Svägerskans presentgarn

Jag började med cirka 900 gram ull från några av våra får. Det är lite Märta, lite Pricknos, lite Lill-Bärta och Hicke, kanske lite Tjorven också. Jag kardade varje sort för sig och la ihop dem i olika högar som blandades ihop på kardmaskinen, för att få ett så homogent garn som möjligt.

Och så spann jag. Och spann. Och spann lite till. Till slut hade jag 885 gram garn som tillsammans mätte 1580 meter. Grovleken varierar mellan 175 och 200 meter/100 gram, det känner jag mig hyfsat nöjd med. Och så var det ju det där med att färga... min syster kom på lördagsbesök med några extra grytor, en kokplatta och lite garn, jag hade, som jag skrev tidigare, en del svamp att färga av. 

Överst på den här bilden är syrrans garner, under mina. Mina fyra första är (med reservation för att jag inte är helt säker på svampsorten) svavelgul slöjskivling, grovticka, blandade spindlingar förstabad och andrabad. Dessa fyra är en del av de som svägerskan fick och får en närmare presentation snart. De tre sista är andrabad grovticka, svavelgul slöjskivling och blandade spindlingar.

Här syns härvorna, några efter omfärgning, lite bättre i dagsljus - så mycket dagsljus som det blir i Norrland i november... Den första från vänster är de blandade spindlingarna. Den gula grovtickan. Den bruna är den svavelgula slöjskivlingen överfärgad med först grovticka och sedan rödskivig spindling i lätt förhöjt pH. Den röda är den rosa, andrabadet från de blandade spindlingarna, som överfärgats med hattar från rödskiviga spindlingar i förhöjt pH. Och under de färgade ligger de vita ofärgade. 

Kanske stämmer färgerna ännu lite bättre på den här bilden. Förutom att den vita härvan i mitten nästan ser rosa ut... det är den alltså inte.

Sammanfattningsvis då? Jag är rätt nöjd. Och svägerskan blev nog också nöjd. Nu ska jag bara samla lite ork för att rensa, sortera och tvätta höstens klippningar så att jag kan spinna mer vitt från våra ulltussar. För att färga, en del svamp finns kvar och annars finns ju alltid syrafärgerna, och sedan sticka något fint åt mig själv och åt sambon. Jag är rätt sugen på en islandskofta, något i den här stilen, kanske?

Dock drömmer jag lite om en kurs i svampfärgning, eller kanske främst i att plocka svamparna, för det är inte helt lätt att artbestämma dem med hjälp av bilder och beskrivning från en bok, märkte jag. Om jag ska döma efter hur färgerna blev jämfört med bilderna i boken... :-)

Lite lyxigare vinterklubb

Det är ju bra att man har klubbmedlemmar som ger en en vänlig spark i baken ibland, genom att betala in klubbavgift redan innan man helt bestämt sig för att köra en vinterklubb ;-) Jag funderade lite på om jag skulle göra en månads uppehåll, men nu blev jag ju lite peppad, så nu kör vi! 

Den här hösten, med allt regn och gråväder, och åtminstone för mig en hel massa stress (ja, hela året har varit rätt körigt känns det som) känns lite tung och trist och därför tyckte jag att det skulle passa med en liten "skämma-bort-sig-själv-klubb", med extra mysig ull och lite högre lyxfaktor. Alltså föddes tanken om en lite lyxigare vinterklubb, även om jag som sagt funderade på att ta en månads paus. Vi kan alla behöva lite extra guldkant under mörka höst- och vinterdagar, särskilt innan snön hinner komma. Om den kommer i år, förra vintern var ganska snöfattig även här i Västerbotten.

Vinterns klubb kommer att vara lite dyrare, men också lite lyxigare, med mjuka lyxblandningar. Temat är "sikta mot stjärnorna", men hur jag tolkar det blir en överraskning. En av månaderna kommer det troligen ett kardflor istället för ett topsband, vilket har med kvantitetstekniska orsaker att göra. Det är dock ingen artbatt med glitter, så den som lider av glitterfobi kan andas ut! (Om någon skulle vilja ha glitter/extra skimmer i den ullen går det bra att säga till dock, så blandar jag i lite.)

Klubben sträcker sig alltså över december, januari och februari. Varje månad får du minst 100 g ull/fiberblandning, minst 25% är lyxigare än mjuk och trevlig ull, handfärgad enligt stjärntemat ovan. Någon liten överraskning brukar följa med i varje paket. Kostnad för 3 månader inklusive porto inom Sverige; 600 SEK. (Skickar inom Norden/Europa för 700 SEK). Anmälan är öppen till 10 december, första paketet skickas så att det kommer innan jul, förutsatt att posten sköter sin del av del hela.

• Vill du vara med skickar du ett mail till mig på solaengel@gmail.com innehållande namn och adress (ja, gärna adress även om du varit med tidigare), gärna eventuellt nätalias (jag tycker om att kolla på andra ullnördars bloggar).

• Skriv i mailet om du vill ha lite bling i den ull som kommer i flor istället för topsband.

• Anmälan öppen till 10 december. (I mån av plats kan det gå bra med senare anmälan, men då kan jag inte lova paket före jul.)

• 1 plats kvar (8 totalt)

• Frågor? Maila mig! :-)

Fasligt få inlägg...

...har det varit på sistone. Eller ja, nästan hela året. Så blir det när det är mycket annat som tar tid, kraft och energi.

Nu tror jag dock att det kanske lättar lite framöver, så då borde det bli mer tid för bloggande, eller hur? :-)

Det här är de senaste besökarna vid vår fågelmatare. Islandshöna och kalkon. Förhoppningsvis blir det snart kallare, så dessa två hellre äter inomhus och småfåglarna får mindre konkurrens. Och så blir det fasligt dyrt att utfodra hönor och kalkoner med solrosfrö...

Höstullklubben är över, och jag tänker mig att det ska bli en vinterklubb också, ska bara fila lite på detaljerna så kommer det anmälningsinformation efter helgen. Jag ska också visa höstklubbens färgningar, tänkte jag. Men i helgen ska jag göra något annat roligt! Nämligen svampfärga handspunnet garn tillsammans med min syster. Jag fick ju en alldeles underbar bok i present av min käre sambo och har ägnat en del må-bra-tid i skogen med två korgar. En för matsvamp (inget mer avancerat än gula kantareller, trattkantareller, rödgul trumpetsvamp och blek taggsvamp) och en med fackindelning av tomma mjölkpaket för färgsvampar, så nu finns det lite torkad svamp att leka med.

Garnet jag tänkte färga är mestadels spunnet från våra egna får. Jag har nämligen ett lite större projekt på gång, eller ja, det är nästan klart nu, jag spinner blandad ull från våra får, närmare 900 gram totalt blir det, varav en del ska färgas och sedan ges till svägerskan som fyller 50 snart. Ja, nästa vecka, faktiskt. Tanken är att hon ska få tillräckligt med garn för att sticka sig en kofta eller tröja. Lite galen är jag kanske som provar något helt nytt på garn som ska ges bort, men faktiskt ska jag prova med några härvor som jag ska behålla själv först. Så att det inte blir alldeles galet.

Tusen och en natt

Jag kom på att jag glömt att visa augustiklubben! Det har varit lite fullt upp under augusti och när jag inte varit upptagen på jobbaktivitet har jag gått i skogen och plockat svamp, både ätliga och oätliga. De oätliga har jag tänkt färga med, så det lär väl komma något inlägg om det senare.

Ullen i augusti var Perendale, en ny och trevlig bekantskap för mig. Färgerna, som inte kommer fram så bra på fotona, skiftar i rosa, lila, blått och guld. I art batten är det även merino, sari-silke, tencel och angelina. Lättspunnet och trevligt, som sagt. 

207 gram och 600 meter tvåtrådigt blev det av flätan. Och 113 gram och 240 meter tvåtrådigt av kardfloret. Får se vad det blir. Om det blir något, för tillfället verkar jag vara för trött för att sticka något. Eller i alla fall komma på vad jag ska sticka. Kanske har jag för många olika saker i huvudet jag vill göra, på en och samma gång?

Höstklubb

Det blir en höstklubb också. För det är ju så kul att färga! Och roligt att se vad ni gör av ullen, för alla spinnare gör ju olika garner och tolkar ullen på olika sätt, alla lika vackra. Och så här på hösten är det lite extra trevligt att sätta sig vid spinnrocken, tycker jag. Regn som smattrar mot fönstret, en god kopp te i närheten, en bra film och en liten chokladbit, det är höstmys på hög nivå! Man kan behöva lite ull för att ta sig igenom sådana dagar. De vackra höstdagarna går bra ändå, när man kan vara ute i skogen och plocka svamp och bär, eller bara njuta av naturen, den klara höstluften och alla vackra färger. (Eller varför inte klippa ett får eller två? Jag gläds väldigt åt de lamm vi ska behålla i höst, de har underbar ull som jag längtar efter att få spinna.)

Temat blir "Rustik höst". Som vanligt tre månader; September, Oktober och November, 100 gram handfärgat topsband varje månad och kanske någon överraskning. :-) Eftersom jag är lite sent ute, Augusti har varit lite körig, så är anmälan öppen till 15 september och första paketet kommer därefter.

Vad kostar det då? 500 SEK inklusive porto inom Sverige (Norden/Europa 600 SEK inklusive porto) så får du tre paket mysig ull, ett för varje höstmånad.

Ok, det är inte topsband, men lite höstfärger i alla fall...

• Vill du vara med skickar du ett mail till mig på solaengel@gmail.com med namn och adress, och gärna eventuellt nät-alias. Du får ett mail tillbaka med betalningsinformation.

• Anmälan är öppen till 15 september.

• 9 platser. 2 platser kvar.

• Frågor på det? Maila mig! :-)

Långdrag

Jag har spunnit mer långdrag och tvinnat. På bilden här är det från vänster den första härvan som var med i förra inlägget, i mitten en tråd Suffolk/Merino landschaf och en tråd dalapälskorsning, till höger bara dalapälskorsning. Suffolk-merinon blev mycket vitare efter tvätt än de andra två. Den fick också flest meter per gram, även om WPI nog är ungefär samma på alla tre. Ettan ligger på 180 m/100 g, tvåan har 210 m/130 g (161 m/100 g) och trean är 45 m/35 g (128 m/100 g). Ändå upplevs de väldigt lika. Jag tycker det är fascinerande hur olika det blir med olika ullsorter. Dalapälskorsningen är också betydligt blankare än den andra, vilket anas lite på bilden men syns tydligt i verkligheten.

Roligt var också att dalapälskorsningen som jag nästan dömt ut som sträv och lite vass, blev väldigt mjuk när jag spann den med långdrag. Faktiskt mjukast av dessa tre. Laddar för att leta rätt på mer av den ullen och spinna så att det räcker till en tröja eller kofta. Det är en häftig känsla att kunna göra något av ull från våra egna får. När man garanterat vet att de haft det bra.

Det här är den korta lammullen som jag först tänkte använda till kortdrag. Det ville sig inte alls och blev därför spunnet med min vanliga kortdragsvariant (jag har insett att mitt kortdrag nog är längre än vad man ser på instruktionsfilmer, och jag har inte forskat i om det heter något särskilt, men det funkar bra för mig). Det blev lite ojämnt som entrådigt, men tvinningen jämnade ut det hela och det blev 210 meter på 157 gram. Inte så mjukt som jag förväntade mig att det skulle bli, mest troligt för att den var så kort att jag fick ha ganska mycket snodd i tråden.

Avslutningsvis var vi och kollade statusen på blåbären igår. Det var ju så väldigt nattkallt i slutet av juni, men tack vare att det var så pass varmt tidigare hann de blomma innan, och karten verkar inte ha tagit skada av frostnätterna, för det blir ganska bra med blåbär. Nästa gång vi går dit får det vara blåsigare dock, för det var extremt mycket broms som försökte få en tugga av oss. Det var inte läge att sätta sig ner och äta frukten vi tagit med oss direkt.

Hallon verkar det också bli bra med, åtminstone har våra trädgårdshallon bra med kart, jag hoppas att det är lika bra på hygget. Jordgubbarna börjar mogna också, nästa vecka kan vi nog börja skörda på riktigt, hittills har vi bara plockat enstaka. Tänkte på det i morse när de i morgonsoffan på svt klagade på att jordgubbssäsongen är över, att det gäller då inte i Norrland! Här har den precis startat. Och egna bär i frysen, till saft, sylt och paj, det är vardagslyx för en självhushållare!

Skogsälva

Juli månads ull är Eider. En helt ny, väldigt trevlig bekantskap. Färgen heter skogsälva, gröna, gula och bruna toner, samt en del vitt från ullen. Jag ville få en skir känsla, som älvornas dans i skogsbrynet svala sommarkvällar då dimman stiger. Och jag tror minsann jag lyckades ganska bra! 

Den verkliga färgen ligger någonstans mittemellan dessa två bilder. Det är inte alltid lätt att fånga färg med kamera, särskilt inte när jag är för lat för att plocka fram den riktiga kameran och nöjer mig med mobilen. Men kanske blir det bättre snart? Jag har nämligen ett fototält på väg hem. Och borde önska mig en fotokurs i födelsedagspresent...

Eider är kanske inte det mjukaste jag spunnit, men väldigt samarbetsvillig. Jag är näst intill total nybörjare på att spinna med långdrag, med mina totalt 235 gram någotsånär lyckade härvor, men jag tänkte ändå prova långdrag på den här ullen, det kändes som att det skulle funka. Och det gjorde det! Längst in på spolen syns långdraget, det gick bra, men jag ville ha det lite tunnare, så jag övergick till kortdrag, som synes blir det mycket tunnare. Jag brukar ha lite svårt att spinna riktigt tunt, kanske för att jag inte riktigt har tålamod till det, kanske för att jag sällan stickar i riktigt tunt garn, men den här ullen behöver man inte anstränga sig för att få tunn. Samarbetsvillig, som sagt.

Jag har faktiskt redan färgat ullen för augusti. Jag passade på när det ändå var regnigt och grått, och sambon är inne och jobbar mellan semesterveckorna. Det finns ju så mycket annat som ska hinnas med när det är sommar och vi är hemma båda två.