Hedvig: handspunnen...

För den som undrade över vad jag spann i inlägget från i torsdags: en ljuvligt mjuk blandning av katt och merino. Dagsljuset vill inte vara med idag, garnet är mycket mörkare än så här.

Två-trådigt, spunnet på min spinnrock. Kardblandat på en Loüet Elite med multifärgad merino i grå och bruna toner. En sån kardmaskin vill jag ha, två varv bara, så är det så blandat att man knappt kan avgöra vad som är vad!

80 gram och 127 meter. Jag har mer katthår kvar (ja hela katten också för den delen) så nästa gång jag hälsar på Kia i Forsbacka ska jag karda lite mer. Tyvärr fanns det inget kvar av just den merinon som matchade katthåret så bra. Men det kanske inte skulle vara så dumt att blanda det med något annat, kanske svart, för att få olika färger så att det blir mönsterstickade vantar. För vantar ska det bli! Varma, sköna Hedvig-vantar.

Måste ju ha en bild på originalet också! Här äter hon räkrens på nyårsafton, hon har alltid älskat räkor, vår vackra dam. Även om garnet är mörkare än på bilden, så är det inte lika mörkt som ursprunget. Men trots att Hedvig är så mörkt svart-brun, så är underullen som jag kammat ut för att spinna av, mer grå-brun till färgen. Mullvadsbrunt, liksom.

En mössa till

någon som jag tyckte skulle ha en!

Alma ställde glatt upp som modell - så klart!

En liten blomma inspunnen i garnet.

Och garnet räckte också till matchande pulsvärmare, om än ganska korta.

Det bruna garnet är opossum, men jag gissar att det är uppblandat med någon ull, typ merino. Två-trådigt, spunnet på spinnrock. Det orangea är en-trådigt, spunnet på slända. En art-batt från Limmo-design, med lite allt möjligt i.

Stickade setet i höstas, men sedan har det legat och inväntat rätt person. Själv älskar jag färgerna och tycker att garnet blev hur coolt som helst, men jag passar inte i mössan. Nu är den på väg till Skåne och ska förhoppningsvis värma ett huvud gott där.

Bild på begäran ;-)

Spinning in action... Varsågod Kristin! :-)

Egentligen...

...så skulle jag städa idag. Men igår kväll blev jag klar med den tunna eldsullen, och nystade och började tvinna. Lagom tills House tog slut på TVn så gjorde min ork det också, även om jag inte var klar. 

Förstår ni hur svårt det är att fixa motivation till att städa när garnet sitter på spinnrocken och ropar på mig? Gör mig klar, jag vill visa dig hur vacker jag blir! Jag kunde helt enkelt inte motstå ;-)

Två-trådigt blev det. 222 varv på min härvlare ger 333 vackra meter, på 106 gram garn.

Tänkte att det skulle finnas tillräckligt med dagsljus för att få bra foton ute, men det räcker inte riktigt ännu. Färgen stämmer dock lite bättre på utebilden. 

Jag är så nöjd! Finns det något jag vill ändra på så är det att nästa gång jag färgar, så skippar jag helt vita partier i kardbandet. Åtminstone när det är rött jag vill att det ska vara. Jag är inte helt ok med de lite lätt rosaaktiga partierna som skymtar till emellanåt. Det gör mindre där det är gult eller orange blandat med det vita. Och jag tror inte jag skulle bry mig så mycket om det var blått, grönt eller lila blandat med vitt heller. Men just rosa toner när man vill ha knalligt rött... njae, inte min kopp te, om jag säger så.

Betyget för ullen blir högt, trots att jag egentligen inte gillar superwashbehandlat. Mycket lättspunnen och trevlig. Finns att köpa från min får- och ullhandlare Kia.

Och städningen... ja, den finns ju kvar nu! Och så mycket roligare det blev att städa när jag fått tillbringa förmiddagen med så trevligt garn! Nu ska jag bara motstå frestelsen att ladda spinnrocken med ny ull... jag kardade ihop lite päls från Hedvig tillsammans med merinoull i helgen, som jag är väldigt sugen på att provspinna... och så lite plast/ull som ska bli ett spännande litet projekt. Men nej, städa var det ju jag skulle göra. Kanske.

Mitt fina växthus...

...är inte så fint längre :-(

I går kväll upptäckte vi (eller rättare, Anki upptäckte det när hon kom och hälsade på) att växthuset rasat in. När jag var ut och tittade i mörkret i går kväll så såg det inte så farligt ut ändå, och jag tänkte att vi kanske skulle kunna fixa någon ställning och spänna en byggplast över, så skulle det gå att använda trots allt.

Men när jag gick ut nu, med lite mera ljus på det hela, så inser jag att det nog är helt förlorat... 

Från vägsidan ser det mest ut som att det är taket som kollapsat, men när man går runt på andra sidan så...

...syns det klart och tydligt att även väggarna gett vika.

Så nu är jag ledsen. Ledsen och dessutom arg. Arg på mig själv som inte tänkt på att skotta av taket, med all snö som kommit. Men det har varit så mycket annat, så växthuset har helt glömts bort.

Å andra sidan så har det varit massor med snö de två senaste vintrarna, och de förra ägarna har inte skottat av. Och det gick ju bra. Men tydligen inte nu. :-(

Blä. Hade så sett fram emot växthussäsongen, hade tänkt och planerat så att det skulle bli ännu bättre den här sommaren, och så blir det så här. Tvivlar på att försäkringen täcker ett inrasat växthus, de tycker nog (med all rätt) att jag får skylla mig själv. Men när jag ska få råd till ett nytt, det vete fåglarna...

Lite mer katter...

Signe har kommit över sin värsta avsky för Asta, faktiskt är de ganska bra kompisar nu. Här sitter de och snusar lite på varandra i fåtöljen. Ja, de till och med tvättade lite på varann.

Och lägger matte en mjuk och gosig filt på bordet, ja då får hon skylla sig själv om hon får en Asta där också. Filten är förresten ingen filt, utan början till en frihandad slipover till U. Den är snart klar, så jag ska försöka ta mig i kragen och sticka halskanten i helgen, så blir det väl någon bild på det färdiga resultatet också.

Asta tycker att snön är väldigt kall, och att det är ganska otäckt att vara utomhus. Ändå är det spännande, så spännande... Faktiskt är hon betydligt ivrigare än Signe på att gå ut. Signe och Hedvig tyckte nämligen att det bästa med att husse och matte skaffade en kattunge, det var att kattlådan kom in igen. Och vår tanke var väl inte direkt att de skulle börja använda låda igen... Men, till våren åker kattlådan ut igen, och nästa höst kommer den inte in igen, så då får de vackert lov att gå ut igen.

Tunnspunnen eld

Nu har jag äntligen börjat spinna på kardbandet som jag färgade på färgkursen hos Kia i höstas. Superwash merino som är otroligt lättspunnen och fin. Det blir tunt, så tunt, kommer att bli många vackra meter. Jag var lite tveksam till de vita partierna i kardbandet, men det syns nästan inte alls när man spinner det, blir lite ljusare  bara. 

Så nu måste jag nog köpa mig en nystmaskin ändå, jag vill inte nysta det här för hand inför tvinnandet. Det skulle nog ta nästan lika lång tid som att spinna... Tänkte att det skulle bli ett tvåtrådigt flammigt garn. Till en sjal, eller nåt.

Vad mer då? Jo, när jag spann det gul-grå garnet nedan, så gick snöret till spinnrocken av. Så nu har jag bytt, och hoppas på att det håller. Egentligen skulle jag tvinna ihop hushållssnöre till ett lite grövre snöre, men jag blev för lat för att göra det utan spinnrock, så jag tog det direkt från rullen. När jag spunnit klart den här röda eldsullen ska jag ta och tvinna ihop ett reservsnöre. För säkerhets skull.