måndag 22 december 2014

Mamma-skryt

A, snart sex år, har vävt en liten matta i vävramen. Och sedan broderat, med efterstygn, en flicka med gult hår, blå ögon, orange klänning och lila strumpor. Nästan helt själv. Jag har hjälpt till med att knyta av väven, tipsa om att inte göra teckningen så detaljerad, fört över teckningen till rispapper och tråcklat fast det på väven. Sedan har jag mest bistått med att peka ut var hon ska sticka upp och ner, och hjälpt till med att fästa trådar.

Behöver jag säga att jag är imponerad? Både av utförandet, men kanske mest av tålamodet och uthålligheten. Att väva en hel matta enfärgad utan att tappa lusten, och sedan brodera hela nästan själv.


Garnet i väven är drops Nepal, broderierna är gjorda med diverse handfärgade rester av tvåtrådigt ullgarn. Det känns som att det finns en viss risk för att hennes slöjdlärare kommer att få höra en hel del om fördelarna med ullgarn vs. plastgarner om några år... 

Hon ville egentligen brodera på den förra väven hon gjorde, en blå-röd-grå-randig i handspunnet gotlandsullgarn, men när jag förklarade att ett broderi inte skulle synas så bra på en randig bakgrund vävde hon snabbt en enfärgad istället.

I lördags ville hon ha en ny utmaning, och köpte två nystan lovvika-garn i lysande gult och rosa när vi var på affären. Dessa ska hon fingervirka och sedan har jag visst lovat att sy ihop dem till en randig matta som hennes pappa ska få i födelsedagspresent. (Det är han som fått tavlan ovan också.) Hon har redan gjort upp nästan hela det gula nystanet. Som sagt, jag är imponerad av hennes uthållighet.

3 kommentarer:

  1. Fantastiskt, var stolt! God Jul!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag, över båda barnen! Ska visa senare vad storasyster åstadkommit i slöjden under höstterminen, men nu lite julmatsfixande. God Ullig Jul!

      Radera
  2. Så klart du får mamma-skryta :-)

    SvaraRadera