En matta med förhinder

På stora Nolia i år, köpte jag ett mastodontnystan trikåtrasor. 1,3 kilo skulle räcka till en rund matta, lovade försäljaren. Har länge tänkt virka en matta för att ha under skinnfåtöljen, barnen leker gärna i den eftersom den går att snurra, och sedan vi flyttat till huset är jag lite mer rädd om golven än i lägenheten... U fick välja färg och så kånkade jag hem på jättehärvan.

Började virka så fort jag nystat upp allt. Ångrar lite att jag inte tog kort på nystanet, det är utan tvekan ett av de största nystan jag gjort någon gång.

När jag virkat sex varv, och gjort slut på hälften av garnet, började jag inse att det inte skulle gå så bra. I garderoben fanns dock ett lakan som aldrig skulle komma att användas till något annat än mattrasor. Rev itu det och började om. Efter tio varv börjar jag återigen ana att det ändå inte kommer att räcka. Orkar inte riva upp igen, utan lägger bara till ett ytterligare varv av det enfärgade. När jag har två varv kvar, står det helt klart att det ändå inte kommer att räcka.

Vid det här laget är jag så irriterad och less på mattan (eller matt¤#%##&¤, som jag kallade den i mina tankar) att jag struntade i att riva upp, utan virkade picotkanten direkt på hålvarvet. Då räckte garnet. Med 10 cm tillgodo. Om 1,3 kilo räcker till en hel matta enligt mönstret, då ska jag baske mig äta upp min virknål.

Alltså, om man ska göra materialsatser och sälja, då får man faktiskt lov att se till att garnet räcker. Man kan gärna lägga ner en kvart extra på att skriva mönstret lite snyggare också. Det är nästan så att jag måste åka till Piteå nästa år bara för att gå på Nolia och berätta för försäljaren hur urbota dumt det var.

Däremot ångrar jag lite att jag inte köpte av deras ullgarn. 1 kilo för 250:-, det är helt ok. 2 för 300, det är riktigt billigt. Det var ganska grovt, tänkt till mattvävning, så det är kanske inget att sticka en myströja av. Men jag kom på en annan idé som skulle passa väldigt bra till sådant garn...

Så här blev i alla fall mattan. Sambon blev nöjd, och det är väl huvudsaken. Själv är jag så besviken och irriterad att jag inte riktigt kan vara nöjd. Men golvet är skyddat mot repor.

Mina två linslusar ville självklart vara med på bild.

Mattan på plats under fåtöljen. Måste understryka också att det är sambons fåtölj. Jag tycker inte att den är särskilt snygg egentligen, och dessutom sitter jag inget vidare i den, jag är så kort att ryggstödet gör att hakan pressas ner mot bröstkorgen. Men det är som sagt hans. Och om han har en skön fåtölj som han tycker om, måste ju det innebära att jag också får ha en sån. Det gäller bara att hitta den! (Och ha råd med den...)