Bertas små trillingar (som faktiskt inte är så små längre) kom på tekniken med att suga på napparna till slut. Hon som står längst till höger är det enda tacklammet vi fick. Lill-Berta ska hon få heta, och hon ska sparas.
Hennes bröder har inte fått några namn, de kommer nog att hamna i frysboxen till hösten, och då känns det lite konstigt att döpa dem.
Apropå frysbox så kommer det att bli en del kött till hösten. Det blev ju väldigt många bagglamm, hela sex stycken. De tre som är mest Dalapäls i kommer att få vara kvar som sällskap till Arn under den tid han inte får gå med tackorna (allmogefår brunstar lite när som, så vill man ha koll på när lammen kommer får man hålla isär tackorna och baggen). De verkar få så fin ull också. De andra tre bagglammen blir mat. Och så även Stina, vår tacka som är 50% Dalapäls. Hon är en hoppare av rang, hoppar galant sin dryga mankhöjd från stillastående och ännu mer om hon får ta lite sats. Och med hoppandet följer ett visst rymmarbeteende... som hon lär ut vidare till sin son... Dessutom är både hennes och hennes lamms ull inte vidare rolig, så det känns inte som något att avla vidare på.
Det låter kanske hårt och kallt, men jag vill ju ha fåren mest för ullens skull, och då får man rensa lite. Bertas tacklamm ska få vara kvar, än så länge iaf. Hon har ganska fin ull, trots att hon bara är 50% Dalapäls, och så lär hennes lamm bli ganska stora, alltså lite mer mat på dem. Dalapälslammen är ju så små, så små, så det blir inte mycket kött på dem förrän de är vuxna. De fyra lamm som det är minst Dalapäls i är nästan lika stora som vår Märta redan nu! Jag ska försöka få lite bilder framöver som visar storleksskillnaden på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar