Vår Berta, hon med trillingarna, dog i onsdags.
Hon fick trumsjuka, orsakad av att de rymt och festat på en halv säck Pullfor i söndags, en säck som vi då ännu inte hade någon fodertunna till, tyvärr. Gissningsvis fick hon, som ju var störst, i sig mest, de andra reagerade mest med att vara lite lösa i magen.
Veterinären kom i måndags. Då, på eftermiddagen hade hon redan hunnit piggna till lite grann. Men vi gav henne lite dropp, lite smärtstillande och ventilerade gas från vommen med en slang. Och så det fatala, vatten blandat med diskmedel (ja, jag vet att det låter helt galet, men det är tydligen en rätt vanlig behandling när det gäller trumsjuka hos idisslare, diskmedlet sabbar ytspänningen så att det ska gå lättare att få fart på magen igen). Tyvärr så protesterade hon ganska mycket under den där sista delen av behandlingen, och fick troligtvis lite av vätskan i lungorna. Vilket orsakade en lunginflammation. På tisdagen var hon ändå lite bättre, hon hostade en del, men drack vatten självmant, något hon inte gjort under hela måndagen. Så jag började hoppas att det skulle gå vägen. På onsdag morgon var hon tyvärr sämre igen, jag fick inte upp henne på benen själv utan fick ta hjälp av sambon. När jag kom tillbaka efter att ha lämnat Martina på skolbussen hade hon dock lagt sig igen.
Ringde veterinären och gick ut igen. Då hade hon flyttat på sig, så jag tänkte att det kanske skulle gå ändå. Trots att hon andades väldigt tungt och ansträngt. Vid nästa titt någon timma senare hade hon dött. Och hennes små lamm låg ihopkurade intill henne och bräkte hjärtskärande. Sparkade lite på sin mamma, som för att be henne resa sig upp. Ringde hem sambon från jobbet, för jag skulle aldrig orka dra ut henne själv. Pratade med veterinären igen, som skulle komma förbi ändå, för att titta till de andra. Tjorven, en av våra förstföderskor, hade börjat vägra lammet di, och jag fick inte ut något när jag provade handmjölka henne, så hon kom för att ta en titt på henne. Tack och lov var det ingen mjölkstockning, men hon trodde att hon kanske gått ner i mjölkproduktionen för att hon varit stressad, dels lite magont i söndags, dels veterinärens och mitt spring i måndags. Hon är ju vår mest lättstressade tacka och den som är minst tam. Det verkar ha blivit lite bättre nu i alla fall.
Resten av onsdagen ägnades åt att åka till Forsbacka och låna en lammbar av Kia, åka till Granngården och köpa ersättning - lite kul är det att lammersättning heter Pontus, precis som flasklammet i Bullerbyn - och nya nappar till lammbaren. En lammbar är alltså en hink med nappar, så att man kan låta lammen flaska sig själva! Dels sparar det lite tid, dels är det bra för att lammen kan styra själva över matintaget. Man fyller på med varm ersättning och de dricker så mycket de vill ha. Sedan kan de fortsätta att ta en slurk när det passar, trots att ersättningen kallnat. Perfekt för små lammagar som inte rymmer så mycket åt gången.
Kardfloren från ett tidigare inlägg är mestadels Berta-ull, förutom det färgade som är gotlandsull. Nu har jag bestämt mig för att inte sälja dem som tanken var, utan jag ska spinna dem själv och göra en Berta-filt. Blir någon slags mormorsruta, antingen vanliga fyrkantiga eller så sexkantiga. Hennes ull är inte den mysigaste mjuka, så jag vill inte sticka något plagg av den. Inte heller sockar, för de nöts så fort på våra golv. Vi måste ha extra vassa golv, för så mycket hål i sockarna, både ylle och vanliga tunnstrumpor, det har vi aldrig fått tidigare. Men en filt, att lägga över benen i soffan, det blir bra. Oftast har man ju faktiskt kläder på sig i soffan, så det gör inget att garnet är lite grovt. Och en filt nöts inte så mycket. Vi kommer ju trots allt aldrig att få någon mer ull från henne.
