Solnedgång

 Ytterligare ett av kardfloren från fiberfestivalen. Det här kunde jag inte hålla fingrarna från i söndagskväll när jag kom hem, trots att jag var så trött att det snurrade i hela huvudet.

Jag hade kardat de olika färgerna bredvid varandra och lagt på lite glitter på slutet. Sedan spann jag två flor var för sig på Ellinors Julia, fortfarande uppdelat i färgerna. Sedan tvinnade jag ihop dem på hennes S10a, det misstämde lite på slutet, men det gjorde inget, jag tog bara och nystade upp det som var kvar på ena rullen och skarvade ihop det med den andra och fortsatte tvinna ihop de sista metrarna.

Att göra ett självrandande garn på det här sättet, jämfört med att virka ihop det med navajotvinning, ger mer flytande övergångar, för hur noga man än är när man väger upp ullen inför kardningen, så är det alltid lite mer eller mindre av någon nyans. Likaså är det nog nästintill omöjligt att spinna två flor till exakt samma längd, även om man har lika mycket ull i båda. Men jag tycker att det blir vackert så också.

En nackdel, eller vad man nu ska kalla det, med gotlandsullen, är att den inte räcker så långt. Det här garnet ligger på 112 meter på cirka 110 g. Ungefär som Eskimo från Drops alltså, men det här garnet skulle jag kanske använda stickor 3½-4 till, inte 8 som för Eskimo. Det är tung ull per meter. ;-)

Vacker ull...

...blir vackert garn. 

Får man säga så om det man gjort själv? Jo, det får man! I alla fall när det är sant ;-) Färgen stämmer inte riktigt, inomhusväder, ni vet, så det är lite mörkare, lite dovare toner i verkligheten. Undrar om jag inte måste ta och spinna upp de återstående floren också, och sticka en sjal? Kanske en  julklapp till någon?

Flor

Eftersom jag glömde kameran hemma, finns det ju inga bilder från fiberfestivalen. Men kardfloren fotade jag medan jag höll på (och tänkte att jag skulle lägga ut innan, men det hanns så klart inte med).

Kanske inte världens bästa bilder, men vädret tillät inte utomhusfotografering. Mycket bra väder för att stå inne och veva kardmaskinen, dock. :-) Inget ont som inte har något got med sig, liksom. Fast nu skulle jag vilja ha torrt väder några dagar i sträck, så fåren hinner torka upp så pass att jag hinner klippa dem.

 Bombay dreams - curry

Gotlandsull i gulorange toner, glitter och sari-silke

 Bombay dreams - lila multi

Gotlandsull i lila, tencel, mohair och sari-silke i alla färger

 Bombay dreams - rosa/lila

Gotlandsull i rosa och lila toner, mohair och sari-silke

 Frost i svampskogen

Gotlandsull i mossiga toner, glitter och silkehankies, som noppar sig lite när man spinner

 Höstsymfoni

Gotlandsull i höstlövsfärg, grön tencel och kopparglitter

 Purple rain

Gotlandsull i lila, mohair och lila tencel

Ran (havsgudinnan i nordisk mytologi)

Gotlandsull i blå/petrol, mohair, turkos tencel och glitter

Det finns några olika kvar, hojta till om du är intresserad. 60:-/styck, eller 100:-/styck om du vill ha det spunnet.

Smygtitt på årets rosa garn...

Årets fiberfestival är över, men jag lyckades glömma kameran båda dagarna, så det blir inga bilder därifrån. Det var en ovanligt händelserik fiberfestival i år... Dels har den nystartade föreningen Norra Spinnargille tagit över arrangemanget och eftersom jag är med där var det i år inte bara att komma dit och packa upp. Dels hade Alma oturen att bryta nyckelbenet på lördag eftermiddag, tack och lov hade sambon kommit dit och tack och lov delade Ellinor bord med mig, så vi lånade hennes bil och körde till akuten, medan hon tog hand om de sista två timmarna och dessutom tog hem Martina till oss och började laga middag så att vi fick sätta oss vid dukat bord när vi kom hem.

Akutbesöket gick förvånansvärt fort. In, triage-bedömning, en kort väntan på ortopeden, sedan röntgen och stödbandage som ska sitta på i tio dagar. Vi var ute därifrån inom två timmar! Och Alma var superduktig. 

Men med ett barn som brutit nyckelbenet blir sömnen lidande, så idag har huvudvärken varit min stadiga följeslagare. En passande dag för att sitta i soffan och spinna lite, med andra ord. Och så lite film för Alma.

Tänkte alltså bjuda på en liten smygtitt på årets rosa bandet-garn. Det kommer att ligga på cirka 150 g, blir två-trådigt och ganska tunt. Jag får återkomma med längduppgift senare, när jag tvinnat klart. Innehållet är merino som jag försökte köpa av Renee på Ullaffären under Fiberfestivalen, men när hon fick höra vad jag skulle ha det till, fick jag inte betala. Bara att tacka och ta emot :-) Alltså, rosa merino i tre olika nyanser, samt lite silke och tencel från min egen stash. 

 Underbart fluffiga kardflor

En singeltråd färdigspunnen

Och nej, som den mer observanta bloggläsaren redan upptäckt, det är inte spunnet på min gamla trotjänare. Jag har fått låna Ellinors Julia och hennes tradera-fyndade S10a medan hon räknar träd och tar barrprover. Inte helt fel. Faktiskt jätteroligt!

En sista snutt

För två veckor sedan fick kattungarna flytta till nya hem. När den första skulle åka fick hon lite sista mamma-gos med mamma Asta. Vilken tur att kattungarna lämnade hemmet några i taget, så hon fick trappa ner stegvis.

En flyttade till Åsele, två till grannbyn och vännen Ulltillverkar´n, och en till Vännäs. En liten tjej blev kvar här hemma, mammakopian Vera. Och här verkar hon bli kvar. :-)

På onsdag har vi bokat tild för sterilisering av Asta, så att det inte ska bli några fler kattungar. För hur söta och fina de än är, så kostar de i både tid och pengar. Och städning... att klättra i blomkrukorna är skoj, men det hamnar ganska mycket jord på golvet.

Oktober igen...

Vad säger ni, ska jag ha en auktion för Rosa Bandet igen?

Jag är sugen på att spinna något riktigt rosa, kanske med lite effekter i. Och kanske något mer också, stickmarkörer, ull eller något annat... tovade örhängen kanske?

Vad tycker du?

En gyllene omväg

I somras hade jag förmånen att få sitta med när Backfors Gård hade sin Gyllene Omväg. Eftersom det dessutom var så att sambon hade semester så gjorde vi det till en liten familjeutflykt. Jag satt i solen och spann och pratade ull med besökarna, Alma sprang runt med pappa och busade med gårdens jämnåriga tjej. Och tittade på alla djuren. 

På väg hem var vi ganska hungriga, men vi kände inte för någon flottig burgare, så vi köpte lite gott bröd, färskost och rökt lax på affären och körde ner till Öreälvens strand för en picknick istället. Det måste ha varit en av de bästa dagarna på hela sommaren (vi har ju inte blivit bortskämda med varma dagar direkt) så det var varmt och skönt hela kvällen.

Och så en promenad längs stranden efter maten. Alma kastade macka med pappa. Och vadade lite i vattnet.

Mina finingar! 

En present till :-)

Jag har tovat lite...

Jag har svårt för att kasta ull, så ullen som jag inte kunnat spinna, har jag kardat och lekt lite med. Såpa och varmt vatten, och vips så har man gjort nåt helt annat än det där fluffiga kardfloret. Gotlandsullen är fantastiskt lätt att tova, jag provade att tova lite Dala Pälsull också, men då fick jag arbeta betydligt mer för att få ullen att ta ihop.

Det här blev ett grytunderlägg, som fått flytta några mil söderut, till en som jag tyckte det skulle passa till. Och visst passade det! Jag hade lite ledtrådar om färg i köket, men att hon hade en burk som jag lyckades matcha så bra, det hade jag ju ingen aning om.

Som sagt är det gotlandsull, det grå helt naturfärgat och det röda syrafärgat på kursen förra hösten. Resten av den röda ullen spann jag till ett två-trådigt garn som jag sydde langett runt kanten med. 

Nu hoppas jag att det ska skydda bordet från varma grytor i många år.