Ett litet hål

Alma hade lite otur för några veckor sedan. Det hade kommit lite, lite snö på isen, och naturligtvis halkade hon. Med tungan emellan, så det blev ett hål. Ett ganska stort hål. Hon hade ingen vidare aptit den dagen... Allt gjorde för ont, förutom möjligen att snutta, det gick bra. Tyvärr fanns det inga värktabletter passande en treåring hemma, så det fick vi köpa på eftermiddagen. Det var inte heller populärt, det smakade visst inte lika gott som det luktade... Men det hjälpte så pass att hon fick i sig lite middag. Och en glasspinne till efterrätt. :-)

På kvällen fick jag fota. Det ser inte lika illa ut på fotot som i verkligheten, antar att det är blixten som ställer till det.

Här syns det att hon skrapade hakan lite också. Och att man blir väldigt trött av att ha ont i tungan hela dagen.

Dagen efter var det dock full fart igen. Här åker hon glatt på storasysters rygg. Tack och lov läker det fort i munnen, men ändå hade hon ont nästan en vecka. Och ärret syns ännu.

Smygtitt!

Det här har blivit något till ett byte på favoritforumet. Temat är påskägg, och paketet lades på lådan idag. Med passande frimärken, hönor av svenska lantraser!

Otroligt nog hann jag klart, trots att jag hade funderat färdigt först igår (och sista skicka-dag var alltså idag). Akutfärgade lite gul ull i mikron, satte mig vid spinnrocken och en stund senare var ena saken klar. Resten pysslade jag ihop nu på morgonen, något att hänga i påskriset och så något gott att äta. Bild på allt kommer senare, jag vill inte förstöra överraskningen för min mottagare.

Måste bara säga att jag älskar kardmaskinen! Vet inte hur jag ska klara mig utan den när Kia vill ha tillbaka den. 

Ullen kommer dels från gotlandsfår, dels från vår egen lille Arn. 

UFO med förhinder...

... eller "Hur man får mer handarbete för pengarna".

Den vita koftan som jag skrev om tidigare var på god väg att bli klar, faktiskt redan i fredags. Men så kom jag på andra tankar...

Det var ju så att jag började på två ärmar, en gång för lääänge sedan. Där stickade jag mönstret med tappade maskor med vridna maskor. När jag kom till de tappade maskorna på kroppen på koftan, struntade jag i att vrida maskorna, jag tyckte det var för omständligt och besvärligt, helt enkelt.

Så där satt jag i fredags, jag och Alma hälsade på svärmor medan Almas pappa var på jaktmöte. Och jag stickade på. Hade nästan planer på att sticka klart och blocka under natten, för att kunna ha koftan på bröllopet vi var bjudna på på lördagen. Och så börjar jag titta på den gamla ärmen. Och den nya ärmen. Och den gamla ärmen igen. Nya. Gamla. Nya...

Det är helt enkelt så att det är vansinnigt mycket snyggare med vridna maskor i mönstret! Det håller formen så mycket bättre. Titta på bilderna, så ser ni! Och ändå syns det ännu mer i verkligheten än på fotona.

 Den gamla ärmen. Jämna, fina kruvor. Jämna, snygga maskor på sidan om de tappade.

Mönstret på kroppen. Mycket rakare mönster. Maskorna på sidan om de tappade blir stora och oformliga. Inte snyggt nånstans alls. :-(

Så. Det man inte har i huvudet, får man ha i händerna. Rev upp ärmarna där och då, snart ska jag riva upp nederdelen på koftan också. Mer jobb, men det får det vara värt. Annars kommer jag bara att gå omkring och gräma mig över att koftan inte blev som jag tänkt. Gör om, gör rätt.

Giveaway hos Yarn Madness!

Snubblade över en fin utlottning hos Yarn Madness! Den håller på till den 10 april. Jag skulle då inte ha något emot ett nystan Zauberball i så vackra färger... :-)

Titta in på hennes blogg, där finns mycket fint stickat!

Mer UFO

Idag har jag lite odefinerbar huvudvärk. En sån där som man inte riktigt vet var den tänker ta vägen. Ska den klinga av och försvinna, eller utvecklas till en dunkande migrän? En sådan dag passar det bra med lite kaffe och en stunds bloggande. Hade tänkt sätta mig på bron och njuta av vårsolen medan jag rensade lite ull, men så försvann solen. Så jag parkerar mig i soffan, mutar barnen med lite film om de inte vill leka på sitt rum, och sysselsätter mig med ett av de återupptagna UFOna.

Den här koftan har jag hållit på läääänge med. Började med att jag tyckte att mönstret med lodrätt tappade maskor var så fint. Och jag ville ha en något bolero-liknande, en kort kofta med ärmar som värmer axlar och armar när man bär i sjal. Det börjar vara ett tag sedan jag fick bära Alma i sjalen nu... Jag rev upp ärmarna och började sticka på en vanlig kofta istället. Under tiden hade en del av det vita garnet fått andra färger eftersom jag höll på att experimentera med karamellfärgsfärgning. Tänkte att jag alltid kunde köpa mer, garnet är Drops Alpacka, den tjockare varianten, var det Classic den hette? 

När jag så kommit en bit på väg och skulle köpa mer garn, ja då hade de slutat tillverka det. Fanns inte att få tag på någonstans! Lösningen blev att sticka mönstret med Alpaka från Schachenmayr. Samma färg, samma kvalitet och sträckning. Och är det eventuellt någon nyansskillnad mellan Drops och Schachenmayr så hoppas jag att man blir lagom förvillad av mönstret så att det inte syns. Det var alltså förra våren. I juni hade jag kommit så långt att det bara var ärmarna kvar. Och så flyttade vi till huset... Och koftan (som så många andra projekt) blev liggande... 

Jag började faktiskt på en ärm, men den blev lite för snäv. Och när jag ändå rev upp den tänkte jag att jag skulle sticka båda på en gång. Det förenklar ju så mycket, då behöver jag inte tänka så mycket för att de ska bli lika, det blir de automatiskt. Jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska ha 3/4-ärmar eller om de ska få bli hellånga. Jag drar ändå alltid upp ärmarna så fort jag ska göra något. Och nog är det opraktiskt med långa vita ärmar. De har liksom en tendens att bli, hmm, lite mindre vita ganska snabbt.

Det syns inte på bilden, men längst ner är det pärlor instickade i hålvarvet. Så ska det bli längst ner på ärmarna också. Och vita pärlemorknappar till. Och snart, snart hoppas jag vara klar. Ikväll skulle sambon bli bjuden på hockey (Modo spelar mot Skellefteå på hemmaplan) så lyckas jag bara hålla mig från datorn så borde jag komma ganska långt tycker jag. Äntligen Hemma, House och så kanske en film? 

Min kväll som gräsänka

Sambon är i grannstaden med jobbet. Jag har fått barnen att sova och sitter i soffan med datorn och lite gott fika. Tyvärr fastnade jag lite (jag har en tendens att göra det...) men tanken var att bara skriva ett kort inlägg och berätta att två UFO-koftor är avslutade (även om jag inte fotat dem ännu - det kommer!) och att jag repat upp ärmen på en tredje och ska fortsätta med den. 

Planen för kvällen är således stickning, lite tv-tittande och en väntan på att kärleken ska ringa och säga godnatt. Sedan blir det sängen och lite korsord innan John Blund kommer. Faktiskt har jag blivit riktigt bra på korsord på sistone. Jag fick en prenumeration på Allers i julklapp och tidningen läser jag ut samma dag jag får den. Men sedan räcker korsorden långt, jag löser lite när jag ammar Alma till sömns på kvällen och sedan lite till innan jag själv ska sova. Jag tror att det är ett bra sätt att hålla hjärnan igång nu när jag inte klarar av att hålla tråden i en bok. Tänk, jag som alltid haft åtminstone två-tre olika böcker på gång samtidigt, nu klarar jag knappt en, särskilt inte om den är tyngre än en lättsmält deckare eller dylikt.

Det kommer att komma lite bilder på mina avslutade UFOn också. Och så måste jag ta kort på de fina tavlorna som hänger här hemma. De är något alldeles extra, jag lovar!

En bild på vackra Hedvig i vackert, norrländskt vårvinterväder, får avrunda det här inlägget. Det är taget för några veckor sedan, samma dag som jag skottade hela uppfarten för hand, men vädret var lika fint igår, när vi vandrade omkring på skaren runt gården och hängde upp fågelholkar. 20 stycken satte vi upp, så nu hoppas vi på flitigt kvittrande till våren. Några fina flugsnappare som kan rensa lite bland myggen är extra välkomna hyresgäster!

Sollefteåresan

 Första helgen i mars åkte vi till Sollefteå. Djuren hemma togs om hand av Anki, tack så mycket för det! På schemat för helgen stod ullfärgning, firande av Ellinor och hennes sambo och förstås trevligt umgänge med trevliga människor. Pappas kusin och hennes man har cirka 30 vackra Gotlandsfår, så det var deras ull vi skulle färga av. Dessutom tog jag med mig lite ull, och så hade Ellinor tagit med kardband av merino och BFL. Vi åkte ner på fredag kväll, för att ha hela lördagen på oss för färgningen.

Vi höll till i gårdshuset, för att minimera risken för förstörd inredning. Färgen fäster tyvärr inte bara bra på ull, så det gäller att inte spilla och kladda alltför mycket, om man inte har ett särskilt rum till färgning och ullhantering, förstås. Lite kallt var det allt, men med skoteroverall och yllesockar o skorna, så gick det bra. Man håller värmen rätt bra när man springer fram och tillbaka med vattenhinkar och ullpåsar också. Här står Ellinor och Johanna och förbereder för kardbandsfärgningen. På spisen värms redan två kastruller med ull.

Johanna får designtips från Martina. Vi har flätat kardbanden och lagt dem på plastfolie. På med vatten/ättika och sedan dutta på färg. Vi använde tomma sirapsflaskor och hårfärgningsflaskor för att kunna dosera ut färgen i lagom mängd. Tomma sirapsflaskor var jättebra, den nya varianten med gummimembran i korken gör det väldigt lätt att kontrollera färgflödet, speciellt precis när man vänder flaskan.

Funderar över vilka färger jag vill ha. Som ni kommer att få se längre ner, så blev det inte så stor variation på mina band, men jag färgade mina sist och orkade inte blanda till mer färg, som kanske inte skulle användas, så det fick bli som det blev. Snyggt blev det ändå!

 

En gryta med petrolblå ull. En digitaltermometer är praktiskt att ha. Likaså grytor som man inte använder till något annat. Den här kastrullen har jag fått låna av Ullis, tack så mycket! :-)

Sambon fick mest roa barn och bära tunga saker. Som mikron till exempel. Men han ser rätt glad ut ändå, tycker jag. Det var också fantastiskt väder, så de hade det bra i niporna ovanför huset, med skrana och bob.

Alma kommer också in och tittar vad vi gör emellanåt. Fast roligast är det nog ändå att vara ute och leka i snön med pappa och Ellinors Arvid. 

 

Och så här trötta blir man efter en heldag i backarna och med ullfärgning. Samt god mat och gott fika, som Birgit stod för. Det underlättar helt klart att få sådan markservice när man färgar hela dagen.

Hela färgskörden. Längst upp till vänster röd gotlandsull och ljuslila dalapäls. I den högra backen orange-rött och lite dovare lila, allt i gotlandsull. I mitten alla kardbanden. Från vänster Ellinors, mina och Johannas. Och längst ner från vänster mörk och mellanmörk petrol, båda gotlandsullen. Lite ljusare petrol färgad på den vita dalapälsen. I den högra nedersta backen olika gröna och grön-gula nyanser färgad på vit dalapäls och ljus- och mellangrå gotlandsull i mindre partier. De färgade vi i stekpåsar i mikron.

Martina ville ha några ulltussar som hon gjorde fusk-dreads av. Och som hon gärna ville visa upp. Lillasyster däremot var mest intresserad av att krypa fram till mamma och kameran. Johanna hade fullt sjå med att försöka hålla henne på plats, därav suddigheten.

 

Tillslut kom hon lös och kastade sig fram. Så då blev storasyster suddig istället. Efter en god lunch på söndag förmiddag, körde vi in mot Sollefteå. Stannade till hos Ellinor och Samuel och fick gott fika. Och fiskdamm för barnen. Enligt Arvid skulle vi vuxna bara få ris, så vi avstod... ;-) Vi fick också träffa deras nyaste familjemedlem, en söt liten kattunge vid namn Maja. Alldeles kritvit.

På väg hem till Umeå stannade vi till i Ö-vik och fick kvällsfika hos Almas farmor och farfar. Och seden var vi ganska trötta faktiskt. Vi hade då inte fått något lamm när vi kom hem. Och vi väntar fortfarande, trots att jag var helt säker på att våran Berta skulle få förra helgen. Men de går bara omkring och äter och blir tjockare och tjockare ;-)