Mer UFO

Idag har jag lite odefinerbar huvudvärk. En sån där som man inte riktigt vet var den tänker ta vägen. Ska den klinga av och försvinna, eller utvecklas till en dunkande migrän? En sådan dag passar det bra med lite kaffe och en stunds bloggande. Hade tänkt sätta mig på bron och njuta av vårsolen medan jag rensade lite ull, men så försvann solen. Så jag parkerar mig i soffan, mutar barnen med lite film om de inte vill leka på sitt rum, och sysselsätter mig med ett av de återupptagna UFOna.

Den här koftan har jag hållit på läääänge med. Började med att jag tyckte att mönstret med lodrätt tappade maskor var så fint. Och jag ville ha en något bolero-liknande, en kort kofta med ärmar som värmer axlar och armar när man bär i sjal. Det börjar vara ett tag sedan jag fick bära Alma i sjalen nu... Jag rev upp ärmarna och började sticka på en vanlig kofta istället. Under tiden hade en del av det vita garnet fått andra färger eftersom jag höll på att experimentera med karamellfärgsfärgning. Tänkte att jag alltid kunde köpa mer, garnet är Drops Alpacka, den tjockare varianten, var det Classic den hette? 

När jag så kommit en bit på väg och skulle köpa mer garn, ja då hade de slutat tillverka det. Fanns inte att få tag på någonstans! Lösningen blev att sticka mönstret med Alpaka från Schachenmayr. Samma färg, samma kvalitet och sträckning. Och är det eventuellt någon nyansskillnad mellan Drops och Schachenmayr så hoppas jag att man blir lagom förvillad av mönstret så att det inte syns. Det var alltså förra våren. I juni hade jag kommit så långt att det bara var ärmarna kvar. Och så flyttade vi till huset... Och koftan (som så många andra projekt) blev liggande... 

Jag började faktiskt på en ärm, men den blev lite för snäv. Och när jag ändå rev upp den tänkte jag att jag skulle sticka båda på en gång. Det förenklar ju så mycket, då behöver jag inte tänka så mycket för att de ska bli lika, det blir de automatiskt. Jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska ha 3/4-ärmar eller om de ska få bli hellånga. Jag drar ändå alltid upp ärmarna så fort jag ska göra något. Och nog är det opraktiskt med långa vita ärmar. De har liksom en tendens att bli, hmm, lite mindre vita ganska snabbt.

Det syns inte på bilden, men längst ner är det pärlor instickade i hålvarvet. Så ska det bli längst ner på ärmarna också. Och vita pärlemorknappar till. Och snart, snart hoppas jag vara klar. Ikväll skulle sambon bli bjuden på hockey (Modo spelar mot Skellefteå på hemmaplan) så lyckas jag bara hålla mig från datorn så borde jag komma ganska långt tycker jag. Äntligen Hemma, House och så kanske en film?