UFO med förhinder...

... eller "Hur man får mer handarbete för pengarna".

Den vita koftan som jag skrev om tidigare var på god väg att bli klar, faktiskt redan i fredags. Men så kom jag på andra tankar...

Det var ju så att jag började på två ärmar, en gång för lääänge sedan. Där stickade jag mönstret med tappade maskor med vridna maskor. När jag kom till de tappade maskorna på kroppen på koftan, struntade jag i att vrida maskorna, jag tyckte det var för omständligt och besvärligt, helt enkelt.

Så där satt jag i fredags, jag och Alma hälsade på svärmor medan Almas pappa var på jaktmöte. Och jag stickade på. Hade nästan planer på att sticka klart och blocka under natten, för att kunna ha koftan på bröllopet vi var bjudna på på lördagen. Och så börjar jag titta på den gamla ärmen. Och den nya ärmen. Och den gamla ärmen igen. Nya. Gamla. Nya...

Det är helt enkelt så att det är vansinnigt mycket snyggare med vridna maskor i mönstret! Det håller formen så mycket bättre. Titta på bilderna, så ser ni! Och ändå syns det ännu mer i verkligheten än på fotona.

 Den gamla ärmen. Jämna, fina kruvor. Jämna, snygga maskor på sidan om de tappade.

Mönstret på kroppen. Mycket rakare mönster. Maskorna på sidan om de tappade blir stora och oformliga. Inte snyggt nånstans alls. :-(

Så. Det man inte har i huvudet, får man ha i händerna. Rev upp ärmarna där och då, snart ska jag riva upp nederdelen på koftan också. Mer jobb, men det får det vara värt. Annars kommer jag bara att gå omkring och gräma mig över att koftan inte blev som jag tänkt. Gör om, gör rätt.