Glad påsk!

Hoppas alla har en trevlig påsk! :-)

April, april

April månads klubbfiber fick namnet Aprils' fool, varför vet jag egentligen inte... kanske för att livet känns lite som ett aprilskämt nu? Flätan består av 1/3 svart mohair, 1/3 massam och 1/3 corriedale, den fick lila, orange, gult och turkos på sig. Ullen är väldigt lättspunnen, och det färdiga garnet kändes lite strävt innan tvätt, men blev riktigt mjukt efteråt. 

Annars så går livet sin gilla gång här på gården. Våren har faktiskt kommit nu känns det som. I söndags kunde vi kratta lite, och beskära vinbärsbuskarna. Fyra lamm har fötts hittills, tio kycklingar har kläckts, samt nio kaninungar. Några fler lamm borde det bli, men inte förrän om några veckor. En surhöna till har vi fått också, så det ska få bli lite fler kycklingar. Av blå ägg! Katterna har fullt upp med att jaga sork, så då kan det vara skönt att vila en stund efter frukost. Tycker Vera i alla fall. :-)

Platser kvar!

Det finns fortfarande några platser kvar i ullklubben, tänkte att jag skulle fresta lite med bilder på mars månads ull. Jag är fasligt less på grådaskig himmel, blötsnö, slask och is. Jag saknar gnistrande vårvinter med klarblå himmel och sprakande soluppgångar. Alltså färgade jag ullen sådan. Faktiskt verkar det ha hjälpt lite, för nu har vi haft flera dagar med riktigt vackert väder. :-) I februari hade Västerbotten åtta soltimmar. ÅTTA! På en hel månad! Det är inte att undra på att man längtat efter solen.

Ullen är en blandning av Falkland, BFL och tencel, en tredjedel av vardera och maximalt blandad. Väldigt, väldigt lättspunnen, jag som helst stickar (och därmed spinner) lite tjockare garner spann 200 meter tvåtrådigt på 100 gram utan att ens försöka spinna tunt. Det tvåtrådiga jag spunnit känns också tämligen starkt, så jag tror nog att det skulle bli ett väldigt fint sockgarn, särskilt om man kabeltvinnar. Det skulle också bli ett väldigt snyggt entrådigt sjalgarn tror jag. 

Två platser med 150 gram och tre platser med 100 gram finns kvar.

Tovade vantar igen

Kanske minns ni vantarna jag stickade och tovade till femåringen? Jag började på ett par till åttaåringen också, upptäckte att garnet inte skulle räcka om jag använde det både till bakgrund och mönster som jag gjorde på lillasysters. Suckade, rev upp och så kom julstök och annat emellan. Ja, jag kan ju skylla på julstöket lite i alla fall. Mycket var det nog att jag blev sur och besviken och inte ville mer när det inte blev som jag tänkte...

Under sportlovet tog jag mig i kragen och började om, ljusgrått garn till bakgrunden och det handfärgade till mönster. Jag är nöjd, storasyster är nöjd och nu ska jag bara komma på hur jag ska sticka mina egna och sambons. Fast... det kanske får vänta till hösten. Temperaturerna nu ligger ganska stadigt ovanför nollan, och vi väntar både lamm, kaninungar och snart förhoppningsvis kycklingar.

Det är den här sura damen med bister uppsyn som ska få ägg att ligga på istället för golfbollar. Även om det är lite rörande att se henne putta in golfbollen under magen så att den ska hålla sig varm och go. Den här gången lurade jag henne inte till att börja ruva på golfbollar, utan de la jag dit när hon redan visat sig villig att ligga platt som en pannkaka. Jag har nämligen beställt Islandshöneägg från en tjej som har renrasiga. Vi har ju försökt köpa renrasiga islänningar tidigare, men blivit lurad två gånger, så vi har bara två rena hönor och en ren tupp. Hönan som surar nu är en maran dock, men en riktigt bra hönsmamma. Och generna på ruvhönan spelar ju ingen roll när äggen kommer från en ren grupp.

"Stick hit fingret om du törs!"

Vårullklubb med socktema

...eller sockullsklubb med vårtema, det är vilket som. :-)

Jag är inte särskilt förtjust i syntet. Dels ur en miljöaspekt, dels för att jag upplever att strumpor med till exempel nylon i garnet är kallare än strumpor i ren ull. Fast ren ull håller ju inte lika bra... alltså har jag gjort egna blandningar, med en tredjedel av något som är tänkt att ge extra styrka, utan att ge den där syntetkänslan. Sedan spelar ju givetvis spinnsättet in, ett löst spunnet två-trådigt garn kommer att hålla sämre än ett kabeltvinnat fyr-trådigt.

Men, i alla fall. Eftersom det inte är syntet i ullen tänker jag att den kommer att funka lika bra att spinna läckra sjal-, vant- eller tröjgarner av, likväl som sockgarn.

Färgerna kommer att ha vårtema, jag längtar efter våren efter den här icke-vintern som varit. Ullen levereras i mars, april och maj. Ullen kommer i handfärgade topsband.

Eftersom jag gillar att göra likadana nystan till strumpor, och jag själv har lite svårt att få 100 gram att räcka till ett par strumpor, har jag tänkt erbjuda två alternativ; 

1. 100 gram/månad i tre månader för 450 SEK inkl frakt inom Sverige (Norden/Europa + 75)
2. 150 gram/månad i tre månader för 690 SEK inkl frakt inom Sverige (Norden/Europa + 75)

Alternativ 2. kommer att vara uppdelat på 2 * 75 gram, i två lika flätor, för att underlätta att få två så lika nystan som möjligt.

• Vill du vara med? Maila mig på solaengel@gmail.com med namn och adress, mail tillbaka med betalningsinformation. Kom ihåg att ange om du vill ha alternativ 1. eller 2. Gärna google/ravelry-nick om du har.

• Anmälan senast 28 februari.

• 6 platser kvar.

• Pris för 3 månader inklusive frakt inom Sverige är 450/690 SEK. För övriga Norden/Europa tillkommer 75 SEK.

• Frågor? Maila mig.

Det är synd om mig...

Jag har varit, eller jag ÄR, lite konvalescent. I tisdags skulle jag ta bort mina resterande visdomständer i nederkäken. De två i överkäken avklarades i våras och det gick ganska bra. Jag visste i och för sig att de här satt sämre till och ville egentligen bli sövd, men narkosen ingick inte i högkostnadsskyddet för tandvård och så började jag räkna på hur mycket ull jag skulle få för 1800:- och tänkte att, vad sjutton, jag klarade ju de första bra med bara lokalbedövning.

Mmm. Om de bara hade velat lossna. Om jag bara inte hade haft en infektion i tandköttet som retade nerverna så att bedövningen inte riktigt tog. Om bara rötterna inte legat så nära nerven. När tandläkaren hållit på en och en halv timme utan att få bort den sista delen av roten på ena sidan, när hon inte ens börjat ta bort den på andra sidan, då tyckte hon att det fick räcka. Snabbt ordnades en tid för narkos dagen efter, så i onsdags tillbringades hela dagen på sjukhuset även om tiden på operation tydligen bara var cirka tjugo minuter. Jag sov en lyckligt ovetande sömn. Och nu har jag ont som... ja. Ont.

Kan inte äta normalt, inte prata normalt, inte sova normalt. Har ont och är lättretlig. Vill mest ligga i soffan med en stickning och en bra film. Inte alltid så lätt med två hostiga barn hemma. Men, men. Nu är de trilskande tänderna borta och jag hoppas att jag slipper infektioner efteråt, de har ju borrat rätt friskt ner i käkbenet på mig. Käkkirurgen underströk verkligen vikten av att jag hör av mig så fort som möjligt om det börjar gå åt fel håll oavsett tid på dygnet.

Det här är vad jag stickar på. Just nu ser det inte mycket ut för världen, men jag har gott hopp om att det ska bli riktigt snyggt. En kofta ska det bli, i handspunnen gotlandsull. Nederkant på ärmar och kropp blir i ett petrolfärgat gotlandsgarn med inslag av tencel och glitter. En beställning som jag hoppas att mottagaren blir nöjd med. 

Jag funderar också på att köra en ullklubb till. En vårklubb med sockull. Alltså ull som är blandad för att vara lite extra slitstark. Fast man måste förstås inte sticka sockar av den. Mer om det nästa gång.

Januaris önskningar

Januariönskningarna var skog x 3, rosa/lila/grå, blå gradient, grön/grå, fjäll, lila gradient och färgglatt. Ljuset var inte med mig på fotograferingen och jag var för lat för att plocka fram den riktiga kameran, så det är, som vanligt, halvtaskiga mobilbilder. En mörk och en ljus, sanningen ligger väl någonstans mittemellan. 

Det är lite läskigt att färga på grå ull (en corriedale-mix av olika nyanser) eftersom det inte liknar något alls förrän det torkat ordentligt. Jag var riktigt orolig, men blev tillslut riktigt nöjd. Särskilt med fjällullen, där alla fjällets färger kom fram. Det ska bli riktigt spännande att se hur den blir som garn. Ja, det gäller ju alla, förresten.

Nu ska jag börja väga upp och färga februariullen. Ullterapi måste ju vara det enda rätta mot tandvärk, eller hur? (Jag fick visdomständer avlägsnade på tisdag och onsdag.)