Ett inlägg till, påskaftonen till ära!
Vi kände att det var lite för lite med tre hönor, ibland fick vi tre ägg/dag, men oftast två och ibland inget alls. Det blir helt enkelt för lite ägg för en familj på fyra personer. Ett tag funderade jag på att adoptera några uttjänta värphybrider från något hönseri, men så hittade jag en annons på blocket om värpfärdiga unghöns istället. De här tre damerna kommer från Vännäsby, och förser oss med lite mer ägg. Egentligen köpte vi fem, men två fick stanna hos bonden som vi köper hö av. Han bytte ju till sig en tupp från oss i höstas, men tyvärr dog hans hönor för någon månad sedan, så nu var tuppen milt uttryckt ganska deprimerad. Han blev mycket glad när han fick sällskap igen, från att ha suttit på pinnen mitt på dagen och hängt med huvudet, till att skrocka belåtet och visa hönorna var maten står.
En rolig sak med de nya hönorna är temperamentet. Trots att vi haft våra islänningar sedan i somras, är de väldigt skeptiska till närkontakt med oss och äter bara ur handen om vi har något väldigt gott att bjuda på. De här nya däremot är väldigt tama, trots att de inte känner oss särskilt väl ännu. Till barnens stora förtjusning, för de står stilla och låter sig bli klappade!
Lite för ljus bild, men här är två ägg, ett från värphybriderna och ett från islandshönsen. Det ljusa är från våra gamla, och det bruna från de nya.
Hos uppfödaren fanns också Koppar Maraner, fantastiskt fina fåglar, med chokladbruna ägg. Det kommer troligen att flytta in några sådana här längre fram i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar