Mitt fina växthus...

...är inte så fint längre :-(

I går kväll upptäckte vi (eller rättare, Anki upptäckte det när hon kom och hälsade på) att växthuset rasat in. När jag var ut och tittade i mörkret i går kväll så såg det inte så farligt ut ändå, och jag tänkte att vi kanske skulle kunna fixa någon ställning och spänna en byggplast över, så skulle det gå att använda trots allt.

Men när jag gick ut nu, med lite mera ljus på det hela, så inser jag att det nog är helt förlorat... 

Från vägsidan ser det mest ut som att det är taket som kollapsat, men när man går runt på andra sidan så...

...syns det klart och tydligt att även väggarna gett vika.

Så nu är jag ledsen. Ledsen och dessutom arg. Arg på mig själv som inte tänkt på att skotta av taket, med all snö som kommit. Men det har varit så mycket annat, så växthuset har helt glömts bort.

Å andra sidan så har det varit massor med snö de två senaste vintrarna, och de förra ägarna har inte skottat av. Och det gick ju bra. Men tydligen inte nu. :-(

Blä. Hade så sett fram emot växthussäsongen, hade tänkt och planerat så att det skulle bli ännu bättre den här sommaren, och så blir det så här. Tvivlar på att försäkringen täcker ett inrasat växthus, de tycker nog (med all rätt) att jag får skylla mig själv. Men när jag ska få råd till ett nytt, det vete fåglarna...

Lite mer katter...

Signe har kommit över sin värsta avsky för Asta, faktiskt är de ganska bra kompisar nu. Här sitter de och snusar lite på varandra i fåtöljen. Ja, de till och med tvättade lite på varann.

Och lägger matte en mjuk och gosig filt på bordet, ja då får hon skylla sig själv om hon får en Asta där också. Filten är förresten ingen filt, utan början till en frihandad slipover till U. Den är snart klar, så jag ska försöka ta mig i kragen och sticka halskanten i helgen, så blir det väl någon bild på det färdiga resultatet också.

Asta tycker att snön är väldigt kall, och att det är ganska otäckt att vara utomhus. Ändå är det spännande, så spännande... Faktiskt är hon betydligt ivrigare än Signe på att gå ut. Signe och Hedvig tyckte nämligen att det bästa med att husse och matte skaffade en kattunge, det var att kattlådan kom in igen. Och vår tanke var väl inte direkt att de skulle börja använda låda igen... Men, till våren åker kattlådan ut igen, och nästa höst kommer den inte in igen, så då får de vackert lov att gå ut igen.

Tunnspunnen eld

Nu har jag äntligen börjat spinna på kardbandet som jag färgade på färgkursen hos Kia i höstas. Superwash merino som är otroligt lättspunnen och fin. Det blir tunt, så tunt, kommer att bli många vackra meter. Jag var lite tveksam till de vita partierna i kardbandet, men det syns nästan inte alls när man spinner det, blir lite ljusare  bara. 

Så nu måste jag nog köpa mig en nystmaskin ändå, jag vill inte nysta det här för hand inför tvinnandet. Det skulle nog ta nästan lika lång tid som att spinna... Tänkte att det skulle bli ett tvåtrådigt flammigt garn. Till en sjal, eller nåt.

Vad mer då? Jo, när jag spann det gul-grå garnet nedan, så gick snöret till spinnrocken av. Så nu har jag bytt, och hoppas på att det håller. Egentligen skulle jag tvinna ihop hushållssnöre till ett lite grövre snöre, men jag blev för lat för att göra det utan spinnrock, så jag tog det direkt från rullen. När jag spunnit klart den här röda eldsullen ska jag ta och tvinna ihop ett reservsnöre. För säkerhets skull.

Från ull till garn

Orensad, otvättad gotländsk pälsull i blandade grå nyanser. Ganska ljus, kommer att gå bra att färga. Ullen fick jag samtidigt som Asta, för henne hämtade vi i Sollefteå, och det råkar vara så att vi har släkt där. En kusin till pappa som har fina Gotlandsfår. Och eftersom de var hemma den dag vi skulle hämta katt så åkte vi dit och åt lunch och umgicks lite. Alma (och Martina, men hon var inte med eftersom hon var på resa med sin pappa den veckan) fick en massa barnböcker som deras barn och barnbarn vuxit ifrån. Och jag, jag fick en massa ull!!! Sex fällar, närmare bestämt. En lammullsfäll och fem fällar från vuxna tackor. Lammullsfällen var jämnt grå, mörkt mellangrå, liksom. Och de andra två som jag rensat hittills, var av denna ljusa, lite blandade nyans. En fäll fick vännen Ella, som en tidig julklapp. Eller värdinnegåva. Eller inflyttningspresent. De har nämligen flyttat till Sollefteå i vinter, så vi passade på att hälsa på dem också. Och äta lite middag.

Det är så häftigt att det kan rymmas så många nyanser inom en och samma lock! Från mörkaste mörkgrå till ljusaste ljusgrå, ja nästan vitt är det. Och en del lockar är jämna i färgen, antingen mörk-, mellan- eller ljusgrå. Alla lika vackra...

Rensad ull i tvättbaljan. Några droppar diskmedel eller ulltvättmedel och så varmt vatten. 10 minuter och sedan sköljning och en kort centrifugering. Och så den långa väntan på att det ska torka helt...

Här syns både ull under kardning och färdigt garn. Den gulfärgade ullen fick jag av Kia när jag var och hälsade på. Tog omväxlande grå och gul ull och fick ett lite flammigt garn. Lustigt nog tyckte jag att den gula var väldigt vacker när den låg som en liten hög med vackra guldlockar, men jag känner inte alls för lika för den som färdigt garn... men jag tror att det står ett namn på den härvan ändå...

Lystern och glansen i pälsullen är fantastisk! Det är helt klart en av mina favoritullsorter. Jag tycker också att det blir väldigt vackert att färga på pälsull, just eftersom den är grå blir färgerna lite mer mättade, lite dovare på något sätt. Inte lika klara som om man färgar på vit ull. Hur som helst, det tilltalar mig.

En ovanligt vanligt snöig dag...

Först så kom ingen snö. Nästan inget alls. Hela hösten gick jag och väntade på vintern. Men nu har det nog hunnit ikapp och det med besked. Det snöar mycket och ofta. I går kom det 25 cm, nästan lika mycket idag. Tack och lov har vi fått ordning på traktorslungan, så nu går det lätt att skotta vägen. Vi förresten? Det är sambon som ska ha äran för att det funkar, jag är ingen vidare mekaniker.

Men det är ju ändå en del som behöver handskottas. Till exempel stigen till vedboden. Och den som byggde vedboden hade nog aldrig tänkt att den skulle användas på vintern, för dörren är precis i nivå med marken. Jag har lyckats få upp den så pass att jag kan tränga mig in och kasta ut vedträna på marken utanför, och sedan får jag fylla vedhämtaren där. Lite omständligt, så att fixa dörren där står på sommarens "att göra-lista".

Men håll med om att det ser mysigt ut, en ringlande stig och snötyngda träd...

Gårdsplanen framför huset är också enklast att ta för hand. Och framför snöhögen ser vi...

En eldkorg! Orkar inte släpa ut barnen i skogen när snön är så djup, åtminstone inte när jag är ensam hemma med dem, men att grilla korv är ju lika mysigt framför huset. Nästan i alla fall. Och eldkorgen som de förra ägarna lämnat i vedboden funkade riktigt bra att grilla på! Tack och bock för det, Gullapan och Sorkpappan! :-)

Gott var det i alla fall med lite mat i magen efter en lång vecka i skolan (för Martina) och ett antal timmars snöskottande för mig och Alma.

Men det behöver faktiskt inte komma mer snö nu. Låt det bara vara lagom kallt ett par månader till, så vi får njuta av härligt vårvinterväder med mysiga utflykter, utan att behöva dras med slasket som blir om det töar emellanåt. Efter påsk kan det få bli varmt och vårväder. :-)

En ny webbutik!

Tänkte tipsa om en ny, fin nät-butik som i dagarna slagit upp portarna!

Clothilde heter den, och där finns en massa fina tröjor, bodies och annat, både till barn och vuxna, med snygga handtryck på ekologisk bomull. Till exempel en sån här snygg tröja. Djuret ifråga gillar jag dock inte så mycket, ullgalning som jag är finns en viss rädsla för malar... men vackra är de!

(Bild lånad från Clothilde)

Gillar man Clothilde på Facebook kan man dessutom vinna en valfri produkt från butiken!

Och, slutligen, ta en titt på hennes blogg också, Hellre Hållbart, där står mycket trevligt om eko-produkter, återanvändning och småbarnsliv.

Ullkatten

Det har varit ont om bilder på vår nyaste familjemedlem, och den största orsaken är väl att hon aldrig är stilla... I går hittade jag henne på ett nytt favoritställe. Mitt i min ullkorg... Kanske var min tanke inte att den skulle tjäna som kattsäng, men vad bryr väl sig en katt om det? Mjukt och skönt och varmt, det räcker för henne. Och faktiskt är hon mindre i vägen där, än Signe, som envisas med att ligga på fåtöljen där jag ska sitta och spinna. Så så länge hon inte börjar gräva och riva alltför mycket där, så får hon väl lov att ligga där.

Självklart vill Alma vara med på bild också. Fattas bara!

Varmt, mjukt och gosigt. Vad kan väl en kattunge önska mer? Förutom en räka, eller lite älgkött då förstås...