Varma Värmland

På spinnträffen i Brån i våras fick vi köpa ut lite värmlandsull från Fales fina får. Meningen var att vi skulle öva på kamgarn... Jag kammade litegrann och provspann, men trivdes inte riktigt med det. Däremot trivdes jag med kardmaskinen jag lånade och provakardade ullen i. En classic carder med utbytbara kardtrummor. Mycket trevlig bekantskap och en ny sak på önskelistan...

Vi fick i alla fall ull i tre färger, vit, ljusbrun och mörkbrun. Jag har kardat och spunnit en härva av varje färg och funderar nu på vad det ska bli. Kanske ska jag våga ge mig på ett par mönsterstickade vantar? Och kanske räcker det till och med till två par, ett till mig och ett till sambon? Hmm. Kanske lite optimistiskt med tanke på att det är 150 g ull. Men vit ull finns det ju gott om här hemma, förstås.

Min opererade hand blir bättre och bättre. Den tyckte inte riktigt om att virka en massa små blommor med virknål 3. Fast det kanske mer beror på att virknålen är smal och jag ovan att virka, än att jag är opererad? Handen domnar inte längre i alla fall, så nu kan jag sticka med lite tunnare stickor igen! Hoppas på att bli så bra i höger hand att jag kan boka tid för att operera vänster i vinter. Vår, sommar och höst har jag lite för mycket att göra för att det ska funka att vara enhandad, tyvärr.