Äntligen snö!

Om än lite blygsamt. Fast de orden lär jag väl få äta upp om vädermänniskorna har rätt om den där "snökanonen" de pratar om... tydligen är det inte så vanligt längs norrlandskusten, men den här säsongen har det ju varit ovanligt varmt. Just nu är jag bara nöjd med att det är minusgrader och vitt på marken, de första dagarna efter jullovet såg vi knappt vägen när vi gick till bussen på morgonen.

Jag kom på att jag glömt att visa decemberullen från ullklubben. December var av någon anledning ovanligt stressig i år. Ullen är merino/soja. Lite av en utmaning att spinna, men det blir en läcker effekt av den glansiga sojan. Önskningarna var hav, rött, gradient rosa-röd-lila-blå, sjö, färgglatt, bright colors och något som passar en kemilärare. Kemi-ullen är längst upp i mitten på bilden. Och tydligen har jag äntligen fått nytta av den där femman i kemi från högstadiet, för så här skrev mottagaren: Jag trodde det skulle vara en tuff utmaning, men det har lyckats väldigt bra. Jag ser kaliumpermanganat, kopparklorid och nästan alla färger i BTB. Själv har jag ingen aning om vad det innebär riktigt, men det fick jag också en förklaring på: Kaliumpermanganat är mörklila, kopparkloriden är gröngul och BTB har gult, rött, grönt och blått beroende på pH. Det här är väl fortfarande stora frågetecken för de flesta, men flätan är fantastisk. Eh, ja. Fortfarande rätt stora frågetecken hos mig (fast det där med kopparkloriden ringer lite svaga klockor), men jag var nöjd, och viktigast av allt, det var uppenbarligen hon också! 

Nu har jag precis gjort färdigt och skickat iväg januaripaketen. Och börjat klura på hur jag ska färga februariönskningarna. Och om jag orkar köra en klubb mars-maj...

Gott Nytt Ulligt År!

Så här har vintern sett ut hittills här. Inte vinter alls med andra ord. Just nu är vi dock tacksamma för att det är öppet vatten i ån, eftersom pumpen behagat bli trött lagom till långhelgerna, så vi får inte så mycket vatten ur kranarna här hemma. Då är det bra att det finns en å att hämta vatten ur, till djuren och till att spola toaletten med. Dricksvatten hämtar vi hos grannen och tvättmaskinen får vila. Vad gör det väl att tvättkorgen svämmar över lite till? ;-)

När vintern inte vill komma på riktigt, då kan man trösta sig med ull. Jag har kommit i kontakt med en kvinna i Australien som föder upp merinofår med "ultra fine" kvalitet på ullen. Hittar man merino på 19-20 micron, då har man något riktigt mjukt. Ofta ligger den på 23 micron och känns ändå helt ok. Nuis merino ligger på 13-15 micron. Och det är så mjukt att man inte riktigt fattar det. Här finns hennes etsy-shop och här en facebook-sida med massor av inspirerande bilder.

Ullen kommer i väldigt platta paket, en vakuum-förpackare ligger högt på önskelistan för mig också. Efter en stund fluffar den upp sig, och då kan man börja leka... 

Här har jag kardat ullen på kardmaskinen, tillsammans med silke i olika former (noils, hankies och tops) och lite angelina-glitter. Snöar det inte utomhus får man ordna snö av ull, helt enkelt. Cirka 100 gram totalt, det var 200 gram i påsen.

Lite suddig bild, men... jag spann en tråd av kardfloren ovan och tvinnade sedan med en tråd silk'n'soft från World of Wool. Ljuvligt mjukt, och som gnistrande snö. Nu spinner jag merinon som var kvar i påsen (och jag har dessutom beställt 600 gram till, fast en tredjedel skulle en kompis ha för att blanda med sin angoraull). Fast utan kardmaskin den här gången. Nu tar jag lock för lock och kammar försiktigt med en hundkarda. Spinner tunt, tunt och fort går det inte. Men åh, så mjukt och fint.

Lite stickat försöker jag få till också. En julklappsmössa till sambon av handfärgad merino/tencel från Ullaffären. Tyvärr superwash, men det var ju länge sedan jag köpte och spann det garnet. Faktiskt drygt två år sedan! En mjuk och fin mössa blev det i alla fall, och sambon blev nöjd. Och jag ett garnnystan fattigare, vilket, i ärlighetens namn, inte direkt gör något...

Vad mer då? Jo, som vanligt firar vi ju födelsedag på nyårsafton. Fem år har gått sedan jag vaknade och insåg att det nog inte skulle bli något av den där lugna hemmakvällen med bakpotatis och räkröra... I år blev det pannkakor till nyårsmiddag, följt av chokladtårta med skumdelfinfluff (koka 2 dl grädde och smält ner en näve chokladdoppade skumdelfiner med jordgubbssmak, kyl och vispa) och chokladfrosting. Paket med mandala-målarbok, ett väldigt roligt spel från Haba (klara, färdiga, gå - på skattjakt!) och några schleich-djur till bondgården. Nu somnar en nöjd femåring och jag väntar på att sambon ska komma ner, så blir det film, ost, kex och lite bubbel och säkert ull i någon form, tills det är dags att säga adjö till 2013 och hej till 2014.

Och med det önskar jag er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!

Själv hoppas jag att det nya året innebär lite mer ork och lite mer tid för hantverk. Jag har inte hunnit så mycket som jag skulle önskat, så några fler UFO:n vill jag bli av med. Samtidigt som jag vill prova så mycket nytt. 

Julklappsbytet som blev fel, fast rätt

Jag fick i uppdrag att skicka julklappspaket till Eddysblogg. Hon hade på önskelistan glada färger och stickade, tovade vantar med broderi. Jättekul, tyckte jag, eftersom jag länge tänkt sticka och tova vantar. Så jag stickade. Och tovade. Och så tvekade jag länge på broderiet (dessutom var november en riktigt fullspäckad månad med lite tid och ork över till hantverk) innan jag frihandade en babushka på varje vante. Jag blev inte riktigt nöjd, egentligen inte av någon annan anledning än att jag inte fick verkligheten att motsvara bilden i mitt huvud. Ni vet kanske hur det känns? I alla fall var det fem av varandra oberoende personer som tyckte att vantarna visst var fina och ok att skicka. Så jag skulle bara tvätta och blocka vantarna. När de var torra la jag upp dem snyggt till fotografering tillsammans med resten av paketet. Men då var det så mörkt att jag beslöt mig för att vänta till nästa dag med fotograferingen. Och nästa dag, ja, då spillde jag en droppe kaffe på ena tummen... det började kännas lite som att jag aldrig skulle få iväg paketet, faktiskt. Tvättade bort kaffefläcken på tummen och skulle bara snabbtorka lite ovanför vedspisen. Jag brukar ju alltid torka saker där. Alltid. Men just den här gången blev det för varmt...

Och då kan det gå så här... :-( De ligger i skämshögen just nu och väntar på att jag ska samla ihop ork till att stoppa och laga hålet. Så får de bli fasligt snygga snöskottarvantar. Om vi nu får någon snö att skotta i år.

Istället för vantarna blev det en stickpåse i retrotyg (tack och lov stod det också på önskelistan) och stickmarkörer. I övrigt innehöll paketet en ullfläta i färgen "Eddy-special", merino/tussahsilke, handfärgad av mig, en intovad tvål, en liten härva handspunnet garn (50% Hicke, vår nästan-renrasiga dalapälsbagge och 50% mohair från Mina getter) och ett matchande kardflor med 80% dalapäls lammull och 20% mohair. Och så en kaka ekologisk mintchoklad.

Och posten gjorde verkligen sitt bästa, så paketet hann fram innan Eddy flög iväg över Atlanten, trots att jag postade lite för sent. Puh!

Viksagebyte

Trodde jag visat de här snygga vantarna, men tydligen bara på facebook... Vi hade ett viksagebyte på ravelry också. Det har gått till som så, att en väljer ull, en annan spinner garnet, en tredje stickar något som hamnar i postlådan hos en fjärde.

De här snygga vantarna hamnade alltså hos mig. De är dubbelstickade av Jennie, så de lär vara riktigt varma och sköna. Ullen är polwarth, BFL och silke i lika delar, färgat hos Willow Fairy, alldeles underbart mjukt och gosigt garn blev det. Spunnet av innehavaren till garnigt-bloggen.

God choklad fick jag också, ekologiskt choklad med tranbär i. Smakade mycket gott till en kopp te! :-)

En tidig julklapp

Vi har en decemberswap i spinngruppen på Ravelry. Jag hade verkligen bestämt mig för att INTE öppna förrän på julafton, men igår hade jag migrän och idag var det begravning efter Almas kära gudmor, så när jag hittade ett mjukt paket i brevlådan kunde jag ju inte låta bli att öppna... tyckte liksom jag behövde muntras upp lite.

I det stora paketet var det massor med små paket:

Och de små paketen innehöll handstickade (på stickor 2!) strumpor i glada färger, handspunnet garn av shetlandsull, en ullfläta i färgen Tandoori Spice från Southern Cross Fibre, 75% superfine merino och 25% silke, en mobilstrumpa av handspunnet garn, choklad fylld med chokladmousse och chokladsås, lakritsstänger, choklad- och choklad/mintkola och ekologiskt grönt te med mango och citrus (mycket gott).

Och strumporna passar som synes, trots att jag har svåra fötter att sticka till, breda med höga vrister. Tyvärr är alla bilder taskiga mobilbilder, men jag fotade det mesta när vi åkte ner till Ö-vik för att avlämna en liten (nåja, 9 kilo) kalkon till en kompis.

Det har alltså varit en fullspäckad dag, och min vana trogen efter fullspäckade dagar, så kan jag inte varva ner och sova i vettig tid, men vad gör väl det när jag kan sitta och vifta på tårna i mina nya strumpor och smutta på lyxigt gott te? 

Jag bakade förresten lite lussekatter när vi kom hem, 21.30 på kvällen. Varför? För att jag uppenbarligen är en obotlig tidsoptimist (eller så har jag bara extremt dålig tidsuppfattning, eller kanske både och?) och satte degen i morse, innan vi åt frukost och gick ut för att ta kalkonen av daga. Det tog visst lite längre tid än vad jag trodde och så ville jag ju duscha och äta lite innan begravningen och efter den... ja, då var det ju bara att åka ner till Ö-vik. 

Tre önskningar - en ullklubb igen

Det var så roligt att ha ullklubb att jag måste dra igång en till. En tanke som jag haft ända sedan jag startade förra klubben, när jag hade lite ångest över att paketen skulle falla alla deltagare i smaken. Dessutom är något av det roligaste jag vet att göra custom-beställningar. Att färga eller karda efter någons önskemål.

En önskeklubb! Man får ge mig tre önskemål vad gäller färgningen. (Eller man kanske vill ha samma tema/färg på ullen fast i de olika kvaliteterna?) Antingen i form av teman som jag tolkar, eller mer precist; rosa-lila-grön gradient, ja, ni fattar. Det beror lite på hur pass överraskad man vill bli. Ullen får man dock inte välja, det blir tre olika, alla inom den mjukare skalan. 100 gram ull (topsband) i varje paket och kanske någon överraskning någon gång. :-)

December, januari och februari är månaderna som gäller. (Jo, jag vet att jag är lite galen som tar på mig att färga ull i december, med allt annat som ska fixas, men tänk så roligt att få ett ulligt paket lagom till jul. Och att dessutom ha två till som kommer att lysa upp under de mörka vintermånaderna.) Och vilken fantastisk julklapp att önska sig från sina nära och kära! ;-)

• Vill du vara med? Maila mig på solaengel@gmail.com med namn, adress och önskningar (gärna google- eller ravelrynick om ni har). Mail tillbaka med betalningsinfo.

• Anmälan senast 7 december, första paketet skickas så att det hinner fram innan julafton (om inte posten strular till det alldeles).

• 8 platser! Oj, 1 kvar nu...

• Priset för 3 månader är 450 SEK inkl porto inom Sverige. För övriga norden/europa tillkommer 72 SEK i porto.

• Frågor? Maila mig.

En del av höstens färgningar, som jag säkert visat redan. Och en helkass mobilbild.

Mobilbloggar...

Laddkabeln till min bärbara dator har gett upp. Vilket alltså innebär att jag inte kan använda den. Men det fanns ju faktiskt en blogger-app! Så nu testar jag om det funkar bra att blogga från mobilen.

Det här är vantar, stickade stora och tovade till lagom femåringstorlek i tvättmaskinen. Först har jag färgat garnet för att få två lika nystan, nästan-femåringen har varit med och bestämt både färg och mönster.

Före tovning

Efter tovning