En påskhöna också!

Ett inlägg till, påskaftonen till ära!

Vi kände att det var lite för lite med tre hönor, ibland fick vi tre ägg/dag, men oftast två och ibland inget alls. Det blir helt enkelt för lite ägg för en familj på fyra personer. Ett tag funderade jag på att adoptera några uttjänta värphybrider från något hönseri, men så hittade jag en annons på blocket om värpfärdiga unghöns istället. De här tre damerna kommer från Vännäsby, och förser oss med lite mer ägg. Egentligen köpte vi fem, men två fick stanna hos bonden som vi köper hö av. Han bytte ju till sig en tupp från oss i höstas, men tyvärr dog hans hönor för någon månad sedan, så nu var tuppen milt uttryckt ganska deprimerad. Han blev mycket glad när han fick sällskap igen, från att ha suttit på pinnen mitt på dagen och hängt med huvudet, till att skrocka belåtet och visa hönorna var maten står.

En rolig sak med de nya hönorna är temperamentet. Trots att vi haft våra islänningar sedan i somras, är de väldigt skeptiska till närkontakt med oss och äter bara ur handen om vi har något väldigt gott att bjuda på. De här nya däremot är väldigt tama, trots att de inte känner oss särskilt väl ännu. Till barnens stora förtjusning, för de står stilla och låter sig bli klappade!

Lite för ljus bild, men här är två ägg, ett från värphybriderna och ett från islandshönsen. Det ljusa är från våra gamla, och det bruna från de nya.

Hos uppfödaren fanns också Koppar Maraner, fantastiskt fina fåglar, med chokladbruna ägg. Det kommer troligen att flytta in några sådana här längre fram i vår.

Glad Påsk!

Klart katterna också ska ha fint dukat! :-) Ägg är gott, tycker Asta, de andra var lite mer skeptiska.

Och nej, vi brukar inte servera katterna ägg i äggkoppar. ;-) Men Alma hade bara ätit halva ägget, så då ställde vi ner hennes ägg till Asta (som hade tänkt hoppa upp på bordet och ta för sig själv).

I morse när jag gick ut till djuren hade vi fått två lamm till, vår nästan-renrasiga Dala Pälstacka Märta är nu stolt mamma till ett par tvillingar, en liten bagge och en ännu mindre tacka. Bild kommer.

GLAD PÅSK!

Ett påsklamm!

Kvällen före skärtorsdagen kom han, vår förstfödde lille kille!

Helt ofattbart liten och alldeles, alldeles perfekt! Mamma Tjorven är 75% Dala Pälsfår, pappa Arn renrasig. Den som orkar får räkna ut hur många procent Dala Päls det är i den här lille killen. ;-) Han är inte större än en katt!

Jag trodde verkligen inte att Tjorven skulle bli först, hon är en av våra förstföderskor, och hon verkade vara minst nära förlossning, när vi tittade på och jämförde juverstorleken. När vi kom ut i stallet hade hon lite problem med att hävda rätten till sin son, så vi gav dem egen box ett tag. Eller egen och egen... våra nya hönor tycker tydligen om den boxen också, så de brukar knalla in och hälsa på.

Ganska fina hornanlag för att vara icke-renrasig. Vi får se hur de utvecklar sig. Arn har väldigt fina horn, men hornen brukar vara svårare att ärva än pälskvalitet, tydligen.

Helt vit, med en lite mörkare fläck i nacken och på svansen. Han kommer nog att få lite fläckig nos också, precis som mor och far.

Det känns tryggt att lägga sig och vila när mamma vakar. Man kan faktiskt bli lite trött av att vara fotomodell!

Nu väntar vi bara på resten av lammen, och hoppas på att de kommer lika lätt och fint som den här krabaten. Troligen kommer vi att få fem lamm totalt, kanske sex om nu Berta väntar trillingar...

Stickmarkörsbyte

Det blev ett snabbyte på Sjalbarn också, stickmarkörer skulle vi byta. De här skickade jag före helgen, så de borde ha kommit fram igår eller idag. Stenar, gröna vaxpärlor och stora och små glaspärlor. Trädda på smyckewire med klämpärlor längst ner.

Nu hoppas jag att mina bytesmarkörer hittar hem hit till mig snart, jag väntar spänt vid brevlådan, särskilt när jag ser bilder på allt fint som andra fått, bland annat har k-märkt och metamorphosis gjort fina markörer, bådas syns här.

Påskäggsbyte

Nu borde påskägget ha kommit fram till sin mottagare, så nu törs jag visa bilderna :-)

Den här ullen i påskiga färger förvandlades till... 

 

50 gram två-trådigt handspunnet garn.

Med i paketet följde hemlagad chokladmintkola, tyvärr blev det kanske lite för lite mintsmak... Och så pysslade jag ihop något fint att hänga i påskriset. Det är fjädrar och dun från våra höns (som jag tvättat, fjädrarna alltså, inte hönsen) som jag pimpat med några pärlor.

Jag hoppas att påskägget faller mottagaren i smaken! Hon har en blogg också, inte med så mycket pyssel, däremot en hel del "bitska berättelser från en vardag med barn". :-) Värt att kolla in!

Och så receptet på chokladkolan, som kan varieras i det oändliga...

100 g smör

2 dl vispgrädde

3 dl strösocker

1 dl ljus sirap

1 tsk vaniljsocker

Koka ingredienserna till 120° C, eller gör kulprov. Rör ner smaksättning, i mitt fall 3 msk kakao och 2 tsk mintarom, i slutet av koktiden. (I somras provade jag att låta några kvistar färsk mynta koka med, det gav mer mintsmak!) Häll upp smeten i en form, låt stelna och skär i bitar. Slå in i papper, det brukar finnas omslagspapper till godis att köpa i vissa affärer, annars finns det på Panduro eller på nätet. (För vad finns inte på nätet, liksom?)

Supergott blir det, och så vet man precis vad som är i. Enkel att göra helt ekologisk också! Min blev den här gången lite nästan-ekologisk. När jag väljer mellan lokalproducerat och ekologiskt, väljer jag ofta lokalproducerat, när jag inte kan välja båda, vill säga. Alltså blev det Norrmejeriers ekologiska grädde, och Norrmejeriers o-ekologiska smör. Eko-kakao blev det, men kan någon svara på var man hittar ekologisk kakao som det är lite mer stuns i? Tycker den vi har nu (ICAs I Love Eco) ger både mindre färg och mindre smak. Och färgen kan jag väl bortse ifrån, men det känns trist när man måste använda mer för att få tillräcklig chokladsmak. Jag hade samma erfarenhet med en annan ekologisk kakao vi köpte. Konstigt.

Stickfodral

I höstas hade jag ju min auktion för Rosa Bandet. Britt, som vann auktionen ville gärna ha stickfodral som matchade stickpåsen, ett för strumpstickor och ett för Knit Pro-stickorna. Och så två fodral till, ett stort och ett litet, i annat tyg. Det är så roligt när det man gör blir uppskattat, att det används och är till både nytta och glädje!

Efter lite funderingar från båda håll om utseende och funktion började jag sy. Och så här blev resultatet:

Små fack för spetsarna, några större för kablar och kanske ett mönster, samt ett ficka med blixtlås får småsakerna. Fodralet viks på mitten och sedan på mitten igen och så finns det knytband som håller ihop det hela. Och nu bor alla fodralen i Jämtland och hjälper till att hålla ordning på stickorna hos Britt! :-) Och så ska jag sy en stickpåse till, som matchar de lila fodralen. Stickning kan visst vara en prylsport det med! ;-)

Vår lilla klätterapa!

Alma har klättrat sen hon föddes, känns det som i alla fall. Hon började gå när hon var tio månader (alldeles för tidigt om ni frågar mig) och då klättrade hon ännu mer.

När hon var drygt ett år tyckte jag att det blev fasligt tyst i köket en kväll. När jag kom in hade hon klättrat hela vägen upp till näst översta hyllan i skafferiet, och plockat ner en chokladkaka, en sån där riktigt mörk som jag tänkt ha till bakning. Och så klättrat hela vägen ner igen, med chokladkakan i handen, hur hon nu lyckades med det!? Tyvärr ligger bildbeviset på bedriften på en annan dator, någon dag ska jag ta och föra över dem till den här datorn istället.

Nu i vinter har hon gärna klättrat på stegen när pappa använt den. När det var som mest snö och han var uppe på lagårdstaket, tänkte hon följa efter. När vi satte upp fågelholkar för några veckor sedan, klättrade hon hela vägen upp till holken. Stegar borde förvaras liggande här, men ännu har hon bara klättrat när någon annan klättrat. Och så är hon ju inte ute på gården själv, ytterligare en säkerhet.

Hon älskar verkligen att klättra också, ögonen lyser av fröjd när hon står längst upp på stegen, och vi försöker berätta att hon faktiskt får ta och komma ner nu.

Den här klättringen, efter middagen en kväll, är lite lugnare. Framför allt för mamman. Kanske inte för pappan. ;-)