Höstpromenad

Septemberklubbens ull fick namnet höstpromenad, vet inte om jag skrev det innan? Två av flätorna blev inte riktigt lika de andra, en blev väldigt mycket gulare och en mycket mer grön än de andra, som skulle innehålla alla höstfärgerna. Alltså fick de stanna hos mig och jag var så sugen på att spinna ullen, eftersom jag aldrig använt Wensleydale på det sättet, så den hamnade i spinnrocken ganska omgående.

Jag delade båda flätorna på längden och fraktalspann dem tillsammans. Sedan tvinnade jag det till två två-trådiga härvor och tittade på dem en stund. Och så blev jag så sugen på att prova kabeltvinning för att få ett hållbart sockgarn, jag har ju inte lyckats så bra med det tidigare. Alltså körde jag det två-trådiga genom rocken igen, för att ge lite extra tvist innan jag tvinnade ihop dem till ett kabelgarn. Det blev ju z-tvinnat, men jag tror inte det har så stor betydelse. Hoppas jag i alla fall. Det blev i alla fall ett hyfsat balanserat, kabeltvinnat garn i vackra höstfärger (bilden är nog lite ljus). 175 meter på 195 g. Och så måste jag tacka Barbro för instruktionerna som hjälpte mig lyckas med kabeltvinning!

Och för den som vill prova kabeltvinning, en kort förklaring:

Spinn fyra trådar i s-riktning (om du vill ha ett s-tvinnat garn i slutändan), med normal snodd. Ganska tunt, eftersom det ska bli fyra trådar så småningom.

Tvinna dem två och två i z-riktning, med mycket snodd. Prova att vika ihop den två-trådiga och se så att den tvinnar sig bra. Jag har hört uttrycket att det ska se ut som små riskorn som ligger på rad, det stämmer ganska bra. 

Låt inte det två-trådiga vila, utan tvinna direkt ihop de två-trådiga i s-riktning.

Resultatet ska bli ett balanserat fyr-trådigt garn, med extra mycket styrka, lämpligt till sockar.