag har insett att mitt kortdrag nog är längre än vad man ser på instruktionsfilmer, och jag har inte forskat i om det heter något särskilt, men det funkar bra för mig). Det blev lite ojämnt som entrådigt, men tvinningen jämnade ut det hela och det blev 210 meter på 157 gram. Inte så mjukt som jag förväntade mig att det skulle bli, mest troligt för att den var så kort att jag fick ha ganska mycket snodd i tråden.
Avslutningsvis var vi och kollade statusen på blåbären igår. Det var ju så väldigt nattkallt i slutet av juni, men tack vare att det var så pass varmt tidigare hann de blomma innan, och karten verkar inte ha tagit skada av frostnätterna, för det blir ganska bra med blåbär. Nästa gång vi går dit får det vara blåsigare dock, för det var extremt mycket broms som försökte få en tugga av oss. Det var inte läge att sätta sig ner och äta frukten vi tagit med oss direkt.
Hallon verkar det också bli bra med, åtminstone har våra trädgårdshallon bra med kart, jag hoppas att det är lika bra på hygget. Jordgubbarna börjar mogna också, nästa vecka kan vi nog börja skörda på riktigt, hittills har vi bara plockat enstaka. Tänkte på det i morse när de i morgonsoffan på svt klagade på att jordgubbssäsongen är över, att det gäller då inte i Norrland! Här har den precis startat. Och egna bär i frysen, till saft, sylt och paj, det är vardagslyx för en självhushållare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar