Ulldagarna

 Har lovat vännen Ella en liten recension från ulldagarna i Balfors 19:e och 20:e augusti, så här kommer lite snack om det.

Tidigt på lördag morgon bar det iväg hemifrån. Lite nervöst var det att köra nya bilen för första gången, men det gick riktigt bra. Även om jag var stressad.

Vi var många som samlats i Balfors för att lära oss mer om ull i olika former. Tror vi var uppåt 25 personer (ja, mest kvinnor, men faktiskt en karl också!) i olika åldrar, från olika platser i landet, även om de flesta bodde relativt nära.

Det fanns en hel del olika saker vi kunde välja att prova, även om tiden tyvärr inte räckte till för allt. Åtminstone inte för mig. Första dagen ägnades för min del mest åt växtfärgning nere vid ån. Himla roligt, särskilt med en så engagerad och kunnig lärare (det gäller förresten alla kursledarna!) som verkligen brinner för ämnet. Jag hann också med att sätta upp min spinnrock som Kia lovat hjälpa till att få ordning på. Och den var visst bättre än jag trodde! Vips var dagen slut och jag tog med mig ullen hem för att rensa och sortera på kvällen.

De två garnerna längst ut till vänster är handspunna, mer om dem senare. De växtfärgade är, från vänster till höger: 

Koschenill och rödlök, andra bad på ljusgrått garn.

Koschenill, första bad på ljusgrått garn.

Renfana, första bad på mörkgrått garn.

Rödlök, första bad på vitt garn.

Gul lök, första bad på vitt garn.

Gul lök, första bad på mörkgrått garn.

Krapprot, första bad på mellangrått garn.

Krapprot, första bad på ljusgrått garn.

Alla garnerna är två-trådig ull från Kampes. Nu gäller det bara att komma på vad det ska bli... Har lovat sambon något, men jag vet inte om det blir sockar, vantar eller en mössa. Sedan lutar det nästan åt att virka en mormorsrute-filt av det. Förutom det rosa, det har jag lovat bort till barnen. Och jag vet inte riktigt om den härvan passar ihop med de andra, färgmässigt, så att säga. Önskar att jag slängt i en härva mörkgrått tillsammans med den ljusgrå, då hade jag haft två perfekt matchande garnet att mönstersticka av. Det, om något, blev en lärdom av växtfärgningen. Färga flera nyanser grått i samma färgbad!

Signe tyckte att garnet var väldigt mysigt att ligga på. Och blev måttligt nöjd när jag hängde upp den på väggen istället.

Andra dagen höll jag mest till uppe på vinden, bland alla spinnrockar. Det visade sig ju, som jag skrev tidigare, att min spinnrock faktiskt var riktigt bra! Den är välanvänd (ett tips till dig som söker spinnrock på loppis, leta efter de slitna) men fungerar riktigt bra. Så bra att Kia, vår kursledare, tillika min fårförsäljare, gärna skulle köpa den om jag någonsin vill sälja. Framförallt är det en liten detalj som gör min spinnrock lite speciell. Spolen är väldigt stor, så jag får dels plats med mycket garn (utan problem två hg entrådigt om jag spinner det tunt), dels går den inte så fort, vilket gör att den inte drar in garnet för snabbt.

Förr i tiden, när allt garn producerades hemma, fanns det oftast flera spolar till spinnrocken. En större till ull och en mindre till lin. Så blev det omodernt att spinna ullgarnet själv, det gick ju snabbt och lätt att skicka iväg ullen och få den maskinspunnen, och ullspolarna lades åt sidan. Lin spanns hemma längre, och därför har ofta de spinnrockar man hittar på loppis bara en spole, en liten linspole. (Tips två till dig som letar spinnrock, kolla storleken på spolen.) Självklart går det att spinna ull även på en liten spole, men det är mindre lätt. Och ställer krav på tunt garn, utan några som helst effekter eller klumpar (frivilliga eller ofrivilliga).

Och när jag väl kommit på hur man skulle göra, ja, då gick det ganska bra att spinna på "gamm-rocken". På översta bilden syns mina två första handspunna garner (om jag inte räknar de jag spunnit på sländan). Det mörkare grå är gotlandsull, tvåtrådigt. Det lite ljusare är colliehår blandat med finull. Det blev ett underbart mjukt garn, som nu har fått flytta hem till Inger, som jag fick hundhåret av. Resten av colliehåret blandade jag med brun ryaull, vilket gav ett lite grövre och lite mörkare garn.

Tyvärr hann jag inte med att tova något. Annars fanns det möjlighet till att både blöt- och torrtova. Dock ingick ju ett hg ull, så jag tog med mig lite hem och tänkte att jag skulle försöka få ihop ett grytunderlägg.

Sammanfattningsvis var det en mycket rolig helg, även om en del av nöjet förtogs av en envis huvudvärk som bara delvis lät sig tämjas med tabletter. Mycket lärorikt och, framförallt, roligt! Att skapa något med händerna, det är balsam för själen.