Vårullklubb med socktema

...eller sockullsklubb med vårtema, det är vilket som. :-)

Jag är inte särskilt förtjust i syntet. Dels ur en miljöaspekt, dels för att jag upplever att strumpor med till exempel nylon i garnet är kallare än strumpor i ren ull. Fast ren ull håller ju inte lika bra... alltså har jag gjort egna blandningar, med en tredjedel av något som är tänkt att ge extra styrka, utan att ge den där syntetkänslan. Sedan spelar ju givetvis spinnsättet in, ett löst spunnet två-trådigt garn kommer att hålla sämre än ett kabeltvinnat fyr-trådigt.

Men, i alla fall. Eftersom det inte är syntet i ullen tänker jag att den kommer att funka lika bra att spinna läckra sjal-, vant- eller tröjgarner av, likväl som sockgarn.

Färgerna kommer att ha vårtema, jag längtar efter våren efter den här icke-vintern som varit. Ullen levereras i mars, april och maj. Ullen kommer i handfärgade topsband.

Eftersom jag gillar att göra likadana nystan till strumpor, och jag själv har lite svårt att få 100 gram att räcka till ett par strumpor, har jag tänkt erbjuda två alternativ; 

1. 100 gram/månad i tre månader för 450 SEK inkl frakt inom Sverige (Norden/Europa + 75)
2. 150 gram/månad i tre månader för 690 SEK inkl frakt inom Sverige (Norden/Europa + 75)

Alternativ 2. kommer att vara uppdelat på 2 * 75 gram, i två lika flätor, för att underlätta att få två så lika nystan som möjligt.

• Vill du vara med? Maila mig på solaengel@gmail.com med namn och adress, mail tillbaka med betalningsinformation. Kom ihåg att ange om du vill ha alternativ 1. eller 2. Gärna google/ravelry-nick om du har.

• Anmälan senast 28 februari.

• 6 platser kvar.

• Pris för 3 månader inklusive frakt inom Sverige är 450/690 SEK. För övriga Norden/Europa tillkommer 75 SEK.

• Frågor? Maila mig.

Det är synd om mig...

Jag har varit, eller jag ÄR, lite konvalescent. I tisdags skulle jag ta bort mina resterande visdomständer i nederkäken. De två i överkäken avklarades i våras och det gick ganska bra. Jag visste i och för sig att de här satt sämre till och ville egentligen bli sövd, men narkosen ingick inte i högkostnadsskyddet för tandvård och så började jag räkna på hur mycket ull jag skulle få för 1800:- och tänkte att, vad sjutton, jag klarade ju de första bra med bara lokalbedövning.

Mmm. Om de bara hade velat lossna. Om jag bara inte hade haft en infektion i tandköttet som retade nerverna så att bedövningen inte riktigt tog. Om bara rötterna inte legat så nära nerven. När tandläkaren hållit på en och en halv timme utan att få bort den sista delen av roten på ena sidan, när hon inte ens börjat ta bort den på andra sidan, då tyckte hon att det fick räcka. Snabbt ordnades en tid för narkos dagen efter, så i onsdags tillbringades hela dagen på sjukhuset även om tiden på operation tydligen bara var cirka tjugo minuter. Jag sov en lyckligt ovetande sömn. Och nu har jag ont som... ja. Ont.

Kan inte äta normalt, inte prata normalt, inte sova normalt. Har ont och är lättretlig. Vill mest ligga i soffan med en stickning och en bra film. Inte alltid så lätt med två hostiga barn hemma. Men, men. Nu är de trilskande tänderna borta och jag hoppas att jag slipper infektioner efteråt, de har ju borrat rätt friskt ner i käkbenet på mig. Käkkirurgen underströk verkligen vikten av att jag hör av mig så fort som möjligt om det börjar gå åt fel håll oavsett tid på dygnet.

Det här är vad jag stickar på. Just nu ser det inte mycket ut för världen, men jag har gott hopp om att det ska bli riktigt snyggt. En kofta ska det bli, i handspunnen gotlandsull. Nederkant på ärmar och kropp blir i ett petrolfärgat gotlandsgarn med inslag av tencel och glitter. En beställning som jag hoppas att mottagaren blir nöjd med. 

Jag funderar också på att köra en ullklubb till. En vårklubb med sockull. Alltså ull som är blandad för att vara lite extra slitstark. Fast man måste förstås inte sticka sockar av den. Mer om det nästa gång.

Januaris önskningar

Januariönskningarna var skog x 3, rosa/lila/grå, blå gradient, grön/grå, fjäll, lila gradient och färgglatt. Ljuset var inte med mig på fotograferingen och jag var för lat för att plocka fram den riktiga kameran, så det är, som vanligt, halvtaskiga mobilbilder. En mörk och en ljus, sanningen ligger väl någonstans mittemellan. 

Det är lite läskigt att färga på grå ull (en corriedale-mix av olika nyanser) eftersom det inte liknar något alls förrän det torkat ordentligt. Jag var riktigt orolig, men blev tillslut riktigt nöjd. Särskilt med fjällullen, där alla fjällets färger kom fram. Det ska bli riktigt spännande att se hur den blir som garn. Ja, det gäller ju alla, förresten.

Nu ska jag börja väga upp och färga februariullen. Ullterapi måste ju vara det enda rätta mot tandvärk, eller hur? (Jag fick visdomständer avlägsnade på tisdag och onsdag.)

Äntligen snö!

Om än lite blygsamt. Fast de orden lär jag väl få äta upp om vädermänniskorna har rätt om den där "snökanonen" de pratar om... tydligen är det inte så vanligt längs norrlandskusten, men den här säsongen har det ju varit ovanligt varmt. Just nu är jag bara nöjd med att det är minusgrader och vitt på marken, de första dagarna efter jullovet såg vi knappt vägen när vi gick till bussen på morgonen.

Jag kom på att jag glömt att visa decemberullen från ullklubben. December var av någon anledning ovanligt stressig i år. Ullen är merino/soja. Lite av en utmaning att spinna, men det blir en läcker effekt av den glansiga sojan. Önskningarna var hav, rött, gradient rosa-röd-lila-blå, sjö, färgglatt, bright colors och något som passar en kemilärare. Kemi-ullen är längst upp i mitten på bilden. Och tydligen har jag äntligen fått nytta av den där femman i kemi från högstadiet, för så här skrev mottagaren: Jag trodde det skulle vara en tuff utmaning, men det har lyckats väldigt bra. Jag ser kaliumpermanganat, kopparklorid och nästan alla färger i BTB. Själv har jag ingen aning om vad det innebär riktigt, men det fick jag också en förklaring på: Kaliumpermanganat är mörklila, kopparkloriden är gröngul och BTB har gult, rött, grönt och blått beroende på pH. Det här är väl fortfarande stora frågetecken för de flesta, men flätan är fantastisk. Eh, ja. Fortfarande rätt stora frågetecken hos mig (fast det där med kopparkloriden ringer lite svaga klockor), men jag var nöjd, och viktigast av allt, det var uppenbarligen hon också! 

Nu har jag precis gjort färdigt och skickat iväg januaripaketen. Och börjat klura på hur jag ska färga februariönskningarna. Och om jag orkar köra en klubb mars-maj...

Gott Nytt Ulligt År!

Så här har vintern sett ut hittills här. Inte vinter alls med andra ord. Just nu är vi dock tacksamma för att det är öppet vatten i ån, eftersom pumpen behagat bli trött lagom till långhelgerna, så vi får inte så mycket vatten ur kranarna här hemma. Då är det bra att det finns en å att hämta vatten ur, till djuren och till att spola toaletten med. Dricksvatten hämtar vi hos grannen och tvättmaskinen får vila. Vad gör det väl att tvättkorgen svämmar över lite till? ;-)

När vintern inte vill komma på riktigt, då kan man trösta sig med ull. Jag har kommit i kontakt med en kvinna i Australien som föder upp merinofår med "ultra fine" kvalitet på ullen. Hittar man merino på 19-20 micron, då har man något riktigt mjukt. Ofta ligger den på 23 micron och känns ändå helt ok. Nuis merino ligger på 13-15 micron. Och det är så mjukt att man inte riktigt fattar det. Här finns hennes etsy-shop och här en facebook-sida med massor av inspirerande bilder.

Ullen kommer i väldigt platta paket, en vakuum-förpackare ligger högt på önskelistan för mig också. Efter en stund fluffar den upp sig, och då kan man börja leka... 

Här har jag kardat ullen på kardmaskinen, tillsammans med silke i olika former (noils, hankies och tops) och lite angelina-glitter. Snöar det inte utomhus får man ordna snö av ull, helt enkelt. Cirka 100 gram totalt, det var 200 gram i påsen.

Lite suddig bild, men... jag spann en tråd av kardfloren ovan och tvinnade sedan med en tråd silk'n'soft från World of Wool. Ljuvligt mjukt, och som gnistrande snö. Nu spinner jag merinon som var kvar i påsen (och jag har dessutom beställt 600 gram till, fast en tredjedel skulle en kompis ha för att blanda med sin angoraull). Fast utan kardmaskin den här gången. Nu tar jag lock för lock och kammar försiktigt med en hundkarda. Spinner tunt, tunt och fort går det inte. Men åh, så mjukt och fint.

Lite stickat försöker jag få till också. En julklappsmössa till sambon av handfärgad merino/tencel från Ullaffären. Tyvärr superwash, men det var ju länge sedan jag köpte och spann det garnet. Faktiskt drygt två år sedan! En mjuk och fin mössa blev det i alla fall, och sambon blev nöjd. Och jag ett garnnystan fattigare, vilket, i ärlighetens namn, inte direkt gör något...

Vad mer då? Jo, som vanligt firar vi ju födelsedag på nyårsafton. Fem år har gått sedan jag vaknade och insåg att det nog inte skulle bli något av den där lugna hemmakvällen med bakpotatis och räkröra... I år blev det pannkakor till nyårsmiddag, följt av chokladtårta med skumdelfinfluff (koka 2 dl grädde och smält ner en näve chokladdoppade skumdelfiner med jordgubbssmak, kyl och vispa) och chokladfrosting. Paket med mandala-målarbok, ett väldigt roligt spel från Haba (klara, färdiga, gå - på skattjakt!) och några schleich-djur till bondgården. Nu somnar en nöjd femåring och jag väntar på att sambon ska komma ner, så blir det film, ost, kex och lite bubbel och säkert ull i någon form, tills det är dags att säga adjö till 2013 och hej till 2014.

Och med det önskar jag er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!

Själv hoppas jag att det nya året innebär lite mer ork och lite mer tid för hantverk. Jag har inte hunnit så mycket som jag skulle önskat, så några fler UFO:n vill jag bli av med. Samtidigt som jag vill prova så mycket nytt. 

Julklappsbytet som blev fel, fast rätt

Jag fick i uppdrag att skicka julklappspaket till Eddysblogg. Hon hade på önskelistan glada färger och stickade, tovade vantar med broderi. Jättekul, tyckte jag, eftersom jag länge tänkt sticka och tova vantar. Så jag stickade. Och tovade. Och så tvekade jag länge på broderiet (dessutom var november en riktigt fullspäckad månad med lite tid och ork över till hantverk) innan jag frihandade en babushka på varje vante. Jag blev inte riktigt nöjd, egentligen inte av någon annan anledning än att jag inte fick verkligheten att motsvara bilden i mitt huvud. Ni vet kanske hur det känns? I alla fall var det fem av varandra oberoende personer som tyckte att vantarna visst var fina och ok att skicka. Så jag skulle bara tvätta och blocka vantarna. När de var torra la jag upp dem snyggt till fotografering tillsammans med resten av paketet. Men då var det så mörkt att jag beslöt mig för att vänta till nästa dag med fotograferingen. Och nästa dag, ja, då spillde jag en droppe kaffe på ena tummen... det började kännas lite som att jag aldrig skulle få iväg paketet, faktiskt. Tvättade bort kaffefläcken på tummen och skulle bara snabbtorka lite ovanför vedspisen. Jag brukar ju alltid torka saker där. Alltid. Men just den här gången blev det för varmt...

Och då kan det gå så här... :-( De ligger i skämshögen just nu och väntar på att jag ska samla ihop ork till att stoppa och laga hålet. Så får de bli fasligt snygga snöskottarvantar. Om vi nu får någon snö att skotta i år.

Istället för vantarna blev det en stickpåse i retrotyg (tack och lov stod det också på önskelistan) och stickmarkörer. I övrigt innehöll paketet en ullfläta i färgen "Eddy-special", merino/tussahsilke, handfärgad av mig, en intovad tvål, en liten härva handspunnet garn (50% Hicke, vår nästan-renrasiga dalapälsbagge och 50% mohair från Mina getter) och ett matchande kardflor med 80% dalapäls lammull och 20% mohair. Och så en kaka ekologisk mintchoklad.

Och posten gjorde verkligen sitt bästa, så paketet hann fram innan Eddy flög iväg över Atlanten, trots att jag postade lite för sent. Puh!

Viksagebyte

Trodde jag visat de här snygga vantarna, men tydligen bara på facebook... Vi hade ett viksagebyte på ravelry också. Det har gått till som så, att en väljer ull, en annan spinner garnet, en tredje stickar något som hamnar i postlådan hos en fjärde.

De här snygga vantarna hamnade alltså hos mig. De är dubbelstickade av Jennie, så de lär vara riktigt varma och sköna. Ullen är polwarth, BFL och silke i lika delar, färgat hos Willow Fairy, alldeles underbart mjukt och gosigt garn blev det. Spunnet av innehavaren till garnigt-bloggen.

God choklad fick jag också, ekologiskt choklad med tranbär i. Smakade mycket gott till en kopp te! :-)