Januari

Vad gjorde jag i januari, då? Jag började sätta nytt tyg på våra köksstolar, det kändes välbehövligt av någon anledning ... ;-) Fast en stol har fortfarande kvar det gamla tyget - men vilken dag som helst! :-) Tappade lite lusten eftersom sitsen är så otroligt hård, det är nästan omöjligt att få in klamrarna, trots ny och kraftigare häftpistol.

Bakade Pällhästar, vilket jag hade tänkt göra innan jul, men då hanns det inte med. Mamma bakade alltid dessa till jul när jag var liten, nu har jag gjort det i två år och tänkte att jag skulle fortsätta traditionen. De heter Anisbröd om ni vill söka efter receptet, sedan kallas de tydligen "Pitepöjka" också, men hemma hette de Pällhästar, så det får de göra här också.

Lite kel med Vide. Han är en väldigt trevlig bagge, men lite osäkert känns det när han vill gosa mot ansiktet (eller om det var min mössa han tänkte äta upp). Hornen är inget man vill ha alltför nära kontakt med och även om han är snäll och inte stångas med flit, så räcker det ju med att han ruskar på huvudet för att man ska kunna få sig en smäll. Mina lår brukar vara vackert blåprickiga efter att jag klippt baggarna, eftersom jag sätter dem mellan benen när jag ska klippa runt halsen ...

Under trettonhelgen åkte vi hem till min pappa en dag, det här är utsikten över mitt föräldrahem och sjön. Barnen passade på att åka skrana i backen där jag åkte pulka som barn. Det blir inte så ofta vi åker hem numer, det är lite långt att åka 18 mil tur och retur bara över dagen och att sova över är lite besvärligt med tanke på djuren. Ingen som har en husalf över?

En suddig bild av en vackert rodnande morgonhimmel här hemma.

Jag fick tummen ur och gjorde i ordning ett rensbord i garaget till ullen. Skönt att inte behöva ta in den smutsiga ullen i huset, praktiskt att kunna låta fällen ligga kvar på gallret när jag måste avbryta för att laga mat eller andra sådana där sysslor som tydligen måste gå före ulljobbet ibland... ;-) Och vilken ull de producerar, våra vackra får! Om jag inte minns alldeles galet är det Majas ull på bilden.

Baggarna trivs bra i sitt vinterviste, men matte ska nog försöka bygga ett tak till höhäcken i höst, så blir det mindre att skotta. Och kanske ändra lite på designen i övrigt, så att de inte kan hoppa upp och ställa sig I höet ...

Och en strålande vacker vinterdag fastnade visst på bild. Kallt och gnistrande vackert.

Jag råkade stöta i lampan över köksbordet när jag styckade en grishalva i december. Till mitt försvar var jag inte den första som stött till skärmen, den hade redan en spricka i glaset när jag gav den en smäll. När jag började kolla lite närmare på armaturen för att kunna beställa en ny skärm insåg jag att det nog var lika bra att byta sladd också. Eller, faktiskt bytte jag till en annan armatur vi hade liggande, där skärmen gått sönder i en flytt, eftersom den som hängde där var väldigt spröd i plasten och inte kändes särskilt säker ur elsäkerhetssynpunkt. Beställde ändå ny sladd, för att få den lite snyggare och mer ursprunglig. Och tänker man inte efter före, kan man få göra jobbet två gånger, jag lyckades montera stickproppen på fel sida ... Men snyggt blev det, med en ny sladd och en ny skärm i äkta opalglas.

Nöjda killar med hö fulla munnen!

Tar mig en liten bit på löparväven emellanåt. Känns lite motigt, bara. Det är ju inte en varp jag valt själv, utan den som satt i vävstolen när jag köpte den och som jag tänkte att jag skulle öva på. Men det är trist att väva löpare i lin, när man vill väva filtar i ull, med handspunnet inslag. 

Och en suddig skymningsbild som inte på långa vägar gör den vackra solnedgången rättvisa.

När matte torkar ull på vardagsrumsgolvet blir katterna glada! Finns inget bättre att ligga på än varm, gosig ull. Särskilt när det är vinter och extra kallt på golven.

Så var det visst en sambo som fyllde år och fick en Schwarzwaldtårta till efterrätt. 

Januari började ju med att vi fick lov att ta bort Arn, som inte orkade med längre. Mycket tråkigt, även om det var väntat. Något annat som var väntat, var att vi fick lov att ta bort vår älskade Hedvig, vår gamla kattdam. Hon, som kastade sig in i mitt hjärta när hon som kattunge klättrade upp på min axel när vi var på besök för att titta på hennes syster för att min dåvarande mans morfar behövde en ny katt, och sedan satt kvar på min axel hela besöket. I mitt hjärta finns hon fortfarande kvar, men den 29:e januari fick hon sluta sitt jordeliv och jaga möss hos änglarna istället. Ett jobbigt beslut att ta, även när man vet att det är rätt.