Våran Berta, som jag trodde skulle bli först av alla, blev sist ut att få sina lamm. Jag gick ut sent på kvällen annandag påsk och hittade en väldigt orolig tacka. Hon gick fram och tillbaka, sparkade i ströet, satte sig, reste sig...
Jag stannade kvar för att se hur det skulle gå för henne, och tur var väl det! Arn tyckte nämligen inte om hur hon betedde sig, så han blev riktigt sur och tänkte stångas. Tyckte det räckte med att hon hade värkar och skulle föda ett antal lamm, inte skulle hon bli utsatt för hans horn också, så jag tog ut honom. Sedan kunde hon få sina lamm i lugn och ro. Ett tag trodde jag att vi skulle behöva hjälpa till, det första lammet kom nämligen med bakbenen först. Men det gick bra, och under tiden då hon tvättade av den första kom det två till! Det var lite nervöst ett tag, när vi undrade om hon skulle få ännu en, men tack och lov stannade hon vid tre lamm. Nu är de snart en vecka gamla och hon verkar klara sina tre utan hjälp, tack och lov.
En riktig tigermamma är hon, trots att hon är ett får. Hon stampar och frustar om hon tycker att någon blir för närgången. Kaninen som delar box med fåren (för att vi inte ska få fler kaniner) har lärt sig att hålla sig ur vägen.
Den här omgången lamm bjöd också på vårens första tacklamm. Den allra sista som kom ut var en tacka, och av sju lamm totalt var alltså sex baggar. På bilden är det tacklammet som står längst fram, med lite bruna fläckar i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar