Fårklippning

Vi klippte fåren för ett tag sedan. Och så har det varit så mycket annat, så jag har inte kommit mig för att blogga om det. Men nu så!

Märta, med tvillingarna. Nog ser det ganska sött ut med ett litet lamm som tittar fram under mammas svans. Lillebror passar på att tutta lite. Egentligen kanske lammen skulle ha fått vara i stallet, men de skreks och bäades så förfärligt från båda håll, så lammen fick vara med sina mammor när vi klippte. Lite besvärligt blev det ju, för lammen har en tendens att vara överallt på samma gång...

Man fick se till så att man inte klippte lammen samtidigt. Som sagt, de var överallt. Tur att barnen var med och gosade lite med dem emellanåt.

Bra också att vi var två klippare. Min rygg är inte helt förtjust i att stå framåtböjd så länge i taget, trots att jag har mycket närmare till fåret än vad sambon har. Men det är skönt att kunna turas om.

Att mamma sitter fast i klippstolen och att klippmaskinen surrar högt, det är inget hinder för en tuttsugen lammunge, inte. Märta var inte överdrivet förtjust, dock.

Nästan klar! Och lammen tuttar på... 

Alla mammorna klippta och klara. Efter den här pärsen så var de faktiskt ganska trötta, både tackor och lamm. Det ser ju ut som att varje tacka har hur många lamm som helst, eftersom Berta är borta. Tre lamm är ju faktiskt hennes.

Klippningen gick bra. Med tanke på att vi är ganska mycket nybörjare, så är jag rätt nöjd. Den här vårullen slängdes, det var alldeles för mycket boss och skräp i den eftersom de gått inne hela vintern. Till nästa höst ska vi bygga nåt bättre för dem, med ett ordentligt foderbord, så kanske även vårullen kan komma till användning. 

Jag ska erkänna att det blev lite blodvite också... Men det lyckades ju även den erfarna klipparen med i höstas, så jag skäms inte sååå mycket. Ångrade lite att jag inte köpte den där Jodopax-flaskan som jag stod och tittade på när vi var på Granngården bara. Det var Stina som råkade illa ut, jag orkade inte riktigt hålla henne, och så spratt hon till när jag klippte mellan frambenen, och då är det lätt att ett hudveck följer med i klipparen. Det har läkt fint, så allt gick bra, tack och lov.