Äntligen Rosa Bandet-garn!

Lite för mycket annat som kommer i vägen, men nu är äntligen årets Rosa Bandet-garn färdigt för auktion!

I år är fibern Corriedale i humbugblandning, alltså lätt blandade naturfärger, som jag sedan färgat rosa med syrafärg från Greener Shades. Samma ull fanns i oktobers ullklubbspaket också.

185 g och 340 meter mjukt, tvåtrådigt garn. Det är lite melerat eftersom ullen skiftar så mycket.

Hur gör man då för att buda hem mjukt, gosigt garn och samtidigt göra en insats för cancerforskningen?

Lägg ditt bud i kommentarsfältet, auktionen avslutas på torsdag den 31 oktober kl 21.00. Du som lagt det vinnande budet gör inbetalningen direkt till cancerfonden och skickar en kopia på inbetalningen till mig via mailen, tillsammans med din adress, så skickar jag garnet.

Cancerfonden har postgiro: 901986-0 och bankgiro: 901-9515

Och ni får naturligtvis gärna lämna ett bidrag till cancerforskningen ändå, även om ni inte vill ha garn. Eller om ni vill ha garn, men inte vinner auktionen. :-)

Varma Värmland

På spinnträffen i Brån i våras fick vi köpa ut lite värmlandsull från Fales fina får. Meningen var att vi skulle öva på kamgarn... Jag kammade litegrann och provspann, men trivdes inte riktigt med det. Däremot trivdes jag med kardmaskinen jag lånade och provakardade ullen i. En classic carder med utbytbara kardtrummor. Mycket trevlig bekantskap och en ny sak på önskelistan...

Vi fick i alla fall ull i tre färger, vit, ljusbrun och mörkbrun. Jag har kardat och spunnit en härva av varje färg och funderar nu på vad det ska bli. Kanske ska jag våga ge mig på ett par mönsterstickade vantar? Och kanske räcker det till och med till två par, ett till mig och ett till sambon? Hmm. Kanske lite optimistiskt med tanke på att det är 150 g ull. Men vit ull finns det ju gott om här hemma, förstås.

Min opererade hand blir bättre och bättre. Den tyckte inte riktigt om att virka en massa små blommor med virknål 3. Fast det kanske mer beror på att virknålen är smal och jag ovan att virka, än att jag är opererad? Handen domnar inte längre i alla fall, så nu kan jag sticka med lite tunnare stickor igen! Hoppas på att bli så bra i höger hand att jag kan boka tid för att operera vänster i vinter. Vår, sommar och höst har jag lite för mycket att göra för att det ska funka att vara enhandad, tyvärr.

Det är oktober

Och oktober brukar vara rosa här på bloggen. Jag har två år haft en auktion för rosa bandet, med handspunnet, rosa, garn. Det tänkte jag ha i år också. Men jag har haft lite mycket här i början på oktober, så jag har liksom inte hunnit helt klart ännu. Det kommer, jag lovar. Ska försöka lägga upp auktionen i mitten/slutet på nästa vecka. Jag kan i alla fall avslöja så mycket som att det kommer att bli närmare 200 gram mjukt och ganska tunt garn.

Medan ni väntar på att jag ska lägga upp bild på auktionsgarnet, kan ni ta och läsa lite Fredrik Backman. Och när ni läst klart går det bra att logga in på internetbanken och göra en liten överföring. Människorna behöver forskning. Forskning behöver medel. Kanske kan man strunta i chipspåsen, lösgodiset och läsken till fredagsmyset och istället sätta in en slant till cancerfonden? 

Varma fötter

Nu är strumporna av höstpromenadsgarnet  klara! Efter att ha provat sticka strumpor i diverse handspunnet, däribland ett med viskos som skulle vara jättestarkt, och alltid nött hål efter bara två-tre veckor, hade jag helt slutit bort att sticka strumpor av handspunnet. Det är liksom inte värt att lägga ner den tiden på något som ändå inte håller.

Men köpesockgarnet är det ju syntet i, oftast. Och det tycker jag blir kallt, även om det bara är 20%, jag känner stor skillnad. När jag kollade runt lite på facebook och Ravelry verkade det som att folk ändå klarade att sticka sockar i handspunnet. Som håller! Och hemligheten verkar heta kabeltvinning. Så, jag tänkte att jag skulle prova igen. Vi får se om det funkar! Varma är de i alla fall. Och sköna, jag har stickat en höger- och en vänstersocka. Det ser lite underligt ut när det inte finns någon fot i, men passformen blir mycket bättre! Och så slipper man det där att strumpan formar sig efter foten och så råkar man ta på sig den på fel fot nästa gång och det blir inte alls skönt. Här kan man inte ta fel! Lite ändringar ska jag göra för att få ännu bättre passform, men med tanke på att jag inte haft något mönster så är jag nöjd.

Hälarna har jag inte heller stickat som jag brukar, utan den här gången blev det med german short rows, vilket gjorde att hälarna blev likadana på båda sidor. Mycket trevligt, säger jag som gillar symmetri. 

Nu ska de här testas ordentligt på våra kalla (och uppenbarligen vassa) golv. Håller de hyfsat ska jag beställa en egen sockullsblandning. Jag tänker mig att lite silke borde vara bra att blanda in, starkt på samma gång som det inte kyler som syntet gör. Är det någon som har något förslag på vad mer jag kan blanda in i en sådan mix, så lämna gärna en kommentar.

Höstpromenad

Septemberklubbens ull fick namnet höstpromenad, vet inte om jag skrev det innan? Två av flätorna blev inte riktigt lika de andra, en blev väldigt mycket gulare och en mycket mer grön än de andra, som skulle innehålla alla höstfärgerna. Alltså fick de stanna hos mig och jag var så sugen på att spinna ullen, eftersom jag aldrig använt Wensleydale på det sättet, så den hamnade i spinnrocken ganska omgående.

Jag delade båda flätorna på längden och fraktalspann dem tillsammans. Sedan tvinnade jag det till två två-trådiga härvor och tittade på dem en stund. Och så blev jag så sugen på att prova kabeltvinning för att få ett hållbart sockgarn, jag har ju inte lyckats så bra med det tidigare. Alltså körde jag det två-trådiga genom rocken igen, för att ge lite extra tvist innan jag tvinnade ihop dem till ett kabelgarn. Det blev ju z-tvinnat, men jag tror inte det har så stor betydelse. Hoppas jag i alla fall. Det blev i alla fall ett hyfsat balanserat, kabeltvinnat garn i vackra höstfärger (bilden är nog lite ljus). 175 meter på 195 g. Och så måste jag tacka Barbro för instruktionerna som hjälpte mig lyckas med kabeltvinning!

Och för den som vill prova kabeltvinning, en kort förklaring:

Spinn fyra trådar i s-riktning (om du vill ha ett s-tvinnat garn i slutändan), med normal snodd. Ganska tunt, eftersom det ska bli fyra trådar så småningom.

Tvinna dem två och två i z-riktning, med mycket snodd. Prova att vika ihop den två-trådiga och se så att den tvinnar sig bra. Jag har hört uttrycket att det ska se ut som små riskorn som ligger på rad, det stämmer ganska bra. 

Låt inte det två-trådiga vila, utan tvinna direkt ihop de två-trådiga i s-riktning.

Resultatet ska bli ett balanserat fyr-trådigt garn, med extra mycket styrka, lämpligt till sockar.

Ullklubbspaketet

Ungefär så här såg innehållet i paketen ut. En fläta Wensleydale färgad i höstfärger med Greener shades från Ingrid (som förutom färg har underbara angoragetter och angorakaniner). Dessutom följde det med ett mini-kardflor från mina egna får, med lite silke i. 

Jag har spunnit lite av ullen själv och måste säga att det var en trevlig bekantskap! Tidigare har jag bara använt Wensleydale i form av lockar som jag lagt in som effekt, men det är ju lite annorlunda att spinna "på riktigt" med den. Den påminner ganska mycket om Teeswater, tycker jag. Så den går säkert att spinna bouclé med, den här också. Långa, blanka fibrer. Ska visa bild på garnet också, när jag kan fota i dagsljus.

Tjuvtitt på september

Ja, den som inte vill se ett litet smakprov på hur den nu inpackade, i hallen väntande, ullen ser ut, den ska INTE läsa mer här, och absolut INTE titta på bilden längst ner. Fritt fram för alla andra däremot, men en riktig bild kommer senare i veckan. Jag är rätt nöjd, men samtidigt väldigt orolig för vad mottagarna ska tycka. Tänk, om de inte tycker om den alls! *springer och gömmer mig bakom soffan*

Vad man kan få titta på däremot, det är vår vackra rönn som börjar klä sig i höstskrud. Tyvärr fick vi lov att hugga ner dess granne, ni ser stubbarna längst ner till vänster i bild. En morgon när jag kom ut, efter en tämligen blåsig natt, hade nämligen en stam rasat ner i hagen, rivit en del av staketet och fåren var väl minst sagt lite skeptiska till att det helt plötsligt låg ett träd i hagen. Men det gick över när de kom på att rönnlöven på samma gång kommit i väldigt tuggvänlig höjd. När vi tog itu med den rasade stammen insåg vi ganska snabbt att et nog var flera stammar som inte mådde så bra... Milt uttryckt. Flera av stammarna var helt ihåliga och det slutade med att vi fick ta bort allt. En stor lucka, väldigt tråkigt. Mycket ved blev det dock, alltid något.

Och så en liten, liten tjuvtitt då. Klubbull och muta. Vad som är vad visar sig senare i veckan. Själv sitter jag och spinner det som blev över, de som jag inte riktigt blev nöjd med. Eller, de som av någon underlig anledning, blev helt annorlunda mot de andra, trots samma färger och mängder. Färgning är tydligen ingen exakt vetenskap, åtminstone inte för mig. Men när jag tänker efter, så är det nog så jag vill ha det. Mer liv, liksom. Vill man ha exakt likadana kardband kan man ju beställa fabriksfärgade. Men inte ens de lyckas ju alla gånger. Och ska man spinna en större mängd ull till ett lite större projekt, ja, då kan man dela upp kardbanden i lika delar och spinna ihop dem så att de blir lika. Hänger ni med? Säg att man har 500 gram ull, fördelade på fem kardband. Man delar varje kardband i fem delar på ett för projektet passande sätt. Sedan lägger man ihop en del från varje kardband och spinner ihop dem. Så får man fem härvor som, förhoppningsvis, är relativt lika, trots att kardbanden kanske inte var riktigt exakt lika, kanske inte ens från samma färgning, utan från olika färgare och av olika kvalitet till och med.