Förra fredagen, den 29:e januari alltså, var det dags för Lill-Bärta att lamma. En av baggarna, hennes halvbror till råga på allt, rymde ju över till tackhagen i början av september. Tack och lov INNAN vi fått hem de nya tackorna... Nåja, två fina lamm blev det, en liten bagge och en liten tacka. Jag vägde dem inte direkt, men uppskattningsvis låg de kring 2 kg styck, tämligen normalt med tanke på ras.
Jag misstänkte att något var på gång redan på torsdagskvällen och gick ut sent, precis innan vi skulle lägga oss, men då var hon precis lika kvällstrött som de andra, idisslade lugnt och verkade inte alls ha någon plan på att klämma fram lamm under natten. Så lite förvånad blev jag ändå när jag möttes av två alldeles nyfödda på morgonen. Hade jag gått direkt till stallet istället för att ta en liten promenad hade jag fått vara med på allt. Nu klarade hon det bra själv, som synes.
Men lite svåra att fotografera är de allt, de små liven...
En liten lammrumpa - bagge
Åh, vem är du?
Suddig bild, men man ser tydligt de stora hornämnena
Lättare att fota liten syster som vilar under värmelampan
Tittut!
Vänta, jag ska bara...
...kolla så att mamma är med!
Syftet med en ny mineralhink var väl inte att
den skulle vara en lammsäng, men...
De här två är Arn alltså både morfar och farfar till, bagglammet har den bruna fläck i nacken som många av hans avkommor får. Mamma Lill-Bärta är bara 50 % Dalapäls och pappa Hicke 99,xx % vilket gör lammen till nästan 75 % Dalapäls. De ska troligen inte sparas, även om det är svårt att tänka sig nu när de är så här vansinnigt söta... men vi har inte plats för hur många som helst, och de som är i genbanken har företräde. I slutet på mars bör de första renrasiga lammen dyka upp, det ska bli mycket spännande!
Åh, tack för det! Ibland är får-nerven väldigt kännbar!
SvaraRadera