fredag 7 februari 2014

Det är synd om mig...

Jag har varit, eller jag ÄR, lite konvalescent. I tisdags skulle jag ta bort mina resterande visdomständer i nederkäken. De två i överkäken avklarades i våras och det gick ganska bra. Jag visste i och för sig att de här satt sämre till och ville egentligen bli sövd, men narkosen ingick inte i högkostnadsskyddet för tandvård och så började jag räkna på hur mycket ull jag skulle få för 1800:- och tänkte att, vad sjutton, jag klarade ju de första bra med bara lokalbedövning.

Mmm. Om de bara hade velat lossna. Om jag bara inte hade haft en infektion i tandköttet som retade nerverna så att bedövningen inte riktigt tog. Om bara rötterna inte legat så nära nerven. När tandläkaren hållit på en och en halv timme utan att få bort den sista delen av roten på ena sidan, när hon inte ens börjat ta bort den på andra sidan, då tyckte hon att det fick räcka. Snabbt ordnades en tid för narkos dagen efter, så i onsdags tillbringades hela dagen på sjukhuset även om tiden på operation tydligen bara var cirka tjugo minuter. Jag sov en lyckligt ovetande sömn. Och nu har jag ont som... ja. Ont.

Kan inte äta normalt, inte prata normalt, inte sova normalt. Har ont och är lättretlig. Vill mest ligga i soffan med en stickning och en bra film. Inte alltid så lätt med två hostiga barn hemma. Men, men. Nu är de trilskande tänderna borta och jag hoppas att jag slipper infektioner efteråt, de har ju borrat rätt friskt ner i käkbenet på mig. Käkkirurgen underströk verkligen vikten av att jag hör av mig så fort som möjligt om det börjar gå åt fel håll oavsett tid på dygnet.

Det här är vad jag stickar på. Just nu ser det inte mycket ut för världen, men jag har gott hopp om att det ska bli riktigt snyggt. En kofta ska det bli, i handspunnen gotlandsull. Nederkant på ärmar och kropp blir i ett petrolfärgat gotlandsgarn med inslag av tencel och glitter. En beställning som jag hoppas att mottagaren blir nöjd med. 


Jag funderar också på att köra en ullklubb till. En vårklubb med sockull. Alltså ull som är blandad för att vara lite extra slitstark. Fast man måste förstås inte sticka sockar av den. Mer om det nästa gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar