Förhinder...

Jag lovade ju bilder... Men det blir inte alltid som man tänkt sig...

I måndags när jag kom ut i stallet hade vi fått inte mindre än fyra lamm! Lite tidigt, tänker ni kanske? Jo, det är det. Men eftersom baggarna rymde in till tackorna i somras så blev det som det blev... Jag gav upp och släppte ihop dem, eftersom "skadan" redan var skedd på åtminstone en tacka och jag hellre vill ha alla lamm samtidigt. Vi har ju bara fyra tackor, så det blir ändå inte så många.

Fyra lamm, alltså. Från tre tackor, Märta fick tvillingar igen. Måndagen gick därmed åt till att flytta över tackorna och övertala Märta till att låta båda lammen dia, hon var lite tveksam till det nämligen. Jag trodde verkligen att jag lyckats få henne att acceptera båda, även om jag fick hålla fast henne och ställa lammen i position - återigen är jag tacksam över den ringa storleken på våra får, den manöver jag fick göra hade varit omöjlig med en stor texel/finullstacka, åtminstone för mig - för att de skulle få dia. Trött, lite orolig, men mest hoppfull gick jag så till sängs på måndagskvällen.

På tisdagens morgon hittade jag Märtas tacklamm till synes livlöst. Så såg jag en liten ryckning i benet och när jag lyfte upp henne skrek hon. Försökte få Märta att ta hand om henne, men det var omöjligt. Så vad göra? In i köket, elda i vedspisen, värma vetekudde och mjölkersättning... Hela tisdagen ägnades åt att försöka få upp värmen i den lilla kroppen och att få i henne lite mat, men tyvärr... Troligen var det något fel på henne redan från början, även om det inte var något som jag märkte, eftersom mamman aldrig ville ha henne. De verkar ha ett sjätte sinne för när avkommorna är för svaga för att ödsla energi på. Och det är väl naturens gång, även om det med mänskliga mått känns grymt. Nu är vi glada för de tre lamm som lever och mår bra och väntar med spänning på den sista tackans lamm, hur många som blir där.

Med allt som varit med får och lamm, har det alltså inte blivit några koftor tvättade och blockade. Det har faktiskt knappt blivit en enda maska stickad under de här två dagarna. Och idag tog Martina sin kofta till skolan, oblockad... jaja, varm är den ju ändå. Men jag får försöka tvätta och blocka i kväll istället.

En annan glad nyhet på djurfronten är att våra tre unghöns nu börjat värpa och den svart-vita islandshönan har kommit igång efter ruggningen. Det i kombination med att våra värphybrider inte riktigt fattat att de ska vila på vintern gör att vi som mest kan få åtta ägg per dag. Måndag var en sådan dag. Och igår blev det "bara" fem. Men det blir massor med ägg, från glada, lyckliga höns. Jag erbjöd dem faktiskt att gå ut en dag då det var både plusgrader och vindstilla och de hoppade glatt upp i fönstret. Där satt de sedan och tittade bedrövat ut på all snö... De lär inte gå ner på marken förrän det börjar bli åtminstone några barmarksfläckar.