torsdag 12 september 2013

Jag har närt en ingenjör vid min barm...

Alma gjorde en ritning till en mycket praktisk maskin i morse. Vi kommer att både slippa skotta snö och bära vatten till djuren i vinter, den här gör både och! Hon säger att hennes pappa ska få hjälpa henne att bygga den, tur för mig som inte har ett enda tekniskt ben i kroppen. Hennes fallenhet för tekniska lösningar kommer inte från mig, snarare då från hennes far ingenjören. Jag låter Alma själv berätta hur den funkar om det inte framgår tydligt nog av ritningen.

Snöbollskrossaren. Det röda är snöbollarna och det gula är elden som gör att snöbollarna smälter. Det blåa är vattnet. Det grå runda längst upp har piggar som slår sönder snön och gör den till vanlig mjuk snö. Det bruna är knappar och spakar som man styr med, när man vill skjuta en snöboll på elden så trycker man på knappen bredvid spaken till höger. Det grå under elden är kontakten som laddar maskinen så att den kan gå. Man sätter en slang till vattnet så att man kan spola vatten till djuren. Man får ha den ute för den är för stor för att ha inne.

Är det inte rätt fantastiskt, så säg? Hon är alltså fyra och ett halvt, lite drygt. Vad kommer hon att konstruera om tio, eller tjugo, år?

4 kommentarer:

  1. Underbart! Jag fylls av ett stort leende, vilken fantastisk maskin och vilken finurlig unge.

    SvaraRadera
  2. Härligt!
    Det var inte bara en fyrkantig låda med blinkande lampor på som gjorde något magiskt på insidan. Det är en RIKTIG maskin där det finns en massa tänk inbyggt.

    Heja dottern!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon tänker väldigt mycket. I måndags konstruerade hon en dubbelkardmaskin, som rensar, tvättar, tesar, kardar och spinner ullen. Jag vet inte om jag ska tolka det som att hon tycker att jag jobbar för mycket med ullen, eller om hon bara tyckte synd om mig som hade ont i handleden efter att ha kardat...

      Radera