Pride-garn!

Tidigare i sommar var jag på spinnträff med ett härligt gäng från Ravelrygruppen Spinning in Sweden. Bland annat kom mästerspinnerskan Barbro med bloggen Hillevis Trådar från andra sidan Bottenviken för att lära oss spinna bouclé. I hemläxa hade vi fått i uppdrag att spinna en kärntråd, sedan kammade vi mohair från Ingrids getter och spann själva bouclétråden på spinnträffen. Och fick ihop det till en hyfsad bouclé. När jag kom hem blev jag sugen på att prova spinna Teeswaterull och använda till bouclé. Teeswatern är handfärgad av mig på köpta kardband från Vinterverkstan. Kärntråden är en maskinspinningstråd från kon och bindtråd är en glansig viskostråd (ja, jag tror i alla fall att det är viskos). Ett riktigt glatt pride-garn! Men mina krånglande handleder (karpaltunnelsyndrom) var inte alls så förtjusta i att spinna bouclé, jag fick ta paus och skaka liv i högerhanden var femte minut...

Nu har jag köpt mer Teeswater och färgat fler regnbågstops. Jag har en tanke om en tröja med grått gotlandsgarn som har regnbågsbouclé i ärm- och nederkant. Tyvärr kommer det att få vänta en stund, för jag har fått en återbudstid till handkirurgen och ska få operera min handled. Till att börja med höger, som ger mig mest problem. Det ska bli skönt, samtidigt som det känns väldigt olägligt att bli utan högerhand i flera veckor. Jag har ju får att klippa, kaninburar att bygga, potatis att ta upp... för att inte tala om bär och svamp i skogen som bara väntar på att jag ska plocka hem dem. 

Men, färga ull ska jag väl klara av även som enhandad. :-) Jag laddar inför ullklubben som nu har fått tillräckligt många deltagare, nu ska jag beställa ull. Och bloggen kanske blir lite mer aktiv när jag inte får anstränga höger hand... :-)

Ullklubb!

Hoppsan, vad lite inlägg det blivit i sommar. Alldeles för mycket annat att göra. Det har fötts kaninungar, dragits stängsel, snickrats odlingslådor och införskaffats kalkoner. Bland annat. 

Nu tänkte jag i alla fall försöka ändra lite på det, om inte annat så finns det en massa fina kort från sommaren att visa. Jag ska bara få in dem i datorn också... :-)

Men för att ha något roligt att se fram emot under hösten, startar jag en liten ullklubb som går september, oktober och november. Vill man vara med kommer det varje månad att ramla in 100 g handfärgat kardband med hösttema i brevlådan.

• Vill du vara med? Maila mig på solaengel@gmail.com med namn och adress (gärna google- eller ravelrynick om ni har). Ni får mail tillbaka med betalningsinformation.

• Anmälan senast 25 augusti, första utskicket kommer i september. Temat är som sagt höst, men inte nödvändigtvis rött/orange/brunt även om sådant kan förekomma.

• Just nu finns det fyra platser kvar. Alla platser är tagna!

• Jag har inte beställt ull ännu, så skriv gärna i mailet om det är något särskilt ni vill prova, eller något ni absolut inte kan tänka er. Jag har tänkt lite olika blandningar, med mest ull.

• Priset för 3 månader är 450 SEK inkl porto inom Sverige. För övriga norden/europa tillkommer 72 SEK i porto.

Ett litet exempel på vad jag färgat i sommar; naturfärgad BFL, regnbågsfärgat med syrafärger från Greener Shades. Just den här flätan delades i två på längden och spanns till ett tunt, tvåtrådigt garn. Sedan stickade bästa Elisabeth en liten bebiskofta med matchande mössa och scarf till Ellas bebis.

Även katter är långtidsammare :-)

Nu tänkte jag prova något nytt här... att spela in en liten film med mobilen och lägga ut på bloggen, funkar det tro?

Asta fick ju behålla en kattunge i höstas, eftersom ingen ville ha vackra Vera. Och Vera, hon fortsatte att dia. Till och med när Asta kom hem nyopererad från veterinären (det ska inte bli fler kattungar, tänkte vi) lät hon Vera dia. Så småningom sinade mjölken, men Vera myser med mamma Asta emellanåt i alla fall. Nu händer det alltmer sällan, och inte hittar hon till spenen längre heller, utan det är mest bökande och snuttande på pälsen. Men förra veckan var det dags för Vera att opereras och när hon kom hem igen var det väldigt tryggt och mysigt att få krypa ihop med mamma igen. Asta står ut en stund, ibland tror jag hon tycker att det är helt OK, men hon brukar tröttna rätt fort.

Så här såg det ut förra veckan, man kan ana av Astas tass i pannan på Vera att det snart får vara nog.

Filmen är från i morse. Tyvärr hör man inte Veras spinnande så bra, och pratet i bakgrunden är Alma som pratar med pappa om huruvida Vera är en kattunge fortfarande och att hon inte kan få kattungar eftersom vi har steriliserat henne. Och en minut senare hade Asta tröttnat och hoppat ner.

Tyllampetutorial - typ

För något år sedan, (eller ja, det kanske är två år nu, tiden går...) såg jag en snygg tyllampa i en lampbutik här i stan. Men... den kostade 4500:- Vilket var en hel del mer än vad jag hade råd med. (Dessutom var den så stor att den skulle ha dominerat hela rummet.) På en sommarloppis hittade jag en gammal lampskärm, som tanten hade sytt någon gång på 70-talet. Ett mycket fint hantverk visserligen, men den var brun, kändes rätt sunkig och var ganska sliten. Bort med tyget och den bruna fransen och vips! några meter sidenband och tyll senare hade jag en egen tyllampa att sätta upp i barnens rum.

Det här är dock inte den lampan. För nu fyller nämligen två barn här i närheten år. Och jag råkar veta att mamman (och barnen, även om de kanske är lite mindre intresserade av inredning) tycker om den här lampan. Så när jag snubblade över en tom stomme på returbutiken så...

Vad du behöver:

En lampstomme, i valfri form och storlek. Det gör inget om den är skavd och ful, fritt fram för återbruk med andra ord.

Band eller tygremsor. Till den här stommen gick det åt cirka 4,5 meter 3 cm breda bomullsremsor.

Tyll i valfri färg. Till denna använde jag nästan tre meter vit tyll av den lite kraftigare varianten, det är lite mer stuns i den. Vill man ha extra bling-bling finns det ju tyll med paljetter.

Nål och sytråd för att fästa remsorna.

Börja med att ta bort så mycket som möjligt av den gamla skärmen om det inte redan är gjort. Linda remsor eller band noga runt stommen. Du vill inte att något av stommen ska synas. I alla fall inte om den är lika ful som den här... ;-) Här tänker jag också att man kan måla den i en snygg färg om grunden är lite slätare än här. Eller kanske skära upp nabbi-pärlor och trä på stommen först.

Använder du tygremsor istället för sidenband, vik in ena kanten så blir det slätare. Se till så att inga trådar sticker ut. Dra åt och spänn remsorna så att de sitter tight mot stommen. När en remsa tar slut fäster du den med några stygn så att det ser snyggt ut.

Stommen är klar. Jag har inte satt några band allra längst upp, där ska ju nämligen lampfästet rymmas. Nu är det dags att klippa remsor av tyllen. Jag brukar klippa ungefär 20-25 cm breda remsor. Det väljer du naturligtvis själv, men jag tror att det kan bli svårt att knyta dem snyggt om de är mycket bredare än så. Längden får du måtta. Jag har i det här fallet varvat med långa och korta för att få mycket volym utanpå lampan.

Och så glömde jag visst att ta bild under tiden jag knöt fast remsorna... Jag blir lätt distraherad, särskilt som barnen tyckte att remsorna var så fina och kom och pratade och "hjälpte" till.. Hoppas jag kan förklara begripligt ändå. Annars får ni hojta till så försöker jag förklara bättre. 

Jag brukar i alla fall knyta fast remsorna rakt över stommen, viker tyllremsan dubbel över nederkanten och knyter ihop upptill. Det är bra om man ser till att knuten hamnar lite nedanför överkanten, det blir trångt när själva lampfästet ska dit annars. Och så brukar jag knyta remsorna växelvis mitt för varandra, för att få det så jämnt som möjligt. Jag började med de långa remsorna och knöt sedan en kort remsa mellan varje lång.

Och tada! En alldeles egen tyllampa, till ett betydligt trevligare pris än på lampaffären. Dessutom återbruk!

En kofta

En nätkompis till mig undrade om jag kunde sticka en kofta. Och det i sig är ju inga större problem. Problemet är att vi sitter i helt olika delar av landet, provningar under arbetets gång är med andra ord rätt svårt... noggrant tagna mått från hennes sida och ett evigt räknande från min sida hoppas jag ska ge önskad passform.

Men en kofta har det blivit, här provas den av vännen K som är ungefär i samma storlek som R som ska ha koftan. Själv är jag aningen för kraftig... 

Koftan är stickad i eco-ull från Viking, jag hittade ljusgrå härvor i fyndkorgen hos 3 stickor som jag färgade mörkgrått och melerat. Det röda är samma garn, fast en härva vitt som jag färgade på färgkursen förra hösten. Det passade så bra mot det grå. Instickade fickor. Rätstickade kanter mitt fram, virkad picotkant runt halsen och vid fickorna och en dubbelvikt hålvarvskant i ärmslut och nederkant. Får kanske ta några närbilder innan jag skickar iväg den. Garnet är underbart mjukt (och jag har fem härvor ljusbrunt som ska bli en uggletröja till mig själv, jag har bara inte bestämt mig för om jag ska färga det först).

Kärlek

Det här inlägget borde kanske ha kommit för några veckor sedan, ni vet, på den där Valentindagen. Men nu tycker jag som så, att kärlek, det behöver vi varenda dag, och dessutom låg inte katterna så här förrän igår.

Mor Asta med "lilla" Vera som nog håller på att vara lika stor som mamma. Bara lite olika i kroppsformen, Vera är lite kortare och kompaktare. Och så har hon en väldigt mycket tjockare svans. Bägge två har dessutom fastnat med svanstippen i dörren, så på det sättet är de också lika. En liten krok längst ut på svanstippen.

Asta till vänster, Vera till höger. Att ligga på vedlåren är populärt i det här huset. Nära till maten, och oftast är det varmt och skönt eftersom den står alldeles bredvid vedspisen. Uppifrån är det väldigt svårt att se skillnad på dem (särskilt när inga svansar syns) men framifrån ser man att Vera har lite vitt bredvid nosen.

Efter sol kommer...

Snöstorm.

Förra helgen tillbringade sambon lördagen på jobbet, medan jag och A satt inne så mycket som möjligt. Det kanske inte snöade så mycket, men stormbyaroch drevande snö ger kompakta drivor och igensnöade gångar. Söndagen var det alltså snöskottning på schemat, fast vi hann se slutet på femmilen. Tack och lov lite bättre väder också, inte särskilt kallt och vi kunde skymta solen bakom molnen. På kvällen blev det riktigt klart (och kallt, -24°).

En väldig kontrast mot veckan innan, med plusgrader och strålande sol nästan hela tiden. Och det kändes lite som aprilväder i mars. För faktiskt så har ju våren kommit, rent meteorologiskt, med en veckas plusgrader. Och det kan tydligen inte dras tillbaka, trots att det inte alls känns särskilt vårlikt ute nu.

Först lite handskottning. Nog för att traktorn är liten och behändig, men vissa ställen är bättre att ta med handkraft.

 Gången till vedboden igendrevad. Bara någon dag innan hade jag skottat upp den ordentligt och rensat den från slask, men nu blev det en meterhög, hårt packad driva istället... *suck*

Och så vår lilla Buster som tappert kämpar på i drivorna. Tack och lov för rejäla däck med piggkedjor, för under snön var det blankpolerad is, tack vare plusgrader och blåst veckan innan.

Och tack och lov för att det efter snöstorm kommer sol igen. Inte lika varmt som förra veckan, men strålande vackert vårvinterväder. Synd bara att influensan dröjer sig kvar i kroppen med en envis hosta, jag har inte vågat ge mig ut på skidor ännu. Men igår tog jag iaf en promenad och lyckades med det utan alltför stora hostattacker.