Det blir inte mycket bloggat...

men det har sina orsaker...

Framförallt en stor orsak, som stavas fiberfestival. Där ska jag nämligen stå i helgen, och sälja garn, stickpåsar och stickmarkörer. Och kanske lite annat, om jag hinner. Dygnet har ju trots allt 24 timmar.

Läs mer på www.fiberfestivalen.se 

Jag har alltså ett bra tag ägnat all ledig tid till att spinna mer garn, köpa pärlor till stickmarkörer, leta fram tyg och strykjärn ur alla olika flyttkartonger, sy stickpåsar... Jag tror knappt jag hunnit fota något av allt jag gjort. Får komma ihåg att ta med kameran till festivalen, så att jag kan fota lite där. Innan allt (förhoppningsvis) blivit sålt.

En annan orsak stavas kaninungar. För uppenbarligen funkar Leo, kaninhannen som rymde till tjejerna i somras. Idag lyckades jag fånga en! Eller jag? Det var Signe som fångade den och rusade iväg, med Mamma Kanin tätt i hälarna. Och jag som hoppade i träskorna och sprang efter, genom rabatten, ner i hagen, bort med katten, fånga liten vettskrämd kaninunge. Himmel, vad en liten kaninunge kan skrika! Nu ligger den i en låda i köket och återhämtar sig. Den verkar vara oskadad, och jag kan inte låta bli att fascineras av katten som kan fånga en kanin och hålla tillräckligt hårt för att den inte ska lyckas ta sig lös, men tillräckligt löst för att inte skada den (förrän hon tycker att det är dags, alltså).

Dessutom vill FK ha en självskattningsrapport om min arbetsförmåga inför stundande läkarutredning. Men det känns mindre kul. Tar dock både tid och, framförallt, MASSOR av energi. :-(

Så, om jag nu skulle ta och stänga ner datorn för idag, och kanske försöka få något gjort? Vi måste visst handla lite mat också.  

Grattis!

Till Juliusdotter, MuuM och Solveig, som lottades fram av dottern som lyckliga vinnare av garnerna!

Eftersom ni alla gillade det orange-gröna, fick jag lotta igen... det är lustigt hur det kan bli när slumpen får avgöra...

Julius, det här orange-multi hamnar hos dig:

MuuM, det orange-gröna kommer till dig:

Och Solveig, detta kommer till dig:

Maila mig på solaengel@gmail.com med era adresser, så skickar jag garnerna!

Lite garn...

Ja, det har blivit mer garn än så sedan jag tog den här bilden, men jag har helt enkelt inte haft tid att blogga...

Övre raden, från vänster: gotlandsull, colliegarn, pälsull, en hoper merino, ett art yarn spunnet av kardflor från Limmo-design, mulitfärgad blandad ull.

Nedre raden, från vänster: gotlandsull/röd pälsull med lösa lockar, ett övertvinnat garn med lite glitter (från senaste kursen), ljusrosa med glitter, orange/grön blandad ull, rött sockgarn med tencel.

Den här veckan har vi hämtat hö, i alla fall en del av det som kommer att behövas i vinter. Vi har haft sån tur att vi hittat små rundbalar, cirka 50 kg styck. Eftersom vi har så få får, hinner de inte äta upp höet innan det börjar bli dåligt annars. Dessutom bor den här bonden bara någon mil härifrån, och vi får låna hans släpvagn gratis! Och han har världens coolaste hund, en bordercollie som älskar att spela fotboll, vilket gör att barnen är roade medan vi jobbar. Perfekt!

Vi har också fått sälja en av tupparna! Till samma bonde som vi köper hö av :-) Så nu har vi en tupp mindre, "bara" 3... Nåja, en hamnar snart i grytan (han går och skakar på huvudet heeela tiden, så det är inget vi vill avla vidare på) och sedan är det bara en kvar till salu, en ska vi ju ha kvar. Och förhoppningsvis få lite kycklingar av till våren.

I torsdags morse hittade jag en kaninunge på bron, som omväxling till alla möss och enstaka fåglar. Tydligen hade Leos rymmarturer på försommaren gett resultat. Honan har hållit dem gömda hela tiden, men nu hade alltså Signe hittat en. Torsdagen tillbringade jag således med att stapla upp ved i vedboden, och riva upp golvet där i ett, som det visade sig, fåfängt försök att hitta boet. De bor nog därunder, men har grävt sådana gångar att det är helt omöjligt att hitta några kvarvarande ungar. Inte vågar jag gräva heller, då riskerar jag ju att skada dem. Får helt enkelt vänta tills de följer med mamman ut och försöka fånga in hela familjen då. Pappan har redan husarrest, vi har försökt ha honom i en av boxarna i stallet, men han bara rymmer. Han skulle sopa banan med motståndarna om vi ville ställa upp i kaninhoppning....

Och allt emellanåt försöker jag spinna lite mer garn, och sy några stickväskor, för vet ni vad??? Jag ska ha ett bord på fiberfestivalen om två veckor! Det ska bli roligt och spännande (och säkert rätt jobbigt) men mest av allt fantastiskt kul! En del av garnerna ovan, och en hel del till, kommer att finnas till salu på fiberfestivalen. 

En utlottning! :-)

För att min spinnrock är så fin, för att den funkar så bra, för att det är så roligt att spinna garn, för att det är höst, tänkte jag ha en liten garnutlottning! Som bonus för mig själv hoppas jag på fler följare av bloggen, och lite mer kommentarer ;-)

Lämna en kommentar, och om du inte redan följer min blogg, gör det, så lottar jag ut en liten härva handspunnet garn i olika höstfärger! Handspunnet garn kostar kring 200 kr/hg, så värdet på varje härva är runt en hundring.

Skriv i kommentaren vilket garn du helst vill ha. Alla färgerna är lite mörkare och mustigare än på bilderna, åtminstone på min skärm ser de lite bleka ut.

59 g, ca 35 m. 100% ull i orange och grönt.

50 g, ca 46 m. 100% merinoull, multifärgat.

45 g, ca 30 m. 100% ull, multifärgat men mest orange.

Alla garner är tvåtrådiga, och lite ojämnt spunna. Handledsvärmare, eller effektränder till en mössa, skulle jag nog ha som lämpliga projekt.

Länka gärna det här inlägget till någon vän du tror skulle vara intresserad!

Spinna vidare

Ja, så hette ju kursen jag var på i lördags, fortsättningen på ulldagarna i Balfors. Den här dagen ägnades endast och enbart åt spinnande, med möjlighet att prova olika tekniker för att tvinna ihop garnet. Lika roligt som förra kursen, samma känsla av att den var för kort ;-)

Tror vi var ungefär tio stycken, förutom kursledare och kursgårdsägare. Nio kvinnor, och en man. En rätt härlig figur, det är trots allt inte så ofta man hittar en 78-årig farbror bakom spinnrocken. Kul!

Det fanns också (såklart) möjlighet att köpa med sig material hem, vilket jag (lika självklart) gjorde. Det är ju ett tag tills jag får klippa mina egna får, så då måste man ju ha något att spinna under tiden... ;-)

Vi fick också möjlighet att se hur en kaninklippning går till. Och lära oss att angorakaniner inte är några keldjur, då tovar nämligen pälsen, och det är förstås mindre bra. Långa, otovade, fibrer vill man ha!

Man börjar med att göra en snygg mittbena på ryggen. Det är framförallt rygg- och sidopälsen som används, men hela kaninen måste förstås klippas. Och det här ska göras var tredje månad!

Det gäller att vara försiktig med saxen för att inte klippa i det tunna skinnet. Ni kan ju tänka er hur det ser ut med bara en liten blodsdroppe i all den vita pälsen. Det är handklippning som gäller, kaninerna har så tunt skinn att man inte känner om man klipper dem i skinnet om man använder maskin.

Här har vi en halvklippt liten kanin. Det började regna, så vi avbröt det hela för att gå in och återuppta spinningen, men det var roligt och lärorikt att se hur man klipper kaniner. Det fanns ett par kaninungar till salu också, men otroligt nog lyckades jag hålla mig från att ta med en sån hem också. Det fick räcka med all ull. :-)

Lite senare kommer det att komma lite bilder på allt garn det hunnit bli hittills. Nu tänkte jag nämligen hinna spinna lite innan det är dags att göra något annat! Tänkte skriva något nyttigt, men att tillverka garn måste ju vara nyttigt. Om inte annat så väldigt produktivt! Det blir något hekto om dagen...

Igår regn...

Ganska mycket regn, faktiskt. En sådär +50 mm (vår regnmätare går inte till mer än 40 mm, och den var överfull).

Det är så mycket regn att vår lilla stillsamma å förvandlas till något helt annat. Och fårhagen... ja, låt oss bara säga att jag är rätt tacksam över att vi misslyckades med att stängsla in dem just där, och att de står inne i väntan på ett annat stängsel. 

Lite bilder, för att ni ska förstå omfattningen. Det här var synen som mötte oss i morse.

Först ut, två bilder på bäcken. Den lilla, lilla bäcken, som i vanliga fall knappast syns, som jag helst skulle vilja kalla krondike istället för bäck. Nu har den nått över trädstammarna på flera ställen. Och att bara kliva över, för att gå ut på hygget, det är inte att tänka på.

Så lite bilder på fårhagen. Nedanför den stora granen syns bron. Eller bro och bro, just nu är det mest en flytbrygga. I stort sett hela åkern är under vatten. Jag skulle vilja säga att vattenståndet är en dryg meter högre än normalt, kanske upp emot 1½ meter.

Stängslet försvinner ner i vattnet på flera ställen och syns inte alls på vissa bitar. Den där lilla ön, är ingen ö, utan en udde. Eller, det kanske var en udde. Hur det kommer att se ut när vattnet sjunker vet jag ju inte. Utanför bild, till vänster om pilträdet, ligger vår ladugård. Jag kan inte påstå att det känns som den bästa platsen, med tanke på att ån äter ur slänten där hela tiden. Bara sandjord, så det går fort också. Särskilt när det blir sådana här översvämningar.

Tur att vi inte bor på andra sidan! Här möts ån och bäcken, och egentligen ska de ju mötas under vägen, inte ovanpå. Här försökte sambon (med betydligt längre ben än mig) gå över i morse, men stövlarna räckte inte till.

De liggande stockarna markerar grillplatsen, som även den står under vatten. I vanliga fall är det alltså en ganska brant slänt ner mot ån, som jag sa, vattennivån är ordentligt förhöjd...

Och ännu en bild på hagen. Tack och lov ligger ju huset ännu lite högre upp, annars hade det varit blött om fötterna nu.

Konstigt nog så är det inte alls lika högt vattenstånd i övre delen av ån. Jag kollade i morse när jag lämnat Martina vid bussen, och visst, det är mycket vatten. Men inte alls som nere hos oss. Och idag fortsätter det att regna, även om det (hittills) inte kommit lika mycket.

Ulldagarna

 Har lovat vännen Ella en liten recension från ulldagarna i Balfors 19:e och 20:e augusti, så här kommer lite snack om det.

Tidigt på lördag morgon bar det iväg hemifrån. Lite nervöst var det att köra nya bilen för första gången, men det gick riktigt bra. Även om jag var stressad.

Vi var många som samlats i Balfors för att lära oss mer om ull i olika former. Tror vi var uppåt 25 personer (ja, mest kvinnor, men faktiskt en karl också!) i olika åldrar, från olika platser i landet, även om de flesta bodde relativt nära.

Det fanns en hel del olika saker vi kunde välja att prova, även om tiden tyvärr inte räckte till för allt. Åtminstone inte för mig. Första dagen ägnades för min del mest åt växtfärgning nere vid ån. Himla roligt, särskilt med en så engagerad och kunnig lärare (det gäller förresten alla kursledarna!) som verkligen brinner för ämnet. Jag hann också med att sätta upp min spinnrock som Kia lovat hjälpa till att få ordning på. Och den var visst bättre än jag trodde! Vips var dagen slut och jag tog med mig ullen hem för att rensa och sortera på kvällen.

De två garnerna längst ut till vänster är handspunna, mer om dem senare. De växtfärgade är, från vänster till höger: 

Koschenill och rödlök, andra bad på ljusgrått garn.

Koschenill, första bad på ljusgrått garn.

Renfana, första bad på mörkgrått garn.

Rödlök, första bad på vitt garn.

Gul lök, första bad på vitt garn.

Gul lök, första bad på mörkgrått garn.

Krapprot, första bad på mellangrått garn.

Krapprot, första bad på ljusgrått garn.

Alla garnerna är två-trådig ull från Kampes. Nu gäller det bara att komma på vad det ska bli... Har lovat sambon något, men jag vet inte om det blir sockar, vantar eller en mössa. Sedan lutar det nästan åt att virka en mormorsrute-filt av det. Förutom det rosa, det har jag lovat bort till barnen. Och jag vet inte riktigt om den härvan passar ihop med de andra, färgmässigt, så att säga. Önskar att jag slängt i en härva mörkgrått tillsammans med den ljusgrå, då hade jag haft två perfekt matchande garnet att mönstersticka av. Det, om något, blev en lärdom av växtfärgningen. Färga flera nyanser grått i samma färgbad!

Signe tyckte att garnet var väldigt mysigt att ligga på. Och blev måttligt nöjd när jag hängde upp den på väggen istället.

Andra dagen höll jag mest till uppe på vinden, bland alla spinnrockar. Det visade sig ju, som jag skrev tidigare, att min spinnrock faktiskt var riktigt bra! Den är välanvänd (ett tips till dig som söker spinnrock på loppis, leta efter de slitna) men fungerar riktigt bra. Så bra att Kia, vår kursledare, tillika min fårförsäljare, gärna skulle köpa den om jag någonsin vill sälja. Framförallt är det en liten detalj som gör min spinnrock lite speciell. Spolen är väldigt stor, så jag får dels plats med mycket garn (utan problem två hg entrådigt om jag spinner det tunt), dels går den inte så fort, vilket gör att den inte drar in garnet för snabbt.

Förr i tiden, när allt garn producerades hemma, fanns det oftast flera spolar till spinnrocken. En större till ull och en mindre till lin. Så blev det omodernt att spinna ullgarnet själv, det gick ju snabbt och lätt att skicka iväg ullen och få den maskinspunnen, och ullspolarna lades åt sidan. Lin spanns hemma längre, och därför har ofta de spinnrockar man hittar på loppis bara en spole, en liten linspole. (Tips två till dig som letar spinnrock, kolla storleken på spolen.) Självklart går det att spinna ull även på en liten spole, men det är mindre lätt. Och ställer krav på tunt garn, utan några som helst effekter eller klumpar (frivilliga eller ofrivilliga).

Och när jag väl kommit på hur man skulle göra, ja, då gick det ganska bra att spinna på "gamm-rocken". På översta bilden syns mina två första handspunna garner (om jag inte räknar de jag spunnit på sländan). Det mörkare grå är gotlandsull, tvåtrådigt. Det lite ljusare är colliehår blandat med finull. Det blev ett underbart mjukt garn, som nu har fått flytta hem till Inger, som jag fick hundhåret av. Resten av colliehåret blandade jag med brun ryaull, vilket gav ett lite grövre och lite mörkare garn.

Tyvärr hann jag inte med att tova något. Annars fanns det möjlighet till att både blöt- och torrtova. Dock ingick ju ett hg ull, så jag tog med mig lite hem och tänkte att jag skulle försöka få ihop ett grytunderlägg.

Sammanfattningsvis var det en mycket rolig helg, även om en del av nöjet förtogs av en envis huvudvärk som bara delvis lät sig tämjas med tabletter. Mycket lärorikt och, framförallt, roligt! Att skapa något med händerna, det är balsam för själen.

Hönorna - och lite kackel ;-)

Det har varit lite tyst på bloggen...

Om ni kommer ihåg, så skulle jag på kurs för två veckor sedan. Ulldagar på Balfors Gård. Väldigt roligt, även om det var alldeles för kort tid med två dagar. Man hann ju inte prova allt man ville! Jag fick i alla hjälp att få ordning på min gamla spinnrock som jag hittade på loppis i somras. Den är faktiskt jättebra, så jag önskar mig inte längre en ny i julklapp. En kardmaskin, däremot...

Väl hemma efter två inspirerande dagar med trevligt sällskap och bra väder, ville jag försöka spinna så mycket som möjligt innan nästa kurs, spinna vidare. Dessutom rymde ett av fåren, så det har varit lite besvär med det också. Och min stora tjej har börjat skolan, trots att jag tyckte det var nyss hon var så liten, så liten. Tiden har med andra ord inte riktigt räckt till.

I väntan på att jag fotar och laddar upp lite mer bilder (jag har ju lovat att visa resultatet av kursen) tänkte jag att jag skulle visa hönorna, jag tror nämligen att jag glömt bort att blogga om dem.

Här är hela flocken. Tre hönor och fyra tuppar. Det lär bli tuppgryta i höst, tyvärr. Men så är det när man köper en flock kycklingar, lite lotteri. Och förhoppningsvis ska det väl bli fler av dem. Islandshönsen är mycket trevliga (förutom när de löper amok i trädgårdslandet) och klarar sig mycket bra ute. De är duktiga på att leta mat och hålla koll på faror.

Jag tvivlar visserligen på att Hedvig utgör någon större fara för hönsen, men den mörkbruna hönan håller inte med, utan har bestämt sig för att jaga bort henne. Och hon gör det med besked, har till och med lyckats nypa henne i svansen!

Att Hedvig sedan är så snäll att hon bara går undan, det ska nog hönan vara tacksam för.

Så, lite kort, men det kommer mer. Jag måste ju visa alla garnerna jag spunnit, och spinnhörnan jag inrett. Och så borde jag ta och schemalägga blogg-tid, så kanske det kan bli lite mer frekventa inlägg här...