En doppresent!

Storasysters minsting döptes i pingsthelgen. Så här såg doppresenten ut! Garnet är tretrådigt ullgarn, hemmafärgat av mig med karamellfärg. Sedan mormorsrutor i massor, ihopvirkade med luftmaskor och en miniruta i de stora hålen i hörnen. Uddkant runtom det hela. Storleken blev cirka 90x90 cm.
Sedan sydde jag ett par mjukisbrallor också, som bonuspresent!

Tyvärr kunde vi inte åka ner, det kändes för långt att åka till Stockholm bara över helgen. Extra synd eftersom de passade på att överraska med bröllop också, mem men. Vi träffades ju i somras istället, när vi firade våra respektive födelsedagar. 70 år blev vi tillsammans!

En Haruni i angora/lammull

Jag fick ju ett alldeles ljuvligt garn av älskade U i somras. Ett handspunnet, underbart mjukt garn i 70% angora (från kaniner alltså) och 30% lammull. Det blev en slätstickad Haruni av merparten, resten ska få bli matchande pulsvärmare är det tänkt. Här försöker jag blocka den på vardagsrumsmattan. Som synes har jag hjälp... ;-)
Tyvärr ser man ju inte på bilden hur fantastiskt mjukt garnet är, den riktigt smeker halsen. Den är inte så stor, passsar perfekt som halsdukssjal. Nu ska jag bara hitta ett bra garn för att göra en riktigt stor Haruni också. En "mysa-i-soffan"-sjal. Och sticka allt annat som jag har i kön...

Födelsedagssjalen

Poserar själv med halsdukssjalen och pulsvärmarna till Stream. Det turkosa är som jag skrev tidigare hemmafärgat med karamellfärg, Classic alpacka från drops. Det röda är Mirasol, alpackagarn från du store alpacka. Några kronor per nystan går till skolprojekt, så det är ett extra trevligt garn. Mönstret till sjalen är eget, jag hittade på eftersom. Ränderna är stickade med tappade maskor för lite extra effekt. Jag hoppas verkligen den värmer skönt i vinter!

Mössor, mössor, mössor...

Blev sugen på att testa ett nytt mönster på mössor idag. Eller mönster och mönster... Jag har ritat och klippt lite på fri hand, min vana trogen. Almas Polarn o Pyret-mössa har fått stå modell, men det är absolut ingen kopia. Den bruna med elefanter är till U, i tunn singeljersey från stoff o stil. Förhoppningsvis passar den, och förhoppningsvis är den tillräckligt tunn för att rymmas under cykelhjälmen. De prickiga är i velour från Ohlssons, med insida av muddväv. De blev för små, tyvärr. Den stora passar Alma men var tänkt till Martina. Och den lilla passar med andra ord ingen i det här huset... De randiga är i interlock, i dubbelt tyg.
Sydde två i stoff o stils svamp-singeljersey i ekologisk bomull också, men de blev poppis och fick hamna på huvudet på en gång. Alma är en alldeles för busig mössmodell, om jag säger att det här är bästa bilden förstår ni nog ;-)

Storasyster är mer stillastående när man fotar. Älskar svamptyget, det är så glatt! Den är fodrad med vit tunn muddväv.

En stickad mössa får också komma med. Käre U önskade sig ju en Tychus och här är resultatet!

En ugglekofta!

Äntligen har jag sytt fast alla knappar på ugglekoftan. Började på koftan förra hösten och blev klar under vintern, men sedan var det ju knapparna och dragkedjan... det hela blev liggande under sommaren, men nu tog jag mig i kragen och gjorde klart. Tror att det kommer dröja innan jag stickar en kofta med dragkedja igen, det var inte det lättaste att få snyggt. Men provar jag igen så kommer jag i alla fall inte att sticka runt och klippa, utan sticka koftan öppen från början. Det innebär visserligen fler aviga varv, men det borde samtidigt innebära mindre ångest över klippning och syning. Sjalvfallet ville Alma vara med när pappa skulle fotas :-)
Här ser man lite bättre hur ugglorna ser ut. 15 stycken vakna ugglor runt oket på koftan.

Jag är riktigt nöjd faktiskt. Mönstret är alldeles mitt eget (ja, inte ugglorna då) och jag är nöjd med passformen på koftan. U är så lång och smal att det är svårt att sticka efter mönster till honom. Man får alltid ändra, sticka M på bredden och L/XL på längden. Koftan är stickad i Rowan Country, ett tjockt härligt ullgarn i dämpade höstfärger. Den är stickad i ett diskret ribbmönster. Stickade på stickor 8, lite för tunna stickor, det blev tungt. Men resultatet blev bra. Sammanfattningsvis en riktigt varm kofta för kyliga dagar.

Stickar på...

Har börjat lite på Gunnar, tror det kan bli bra!

Sedan har jag färgat lite alpacka med karamellfärg till häftigt turkost. Tillsammans med varmt rött ska det bli födelsedagspresent till vännen T, SilverStream. Hoppas hon tycker om det!

Sedan syndade jag lite i fredags... Var tvungen att komplettera det svarta alpackagarnet för att kunna sticka matchande pulsvärmare till dragspelsbaskern i det ljuvliga silke-ullgarnet. Och det var väl ingen synd i sig, men däremot resten av garnerna som råkade slinka med... Älskade U tyckte så mycket om silke-ullgarnet, och när det fanns i en alldeles underbar grön färg kunde jag inte låta bli... Dessutom måste det ju matchas med något, svart alpacka blev för hårt, så det blev ett annat (lite lyxigare) garn, Lima från Rowan, i en perfekt mörkgrön nyans. Det ska så småningom bli mössa med tillhörande halsduk, alternativt en kortare halsvärmare.

Jag måste verkligen bli bättre på att hålla köpstoppet. Nu har jag dock så mycket jag vill göra, med garner jag har hemma, så det kanske går bättre nu. Hoppas jag.

Jag ska sticka en Gunnar!

En gosig Gunnar. Lånade den på biblioteket och blev alldeles kär. Så nu har jag köpt garn (ja, jag vet att jag egentligen har köpstopp, men det var ju bara tre nystan...) och ska snart sätta tänderna i mönsterskrivandet.

Mest troligt frihandar jag fram honom, min vana trogen, men jag ska försöka skriva ner vad jag gör så kanske det kan bli ett mönster så småningom. Han ska i alla fall stickas i Nepal från drops. Ett nytt favoritgarn här, mjukt, onoppigt och prisvärt. Funderade ett tag på att virka, ibland är det lättare att frihanda virkat, men jag vill hellre ha den mjukare, slätare känslan i stickat.

Käre U tyckte att jag skulle sy honom istället, men varför göra det enkelt för sig? ;-)