Jag bara råkade...

...färga lite ull.

Jag VET att jag skulle ha UFO-månad, men frestelsen blev för stor... tvättade lite rensad gotlandsull idag och blev så otroligt sugen på att färga lite.

Här ett överfärgat kradband från Colinette, blekt turkos är inte min färg, så... ljuset är nästan lite för starkt ute nu, den är lite mörkare än så här. Tänk att det redan nu är så ljust ute, fastän det bara är mitten av februari. Jag tänkte på det i morse när jag följde Martina till bussen, att snart behöver vi inte reflexvästarna längre.

Och här är resten av ullen. Egentligen blev det inte så bra att fota i dagsljus idag, färgerna är överlag lite mörkare och intensivare. Men det blev i alla fall en mörk petrol och en lite ljusare. Och två lila-rosa nyanser som är mycket mer mättade och mer lila i verkligheten. Den orange-rosa längst upp till höger började som gult, men gult på ljusgrå ull blev inte så roligt, så jag blandade till lite rött och hällde på. Färgen är exakt en av nyanserna på himlen nu på morgnarna. 

Jag känner mig som en galen kemist när jag står och blandar färgpulver, citronsyra och ättika, men roligt är det! Jag skulle nog kunna gå så långt som att påstå att det är beroendeframkallande!

Nu ska den här ullen torka, och sedan bli vackra kardflor som sedan kan bli vackert garn...

Och så ska jag ta itu med UFO-högen igen. Kvällen kommer att ägnas åt Martinas kofta i handfärgad merinoull från 3 stickor. Jag har kommit ner under ärmhålen nu, så förhoppningsvis kommer jag en bra bit ikväll. Undrar bara hur jag tänkte när jag tänkte att den skulle vara så randig, jag kommer att ha en miljon trådar att fästa sedan. Nästan i alla fall. Tack och lov stickar jag den i ett stycke, annars hade det ju varit tre gånger så många trådar...