Ett spinnande inlägg ;-)

Inte spännande, utan spinnande. Så här blev mitt första, "på riktigt" handspunna garn. Jag har gjort ett par små nystan före det här, men de hade förgarn i sig, så det räknar jag som lite fusk. Det här är spunnet från kardad ull-silkeblandning, (det lila) samt lösa lockar i blå-lila-röda toner.

Så här såg härvan ut nar jag tog av den från sländan. Lite trassligt, men läckert lila ;-)

Efter en tur till badrummet hängs det på tork för att förhoppningsvis få lite mer fason. En lite mörk och trist bild, både på grund av det dåliga ljuset i arbetsrummet och på grund av garnets aningen fuktiga tillstånd.

Dagen efter är det dags att nysta upp det. Det skimrade så vackert om garnet i solskenet, så jag var tvungen att ta kort på det med, även om bilden inte till fullo kan återge lystern i garnet.

Och så här ser det färdiga nystanet ut! Drygt 40 gram lyxigt effektgarn. Jag har inte bestämt vad det kommer bli ännu, men antagligen blir det effektränder på något, antingen pulsvärmare, en mössa eller något annat.

Ett inlägg i all hast

Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone. Jag får aldrig riktigt sitta ifred vid datorn. Och det blir så konstiga inlägg när Alma ska vara med och skriva :-)

Jag har i alla fall börjat komma överens med sländan. Men att det blir ett färdigt nystan när man är klar, det är en sanning med modifikation. Man måste ändå härvla upp garnet, blöta det och hänga upp det med en liten tyngd så att det behåller tvinningen. Men strunt samma, jag trivs med den och den är vacker att se på. Det kommer att komma bilder framöver på det jag ådstakommit. Och blir jag nöjd, kanske en liten utlottning av solängel-spunnet garn också.

Köpstoppet är vansinnigt svårt att hålla. Man kan nog säga att det är helt kört, faktiskt! ;-) De hade billigt Lovvika-garn på ICA Maxi, så det blev några härvor. Sedan skulle Alma behöva en lite grövre kofta, och eftersom jag inte hade något garn hemma blev det en tur till garnaffären och 8 nystan Alaska i rost, oliv, lila och brunt till en randig kofta.

Sedan så har jag kommit på en belöning till mig själv också. Jag har på något underligt sätt lyckats gå upp fyra kilo under hösten, vilket känns lite surt när jag var så glad över att ha gått ner en hel massa efter Almas födelse. Så, för att peppa mig själv till att gå ner dessa kilon igen, har jag lovat mig själv att köpa garn till en Sylvi när det är gjort! Blev extra sugen på att sticka den när jag insåg att blombladen stickas på i efterhand. Genast insåg jag att jag då vill göra en mörk kappa, brun, grön eller blå, kanske, med riktigt lysande blommor.

Ugglor på gren

Eller sommarens favoritklänningar. Eller bara favoritklänningar överhuvudtaget! Uggletyget köptes i våras på Ohlssons, när det var dags att klippa delarna märkte jag att det inte fanns tillräckligt och naturligtvis var det underbara tyget slut. Men prickigt matchande fanns kvar, Martina valde grönt och Alma orange. Mönstret är ett aningens modifierat Ottobre-mönster. Det blev fickor på klänningarna också, allt enligt damernas önskemål. Alma fick bara en ficka på sin, för hon håller inte balansen så bra om hon springer med båda händerna i fickorna. Och vad har man annars fickor till, om inte för att ha händerna i?
Alma tyckte också om att plocka sten i sin ficka, som blev till bristningsgränsen full. Sedan gick hon till morfar och plockade nogsamt upp dem, en efter en. Ja, de som inte hamnade på mosters gräsmatta alltså.

Fiberfestivalens fynd!

Ja, inte gick det att hålla på nåt köpstopp när det var fiberfestival, inte.

Det blev en finurlig liten slända så att jag kan spinna förgarnet jag fick av snälla Kristin, som synes har jag redan börjat. Sländan är gjord så att man får ett färdigt nystan när man spunnit klart. Den lila ullen (med 30% silke) som ligger ovanför följde med, lockarna köpte jag till för 15:-. Det brun-orangea garnet är silkblend från manos del uruguay. Det ska bli en legolas åt mig själv.
Dessutom köpte jag ull och lockar som lämnades kvar på Slöjdarnas hus, för att spinnas till garn som sedan ska skickas till mig - spännande!

Det var en riktigt trevlig dag som jag och ella hade. Busiga barn var ju också med, men det gick ändå förvånasvärt bra. Alma älskar garn ('arn! säger hon med bestämd röst och pekar på alla vackra garner) och ull, så hon gick glatt runt och pekade och klappade. När jag handlat bar hon omkring på påsen och visade glatt upp innehållet för alla intresserade. Hon hade också tänkt prova att spinna på spinnrock, men hade lite svårt att nå fram till trampan. Det blir nog en pysselunge av henne med, precis som storasyster och mamma.

Nu ska jag försöka ta igen lite sömn, god natt!

En liten ängel...

...ingen solängel dock, utan en liten kyrkisängel till Martina. Det ska bli gudstjänst imorgon, kyrkisgruppen ska vara med och sjunga och eftersom temat för gudstjänsten är änglar fick barnen gärna ta med sig en ängel. Det ville ju Martina naturligtvis. Men eftersom änglarna i det här huset mestadels är av glas eller annat ömtåligt material kände jag inte riktigt för att skicka med en sådan. Alltså virkar vi en! Martina har inte sett slutresultatet ännu eftersom hon är hos sin pappa i helgen, men jag hoppas hon blir glad imorgon! När kroppen och huvudet var klara, innan hon for, deklarerade hon i alla fall att hon skulle ha den i sängen :-) Ja, mjuk och okrossbar är den garanterat!
Garnet är blandat... restbitar av akryl, pälsgarn och bomull. Det hudfärgade blev jag dock tvungen att köpa nytt, har inte så mycket i just sådan färg, av någon anledning ;-) Virkad helt och hållet på fri hand, hade inte tid att leta något mönster. En otrevlig släng av migrän höll på att sätta stopp för handarbetande i helgen, men det gav med sig, tack och lov!

En doppresent!

Storasysters minsting döptes i pingsthelgen. Så här såg doppresenten ut! Garnet är tretrådigt ullgarn, hemmafärgat av mig med karamellfärg. Sedan mormorsrutor i massor, ihopvirkade med luftmaskor och en miniruta i de stora hålen i hörnen. Uddkant runtom det hela. Storleken blev cirka 90x90 cm.
Sedan sydde jag ett par mjukisbrallor också, som bonuspresent!

Tyvärr kunde vi inte åka ner, det kändes för långt att åka till Stockholm bara över helgen. Extra synd eftersom de passade på att överraska med bröllop också, mem men. Vi träffades ju i somras istället, när vi firade våra respektive födelsedagar. 70 år blev vi tillsammans!

En Haruni i angora/lammull

Jag fick ju ett alldeles ljuvligt garn av älskade U i somras. Ett handspunnet, underbart mjukt garn i 70% angora (från kaniner alltså) och 30% lammull. Det blev en slätstickad Haruni av merparten, resten ska få bli matchande pulsvärmare är det tänkt. Här försöker jag blocka den på vardagsrumsmattan. Som synes har jag hjälp... ;-)
Tyvärr ser man ju inte på bilden hur fantastiskt mjukt garnet är, den riktigt smeker halsen. Den är inte så stor, passsar perfekt som halsdukssjal. Nu ska jag bara hitta ett bra garn för att göra en riktigt stor Haruni också. En "mysa-i-soffan"-sjal. Och sticka allt annat som jag har i kön...